Varför då?
I rapporten "Kommuner och underskott" bekräftas att sparsamma kommuner bättre lyckas med välfärden. Varför då slösa pengar på kommuner som just slösar på pengar. Mer pengar är ju nu inte heller Statens pengar utan dina och mina, jag vill då inte vara med och betala för klumpiga och odugliga kommunalpolitikers godtyckliga dumheter!
Så, om mindre pengar är effektivare kanske slutsatsen är att kommuner inga pengar alls skall ha, att privata initiativ istället får ta hand om välfärden varmed vi - skattebefriade och glada - kan konsumera det privatas effektiva fördelar? Det tror jag.
Jag generellt att ju färre politiker som är med och petar, desto bättre. Alltså "Är det konstigt att man önskar färre politiker?" länk, länk, länk, länk
Ovan nämnda rapport togs upp i SvD i augusti. Folkhemsivrarna i Alliansen och de röd-gröna, säkert inför valet, tävlar om "att vilja öka anslagen till kommuner och landsting. Syftet sägs vara att trygga välfärdens kärna av vård, skola och omsorg." Dock, visar rapporten att "de kommuner som låtit utgifterna skena iväg under de senaste tio åren samtidigt tvingats hålla igen just på välfärdens kärnområden."
Men, sådan är ju solidaritetens och altruismens logiska följd - det oförtjänta belönas före det förtjänta när förmågorna utarmas före de oförtjäntas behov. Slöseriet - med andras pengar! - är beklagligt nog allt för accepterat i Sverige. Dock, tror jag detta kommer att ändras när folk väl får upp ögonen för vansinnet.
Utdrag ur sammanfattningen i rapporten:
"Regeringen har redan beslutat skjuta miljardbelopp till kommunerna och oppositionen menar att det statliga stödet borde höjas ytterligare. Kommunernas svåra situation beror dock inte bara på krisen utan också på den långsiktiga politik som förts i enskilda kommuner.
Att många kommuner har så svårt att hantera nedgången, trots att ansvaret för huvuddelen av de sociala skyddsnäten vilar på staten, relaterar nämligen till att utgifterna i många kommuner tillåtits skena iväg sedan slutet av 1990-talet.
I den genomsnittliga svenska kommunen ökade utgifterna per invånare inflationsjusterat från 27 900 till 37 400 kronor mellan 1998-2008. Det motsvarar en ökning på 35 procent.
Utgiftsökningen har skett under en period då de statliga utgifterna per medborgare, liksom de offentliga utgifterna som andel av BNP, pressats ned för att hushålla med skattemedel.
Att kommunernas utgifter har expanderat så kraftigt förklaras i huvudsak inte av externa faktorer som invandring, åldrande befolkning eller att kommunerna skulle ha tillförts nya ansvarsområden. Det finns samtidigt ett samband mellan långsiktiga utgiftsökningar och de ekonomiska problem som många kommuner idag upplever."
Och
"Det finns en påtaglig risk att välfärden drabbas när kommunerna idag tvingas skära ned utgifterna. Men paradoxalt nog tycks den långsiktiga utgiftsexpansionen inte sammanfallit med en tydlig ökning av välfärdskvaliteten, trots att kommunernas kärnuppgift just är att tillhandahålla välfärd i skola och omsorg.
Ett välfärdsdilemma existerar i Sverige: De kommunala utgifterna har stadigt ökat sedan 1980, även marginellt under de svåra åren under 1990-talet, samtidigt som det är en utbredd uppfattning i samhället att det satsas mindre på välfärden idag än tidigare.
En central förklarning till detta tycks vara att det finns en ovanligt stor ”efterfrågan” på tjänstemän i kommunerna, vilket beror på att tjänstemännen inte bara är kommunens anställda utan även fattar många beslut kring kommunal ekonomi."
Och
"Som SACO har påpekat finns även bristande incitament för kommunerna att hushålla med skattemedel. Anledningen är att fördelarna med höga skatter i termer av höga skatteintäkter tillfaller kommunerna, medan nackdelarna i termer av exempelvis minskat arbetsutbud även sprids ut på staten och på andra kommuner.Etc etc etc.
En jämförelse mellan de kommuner som varit mest sparsamma och mest frikostliga sedan 1998 visar att det inte går att finna ett tydligt samband mellan välfärdsutveckling och utgiftsexpansion."
Kommun-ism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar