Alliansbudgeten

Tänkte det kunde vara på sin plats att samla ihop något smått och gott om budgeten också förutom att referera till demagogen Östros lögner enbart. Ja, ni vet han SAPs ekonomiske talesman som trots att det nu torde vara historia forfar med sina lögner "att regeringen ska ha infört en pensionärskatt eller "straffbeskattning av pensionärer"" vilket ju är en ren och helvetesskär lögn eftersom "Regeringen har sänkt skatten kraftigt för alla som arbetar. Punkt. De som inte arbetar har fått mindre skattesänkningar. De har också fått lägre skatt, men mindre. Men det är ju för att göra arbete mer lönsamt." Under SAPs regim höjdes dock skatten för nämnda grupp. Hyckleri!

Dick Klein på Folkkapitalism.nu funderar kring huruvida man kan låna till skattesänkningar. Dick menar att hela denna kritik har att göra med en fundamental felsyn "i synen på vem som har den första rätten till inkomsterna i Sverige; medborgarna eller staten. Regeringsformen är glasklar på den punkten. Den inleds med att: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket.” Riksdagens och kommunernas makt att ta ut skatt bygger på folkets medgivande." Summa summarum är således att "Medborgarna har alltså första tjing på pengarna." Därför:

Om stat och kommun sänker skatterna är det följaktligen inte en fråga om att ge medborgarna pengar, utan att ta lite mindre av deras pengar. Det innebär också att man inte kan sänka skatten med lånade pengar. Man kan låna för att inkomsterna inte räckt till utgifterna, men man kan inte låna till lägre inkomster. Det är bara om man tror att staten äger alla inkomster som det går att tala om att staten tvingas låna för att den delar ut för mycket pengar till medborgarna.

Samt:

Den relevanta frågan är i stället om staten ska ha högre utgifter än inkomster och därför tvingas låna. Det kan man ha olika uppfattningar om, men den svenska debatten präglas av en närmast principiell motvilja mot statlig upplåning. Att den skenande statsskulden under 90-talskrisen vaccinerade Sverige mot lättsinnighet med statens affärer ska vi kanske vara tacksamma för. Men att låna är inte alltid oansvarigt – ibland är det till och med dumt att låta bli.

Dick Erixon fyller på med att säga att det är "Rätt att låna till skattesänkningar" och knyter an till den röda demagoismen:

Socialdemokratins mantra har de senaste dagarna, inte minst i gårdagens budgetdebatt i riksdagen, har varit att det är fel att staten lånar till skattesänkningar. Men oppositionen är ju inte direkt motståndare till att pumpa ut skattemedel för att “stimulera” ekonomin. Skillnaden är att de vill satsa på bidrag, inte på att tillåta medborgarna att behålla mer egna lönen för att själva stimulera den.

Det är med andra ord hyckleri när de rödgröna säger sig vara emot att låna mer.

Så vad innebär det då att istället höja skatterna? Federly säger som här:

Det kan vara bra att dra sig till minnes vad oppositionens politik skulle innebära om den var den gällande. Dels finns ingen gemensam ekonmoiska politik att möta finanskris och utbredd massarbetslöshet. Det finns ingen sammanhållen politik för att återställa full sysselsättning.

Tar vi sedan och räknar på exempelvis vänsterpartiets förslahg så skulle det innebära

att ett vårdbiträde blir av med ca 800 kr/mån,
en grundskollärare blir av med ca 1 200 kr/mån,
att en barnmorska eller akutsjuksköterska blir av med ca 1 650 kr/mån och 75 procents marginalskatt,
att en deltidsarbetande veterinär eller apotekare blir av med ca 1 700 kr/mån och 75 procents marginalskatt.

Kanske dags att lyfta dessa siffror lite extra. Frågan är om oppositionen verkligene tror att det skapas fler jobb genom att vi fråntar människor deras pengar?

Aha!

Danne Nordling konstaterar att:

I budgetpropositionen visas hur andelen fattiga har minskat sedan 1996 - från 11 till 4 procent. Sveriges inkomster är dessutom 40 procent jämnare än USA:s. Jobbskatteavdraget ger de flesta 7 procents större inkomst men litet mindre för de rika.

Bra eller? Nej just jag, det var ju otäckt med så mycket pengar kvar i pluskan efter skatt! Jösses.

Danne Nordling inlägg MÅSTE läsas. Slänger in några teasers dock! (Fet stil min anm.)

Före mötet bytte jag några ord med Borg angående den fördelningspolitiska redogörelsen som ingår som bilaga 4 i budgetpropositionen (pdf). Den är enligt min mening ganska allmänt hållen och har ingen explicit redogörelse för jobbskatteavdragets fördelningseffekter. Orsaken till detta var enligt Borg att det inte är lönt att göra en redovisning eftersom media inte bryr sig om att beskriva hur det verkligen förhåller sig. Det finns dock vissa intressanta analyser i den fördelningspolitiska redogörelsen.

Problemet med detta mått är att det är relativt. Hur rikt samhället än blir kan andelen "fattiga" vara konstant eller rentav öka. En ökande andel fattiga blir t ex resultatet om en kraftig ökning av inkomsterna i samhället är kopplad till att inkomsterna strax över medianen ökar mera än för genomsnittet. Statistiskt får vi då se att tillväxten gör fler fattiga. En aningslös betraktare kan då få för sig att "de rika blir rikare och de fattiaga fattigare". Och då brukar man ropa att klyftorna ökar och samhället faller isär.

Några fler inlägg av mig som knyter an till inlägget.

"Att återta sktterna"
"Mer pengar till mig är 'slöseri' och andra motsägelser"
"1-1=-1. Statlig matematik."

Till sist rekommenderar jag detta inlägg - "Angående sänkta löner och skatter" - där jag citerar Karl Malmqvist (blogg). Tummen upp för honom.