Apoteken innan förstatligandet var trevliga inrättningar. En släkting till mig jobbade på ett apotek och kunde jämföra före och efter år 1971. Liksom i många apotek i Europa togs kunderna hand om på ett personligt sätt och behandlades som patienter som skulle botas. Det låg i apotekarens intresse.
Apoteksmonopolets införande avspeglade den socialistiska tidsandan som år 1971 hade nått sin allra mest hysteriska fas. Men blev förstås inte lika ödesdigert som införandet av den allmänna tjänstepensionen tolv år tidigare, då ansvaret togs ifrån individen som skulle inbillas att det ordnar sig alltid, jag behöver inte spara, staten tar hand om mig när jag blir gammal.
Det är lovvärt att den borgerliga regeringen försöker göra något åt apoteken. Monopolet har bland annat gjort att det finns alldeles för få och att de har snåla öppettider. Ofta semesterstängt. Många varor som man kan hitta på apotek utomlands saknas. Men det kommer att bli svårt att få tillbaka den personliga stämningen och småskaligheten.
tisdag 22 september 2009
Medicin. Frihet. Monopol.
Frihet rådde en gång och det var bra och fungerade. Sen togs friheten bort och service och tillgänglighet med den. Nu är en mer relativ frihet på gång. Ja, om inte oppositionen kommer tillbaka och återupprättar monopol och ofriheten vill säga. Inlägg av Knute hos Every KindaPeople:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar