Amerikansk protektionism och världens utveckling

Uppmärksammar Hökmarks kloka ord om Obama och hans protektionistiver och dess negativa konsekvenser. Artikeln gäller nu i sig bilmarknaden men protektionismens negativa konsekvenser är att ju fler områden den inbegriper, desto värre.

"Protektionism är ett gift som sår motsättningar och minskad handel. Economist uppmärksammar Obamas förhållningssätt till detta gift, och hans eftergivenhet. Den kommer ytterst påverka USA´s förmåga till globalt ledarskap under det kommande året när det gäller att både slå vakt om fri handel och en global klimatpolitik.

Under valrörelsen valde Barak Obama att vädja till protektionistiska intressen. Efter valet gav han med sig till dem som ville att amerikansk offentlig upphandling ska präglas av ”Buy American” samtidigt som han som G20 företrädare uppmanade världens länder att inte hemfalla åt protektionism för att söka skydda det egna landet mot den ekonomiska nedgången.

Nu har han dragit på sig ett mindre handelskrig för att försvåra importen av kinesiska däck till USA. Förutom att det kommer att leda till att amerikanska konsumenter i värsta fall skulle få dyrare däck, det får de möjligtvis marginellt eftersom importen kommer från andra lågprisländer istället, så har den amerikanska däckindustrin inte ens begärt detta. Däremot de som levererar material till däcksindustrin. ’’

Kina blir förmodligen redan i år världens största bilmarknad. Att inleda protektionistiska åtgärder mot denna marknad skadar Obama sin egen ekonomi, med en bilindustri som borde se många framtida kunder i Kina, men han sätter också sig själv på undantag och Kina i finrummet när det gäller att värna om den internationella handeln. Ekonomiskt, politiskt, miljöpolitiskt och strategiskt är detta en dumhet. Som all protektionism."

Och det är ju inte pga av protektionism som världen lyfts och fortsätter att lyfta sig ur fattigdom och elände utan pga av dess raka motsats - frihandel. Ju friare, desto snabbare och större resultat. Vad den globala ekonomin beträffar hänvisar jag till inlägg av Jacob Lundberg, han säger följande:

"På sidan 24 i senaste numret av Neo skriver jag om hur en representativ människa lever. Den klassiska bilden är att medianmänniskan, medel-Chang, lever ett kort och extremt fattigt liv utan moderniteter. Denna bild har varit sann tidigare under detta århundrade. Då gällde att den typiska människan

... är 22 år gammal (1970)
... kommer att leva i 59 år (1970)
... har fyra eller fem barn (1970-talet)
... bor på landsbygden (2006)
... arbetar med jordbruk (1990-talet)
... lever på 450 kr per månad (1981)
... aldrig har ringt ett telefonsamtal (1990-talet)
... saknar tillgång till dricksvatten och avlopp av acceptabel standard (1980-talet)
... inte har tillgång till elektricitet (1970-talet)
... går hungrig (början av 1900-talet)
... inte lever i en demokrati (1990-talet)
... inte kan läsa eller skriva (1940-talet).

Men denna bild stämmer inte i dag, tack vare stora framsteg de senaste decennierna. Den typiska människan i dag

... är 28 år gammal (CIA)
... kommer att leva i 67 år (FN)
... har två eller tre barn (FN)
... bor i en stad, men inte i slummen (Världsbanken, FN)
... arbetar med försäljning eller andra tjänster (Världsbanken)
... lever på 750 kr per månad (Världsbanken)
... har en tv och en mobiltelefon (Världsbanken, FN)
... har tillgång till dricksvatten och avlopp av acceptabel standard samt elektricitet (Världsbanken, IEA)
... får tillräckligt med mat (FAO)
... har rösträtt och utnyttjar den rätten (Freedom House, Idea)
... har gått i skola i nio år och kan läsa och skriva (Unesco)."