SD, D och V - analys av Dick Erixon

Följande inlägg hos Dick är intressant - "S använder SD för att slippa V":

Jag är med i en och annan mejlinglista där det diskuteras vad som händer om Sverigedemokraterna blir vågmästare i riksdagen efter valet nästa höst.

Allt beror på om Socialdemokraterna tänker ge SD makten, är mitt svar.

Det bästa för ett vågmästarparti är, i enligthet med Regeringsformen, att först tvinga den sittande regeringen att avgå efter misstroendeförklaring och sedan rösta emot oppositionens försök att bilda regering. Då visar vågmästarpartiet att man är mäktigt.

Men det är enkelt att förhindra att ett nytt vågmästarparti får denna makt. Det krävs nämligen 10 procent av antalet riksdagsledamöter för att ett sådant förslag ska tas upp av talmannen. Om vågmästarpartiet får mindre än 10 procent kan man alltså inte på egen hand spela ut regeringen mot oppositionen.

För det krävs att S-V-MP hjälper till.

Fortfarande har vi inte hört Mona Sahlin tala om utifall hon tänker rikta misstroendeförklaring mot Fredrik Reinfeldt om en vågmästarsituation uppstår — och göra sig beroende av vågmästarpartiet för att lyckas.

I SVD-Brännpunkt gör idag förre S-ministern Lena Hjelm-Wallén en fullkomlig saltomortal — hon som var emot att grundlagen ska kräva att en sittande statsminister efter ett val automatiskt utsätts för en förtroendeomröstning, anklagar nu Moderaterna för att inte vilja göra just detta efter nästa val — även om grundlagen inte kräver det. Snacka om dubbelmoral.

Förklaringen är naturligtvis att hon vet att S behöver SD för att få en sådan till stånd. Därmed skulle S göra sig beroende av SD, något Mona Sahlin lovat att inte göra.

Men det är dags för Socialdemokrater att upphöra med sitt översitteri. Lagarna gäller lika för Socialdemokrater och andra!

Borgerliga regeringar har inga andra krav på sig än vad Socialdemokratiska har.

Om Sverigedemokraterna blir vågmästare finns inga vägar runt: såväl Socialdemokraterna som andra kan ofrivilligt få det nya partiets stöd i riksdagen. Socialdemokraterna behöver SD:s aktiva stöd för att fälla regeringen. Bara om SD röstar nej tillsammans med S-V-MP faller Alliansregeringen. Om SD väljer att lägga ner sina röster, att avstå, betyder det att SD ger sitt passiva stöd till Alliansen.

Vilket är “värst”: aktivt eller passivt stöd? Du som läsare kan säkert själv svara.

Men jag tycker Vänsterpartiet borde fundera på varför Socialdemokraterna driver den här frågan så starkt. Svaret är nämligen att S och MP använder hotet om SD för att slippa inflytande från V.

Både Socialdemokrater och Miljöpartister är ivriga om att tala om “blocköverskridande” regeringssamarbete, förment för att komma bort från beroende av SD, men reellt för att själva komma bort från beroende av V.

Tjatet om Sverigedemokraterna är alltså en förtäckt strategi för att själv slippa en av sina egna samarbetspartner.

Vad säger det om trovärdigheten i det rödgröna regeringsalternativet? Om de inte vill regera tillsammans, är det nog bäst att väljarna befriar dem från det betungande ansvaret genom att inte rösta på dem.