Ålder. Frihet. Fascism.

Relativ frihet råder i landet. Ja, tills du blivit någorlunda gammal vill säga. Då är din frihet väl inskränkt. Så för att bevara sin frihet får man fly landet verkar det som. Handlar alltså här om en man som uppnått åldern då det är bestämt att han skall pensioneras - nu har du gjort ditt gubbtjyv! Flera kommentar om detta sjuka.

I SvD står följande - "Du gamla, du ofria":

"Jan-Åke Gustafsson har tilldelats ett Sveriges och Europas största medicinska pris, Fernströms Stora Nordiska Pris. Det ger ära och en miljon pix i plånboken.

Kul med svenska forskningsinsatser i toppklass! Synd bara att den svenska arbetsrätten inte håller samma nivå.

Gustafsson har lämnat Sverige för att i stället jobba i Houston i Texas. Skälet är att i Sverige räknas 67-åringen (nästa år) ut som fullvärdig arbetskraft och – om han hade stannat på Karolinska institutet i Stockholm – skulle han ha tvingats att trappa ned.

Samtidigt ger vi skatterabatt för att locka forskare till Sverige. Hur knäppt får systemet vara?"

Ordet för jävligt någon?

Hos Hayek-Institutet Sverige står följande att läsa om herr Gustafsson som:

"åldersdiskrimineras av den skattebetalda, politikerstyrda svenska sjukvårdsbyråkratin - och, ytterst, den rigida svenska arbetsmarknadslagstiftningen."

Där konstateras vidare:

"Om han tyckte att han hade fått varit tillräckligt kreativ och fick arbeta fritt i enlighet med sin kompetens och sina visioner i Stockholm, varför då flytta till Texas mitt i alltihop?"

Ja, det är i sanning en bra fråga.

Inlägg hos Dick Erixon om svensk åldersfascism:

Det är sjukt hur åldersfixerad det offentliga Sverige är. Nu läser jag i Svenska Dagbladet om hur en framgångsrik forskare vid Karolinska Institutet flyttar till Houston i Texas, Toppforskare går till USA – för gammal för Sverige:

– Jag fick ett så frestande erbjudande som jag inte kunde motstå, säger [professor Jan-Åke Gustafsson].

En starkt bidragande orsak är samtidigt åldern. Nästa sommar han fyller 67 och då måste även de som inte vill något annat än arbeta vidare trappa ned, enligt de svenska reglerna:

– Jag kan inte tänka mig det, säger han. Jag vill fortsätta forska och ta fram nya kunskaper som kan komma till nytta. Det känns som jag fortfarande har mycket mer att ge.

I USA är åldersattityderna totalt annorlunda:

– Under hela beslutsprocessen i Houston har ingen enda till exempel frågat hur gammal jag är, säger han. Där är det irrelevant. Det enda som räknas är kompetensen.

Jag har aldrig förstått varför vi i Sverige är så fixerade vid den officiella åldern. Ålder är ju väldigt individuellt. Den som är 70 år kan vara vital som en 40-åring, och tvärtom. I Amerika är flera av de mäktigaste personerna i senaten och högsta domstolen över 80 år.

Men i vårt land anses alla över 60 förbrukade och färdiga för långvården. Tidningarna skriver om risker med att äldra fattar viktiga beslut, som om de vore mindre värda. Ute i världen värdesätter man tvärtom den långa erfarenhet som äldre kan ha med sig.

Alla generationer har sin charm. Kompetenta unga ska kunna göra kometkarriär, likaväl som äldre ska kunna fortsätta med uppdrag de kan och brinner för.

Jag tycker attityden i Sverige är så totalitär att man kan kalla det för åldersfascism. Vi borde göra upp med den! För att istället se människan.