I det föregående inlägget med samma namn kommenterade jag ett inlägg på Newsmill om detta med att bära religiös klädsel. Läser nu ett inlägg i DN-debatt av Dilsa Demirbag-Sten om detta.
Hon knyter an till min tanke/fråga "Hur många av de kvinnor som bär kläder täckta från topp till tå gör det av fri vilja?" görs även här:
Jag har i min serie om "Terror och liberalism" (1-2-3-4-5-6-7-8) nämnt det totalitäras avsky mot de liberala demokratierna och dess fri- och rättigheter. Dock, förstår de väl att använda just dessa för att för fram sina positioner. De liberala länderna tillåter olikheter, något som det totalitära inte tillåter.
Dilsa säger:
Så, vad innebär då fri- och rättigheterna i detta sammanhanget då?
Dilsa säger:
Pretty much says it all!
Hans Engnell frågar och svarar:
De framskjutna positionerna är ett faktum och det är också en önskan. Något som endast Jan Hjärpe, Andreas Malm med anhang som skulle påstå annat om.
Dilsa säger vidare att:
De framskjutna positionerna märks också av ett direkt stöd för tvivelaktiga organisationer där ledande politiska företrädare vistas i tvivelaktiga sammanhang. Vad värre är, är frånvaro av det motsatta:
"ett nätverk för att värva jihadister"
Hon knyter an till min tanke/fråga "Hur många av de kvinnor som bär kläder täckta från topp till tå gör det av fri vilja?" görs även här:
"Alia Khalifa vill bära sin heltäckande niqab i klassrummet. Men varför ska hon det? Den är en ortodox religiös symbol. De flesta muslimska svenskar, som blivit påklistrade den islamiska identiteten, har flytt just från religiösa krafter och regimer"Frågan är nu om allt det här handlar enkom om kläder och rättigheter att bära dem? Det tror jag inte, jag tror tvärtom att det skall ses i ett större sammanhang. Något som också Dilsa lyfter fram i sin artikel.
Jag har i min serie om "Terror och liberalism" (1-2-3-4-5-6-7-8) nämnt det totalitäras avsky mot de liberala demokratierna och dess fri- och rättigheter. Dock, förstår de väl att använda just dessa för att för fram sina positioner. De liberala länderna tillåter olikheter, något som det totalitära inte tillåter.
Dilsa säger:
"Kraven på religiöst motiverade undantag från klädkoder ingår i en större global trend, där islamister har flyttat fram sina positioner. Sedan de iranska mullornas fatwa mot Salman Rushdie 1989 har politisk islam idkat utpressning mot den fria världen. Det som förenar de olika islamistiska organisationerna och regimerna är föraktet för liberala värden."
Så, vad innebär då fri- och rättigheterna i detta sammanhanget då?
Dilsa säger:
"Demokrati innebär inte en rätt att aldrig känna sig kränkt, men däremot en rätt att inte bli berövad sina medborgerliga friheter. Med andra ord får vi hacka i oss att alla inte uppskattar eller stöttar våra fria val. Vi får klä oss hur vi vill, men vi kan inte ta för givet att andra måste anpassa sina regler till vårt klädval. Lika lite som jag kan hävda en rätt att gå in i moskén i bikini, lika lite kan jag hävda en rätt att bära burka på arbetsplatsen."
Pretty much says it all!
Hans Engnell frågar och svarar:
"Är det kränkande att inte få bära heltäckande slöja närhelst man vill? Svaret är nej."
De framskjutna positionerna är ett faktum och det är också en önskan. Något som endast Jan Hjärpe, Andreas Malm med anhang som skulle påstå annat om.
Dilsa säger vidare att:
"islamisterna vill lagstifta bort kränkningar mot islam. Paradoxen är att i takt med att islams makt ökar i västvärlden, så blir det svårare för muslimer att använda sig av den liberala rättigheten att kritisera religioner. Västledare vänder sig till företrädare för organiserad islam för att nå den del av befolkningen som har en bakgrund i muslimska länder. Så har skett i samtliga europeiska nationer. Även i Sverige. "
De framskjutna positionerna märks också av ett direkt stöd för tvivelaktiga organisationer där ledande politiska företrädare vistas i tvivelaktiga sammanhang. Vad värre är, är frånvaro av det motsatta:
"I söndags förenades en grupp islamister och nazister i en demonstration till stöd för mullorna i Iran och terrororganisationer som Hamas och Hizbollah. Motdemonstranterna på andra sidan Sergels torg var dubbelt så många och tydliga i sitt avståndstagande från islamismen. Gruppen bestod av personer med iransk, kurdisk och irakisk bakgrund. Men var fanns representanterna för det svenska politiska etablissemanget? Borde de inte ha varit på plats för att försvara de medborgerliga fri- och rättigheterna?"Jag låter nu dina tankar flöda fritt kring detta. Dock vill jag lämna ett litet kommande boktips som jag tror kan vara av intresse i sammanhanget - LÄS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar