Ha ha, där satt den. Roland och Anka

Med anledning av inlägg hos Dick Erixon ser man nu att det blev lite långnäsa för kulturvänsterna och deras kritik mot den patriarkale Roland Poirier Martinsson som så hemskt då skulle ha en hemmafru. Det egna valet är ju som bekannt inte, aldrig, accepterat av tidigare nämnda förståsigpåare. Ja, såtillvida det egna valet inte är att välja det som de menar är det sanna och korrekta. Förbannade lymlar!

När Anna Anka och Roland Poirier Martinsson med kraft och satir talat för barnfamiljers rätt att stanna hemma med barnen, har det väckt stor vrede i kulturvänstern (som finns långt in i borgerligheten, exempelvis i sk liberala tidningar).

Nu avslöjar Roland att det varit han som stannat hemma i sju år — inte hans fru.

Dick säger vidare:

Om det är pappa eller mamma som stannar hemma är oväsentligt! Det är familjens rätt att avgöra, inte politiken och inte vänsterns åsiktspolis i mederna.

För mig är det allt mer uppenbart att de som anklagar andra för att ha fördomar, är de som själva bär på de flesta och värsta.

Vänstern och socialliberalismen präglas av en förmyndarmentalitet som går ut på att döma och fördöma människor som inte gör det politiskt korrekta. Det är farliga tendenser.

Det är dags för denna vänster och dessa socialliberaler att göra upp med sina egna och djupt sittande fördomar mot andra människor: Lär er respektera era medmänniskor! Lär er att ERT personliga val inte måste vara det alla andra väljer! Lär er att NI inte alltid gör rätt, utan att det finns andra sätt som kanske till och med är bättre! Lär er att öppna ögonen! Kasta skygglapparna! Se världen!

Artikeln i Newsweek där Roland ordnar långnäsa finner du här.