Läser hos Dick Erixon att Sahlin "I ekots lördagsintervju" nu "backade Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin från hennes tidigare uttalande" till "löftet om att aldrig någonsin bli “beroende” borta. Nu talar Sahlin om att inte “räkna in” SD." Det för SAP politiska, SAP och SD, debaclet i Trelleborg är inget som Sahlin kan, även om hon vill och försöker undvika det, komma ifrån. Det är ett samarbete - vad hon säger om det eftersom "Enda anledningen till att man gått till domstol för att få frågan om lunchavgift prövad i fullmäktige är att Socialdemokraterna där har majoritet med Sverigedemokraterna, något man inte hade i utbildningsnämnden."
SD, läs Jimmy Åkesson, säger själva att de kan samarbeta med SAP, ja inte att de "aktivt kommer att medverka till att Mona Sahlin blir Sveriges statsminister" men att det inte skall avfärdas som att SAP kan ses "som möjlig samarbetspartner efter valet. Det" menar Jimmy "är en felaktig tolkning" och "vill vara tydlig med det, att det enda intressanta för" Sverigedemokraterna är att få igenom sin politik.
I denna artikel kommer så Jimmy också in på det faktum att svensk media - läs Expressen - gör sitt för att låta Oppositionen samverka med SD gentemot Alliansen. Jimmy säger ju själv att han "varnar för att Hägglund försöker ta Sd:s position" och nämnda blaska är inte sena att hänga på som Mattias Svensson påpekar. Mattias säger att redan under EMU-valet spelade Expressen rasistkortet genom att "Via sin ledarstyrda debattsida" kontakta "sverigedemokraternas partisekreterare och" be denne "skriva berömmande om centerns Maud Olofsson" då hon var ett av den borgerliga nej-kampanjens mest framträdande ansikten" med syfte att det skulle "kletas i brunt av de socialliberala Brysselkramarna." Nu var det alltså dags igen:
Nu kör tidningen samma grepp igen. Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson har bjudits in att skriva positivt om Göran Hägglund och kristdemokraternas retorik, som om det skulle ligga något förgripligt och främlingsfientligt i att tala om verkligheten.
Nå. Nog om denna mediautvikning och försöket till brunkletning av Allianspartierna. Vad gäller brunklet så behöver nu inte Oppositionen SD heller för sin del då de redan samarbetar med kommunister. Dock, om samarbete redan finns med ett parti som har sin ideologi rotad i totalitarismsmörjan så passar det väl dock gott att de låter SD hänga på sitt tåg.
Oppositionen får ta ansvar för sina uttalanden och sina förslag. Sahlin med, ja, kanske i synnerhet hon. Förtroende för henne - inte enkom för ovan nämnda stolligheter, utan även annat - skall inte ligga någon annan till last än henne själv.
Det är precis som Ingerö säger att det är "Inte de borgerligas fel att folk inte litar på Sahlin". Nej, det har hon själv att ta på sig, hon sina närmaste politruker och hantlangare. Citerar följande därur:
Man måste vara både okunnig och naiv om man tror att Mona Sahlins usla förtroendesiffror är ett resultat av försåtlig moderatpropaganda. Om Per Schlingmann haft den sortens makt över folkopinionen så hade han gissningsvis använt den till att trolla fram bättre siffror för alliansregeringen istället.
och
Att Mona Sahlin saknar väljarnas förtroende är hennes problem, liksom det är alliansens problem att den inte förmår lyfta i mätningarna. Den som skyller sådana ting på yttre faktorer har redan förlorat.
Mig är det ännu obegripligt att Oppositionen ligger så högt som de gör i opinionssiffrorna. Jag begriper det inte. Nå, det är tid kvar till valet så mycket hinner hända. Antingen vänder - vilket jag hoppas genom att folk till slut börjar begripa. Om det inte vänder kan det också vara gott. Jag är säker på att Sahlin o Co. kommer inte enbart kommer att köra skuta på grund utan också att sänka den. Tyvärr kanske detta är vad som behövs för att se skatthöjar- och lägga-sig-i-människors-privata-liv-politiken för vad den är.
Några ord från Johan Hedin om det:
Kostnaden för att ge en anställd en viss lön är lönen plus skatterna. När skatterna blir högre blir alltså kostnaderna för att ha anställda högre. (Alternativt lönerna lägre.) Tror du att högre kostnader för arbetskraften leder till att fler eller färre anställs?
(Bara den direkta effekten av skattehöjningarna leder till att 30 000 människor kommer att förlora sina jobb.)
När skatterna blir högre blir människors köpkraft mindre. Vi kommer att renovera färre badrum, köpa färre saltgurkor, gymkort och saabar. (Och det rör sig om ganska rejäla sänkningar av människors disponibla inkomster. En sjuksköterska kommer enligt Vänsterpartiet förslag få mer än tusen spänn i högre skatt.)
Dessa effekter uppkommer på något längre sikt och kommer att leda till att ca 140 000 människor förlorar sina jobb.
Jobben först? Någon?
Några fler inlägg om SAP och SD:
Stefan Karlsson - "Kommer S att samarbeta med SD om A-kassan?"
Hans Engnell - "Samarbeta med Sverigdemokraterna?"
SAP och SD eller inte? Mitt råd är - skit i dem bägge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar