Demokrati är något jag i sig vurmar för. Detta i den anda såsom Churchill gav uttryck för, att det är den minst sämsta av dem vi har sett. Mitt förhållande till demokratin är lite grand som Tingstens:
"Tron på demokratien är icke en politisk åskådning i samma mening som exempelvis konservatism, liberalism och socialism. Den innebär en uppfattning om statsstyrelsens form, om tekniken för politiska avgöranden, icke om de statliga beslutens innehåll och samhällets struktur. Den kan alltså betraktas som ett slags överideologi, i den meningen nämligen, att den är gemensam för skilda politiska åskådningar. Man är demokrat, men därjämte konservativ, liberal eller socialist."
När jag började blogga var jag ännu ute på min politiska resa. Starten hade sin början i Socialdemokratin, detta var det jag växte upp i och kom att - så som så många andra gjort och ännu gör i vårat avlånga land - att ta som något för givet, för givet och sant. Inte konstigt då SAP i stort under eoner varit allenarådande och lyckats mycket väl, måste man tillstå att säga, med att genomsyra hela samhället med sin ideologi. Under några svaga år var jag även med i Vänsterpartiet och de mer än vanligt civilisationskritiska Miljöpartisterna. Nå, för att göra en story kort - de senaste 12 åren av SAPiskt errorstyre kände jag jag var tvungen att granska min uppfattning kritiskt. Det jag trodde på fungerade uppenbarligen inte.
Sagt och gjort. Jag kom sedan ut som liberal. Dock ännu med en dragning åt statligt inflytande skulle man kunna säga, man skulle kunna säga jag var socialliberal. Då var det lätt att ännu vurma för demokrati som en sorts nödvändig överideologi.
Jag ser ännu demokrati som en sorts nödvändig överideologi. Dock är synen på dess omfattning kraftigt förändrad idag då jag ju etiketterar mig själv som libertarian.
Som libertarian vill jag att staten skall ha så lite som möjligt med individernas fria liv att göra - helst inte alls! Nattväktarstaten är också för mig idealet. Lag och ordning ja - inte minst för att skydda individen mot just staten. I detta avseende är den amerikanska institutionen något att känna avund för.
Jag vill påstå att individer klarar att sköta sina mellanhavanden själva, helt utan medverkan och styrning av tredje part. Detta är essensen av en fri marknad. Den som inte sköter sig på en fri marknad straffas och överlever inte - en företagare har således inte, vilket vänstern vill låta påskina, någon makt över individerna. De tvingar inte oss att handla vad som erbjuds. Snarare är det just tvärtom, utbudet tvingas anpassas till efterfrågan.
Detta är viktigt. Jag vet själv vad jag vill och vad jag önskar. Mina preferenser har ingen kännedom om förutom jag själv och dessutom har ingen med dem att göra. Ingen skall tala om för mig vad att göra, vad att äta, vem jag skall ha sex med etc. Så länge mina beslut, mitt agerande och mitt beteende inte skadar någon annan är allt väl. Lag och ordning tillhandahåller ramarna för detta.
Att mellanmänskliga förehavanden skulle vara föremål för demokratiska beslut är således helt förkastliga. Jag vill påstå att sådana beslut är omoraliska. Inte minst eftersom demokratiska processer, beslut och resultat kan vara nyckfylla. Det är detta som Karls inlägg visar.
"Olika processer, som alla kan klassas som demokratiska, ger helt olika resultat! Och om vi vet att olika demokratiska processer ger olika resultat är det ganska naturligt att ifrågasätta demokratiskt beslutsfattande som sådant; hur kan det vara legitimt att flytta makt från individen till den politiska sfären om det politiska beslutsfattandet är så pass osäkert och lättmanipulerat?"
Rätten till sitt eget liv är grundläggande. Ingen har rätt till mitt liv förutom jag själv. Beslut som berör mitt liv som jag inte har kunnat påverka är inte, enligt min mening, legala således. Beslut i den politiska sfären som rör mitt liv är således minst sagt tvivelaktiga om jag inte till de besluten givit mitt medgivande. På en fri marknad är friheten total, där är det jag som agerar och tar alla beslut tillsammans med andra fri aktörer. Jag är fri att ingå avtal och jag är fri att vägra ingå avtal. Marknaden är tvärtemot vad dess kritiker säger inte alls något som är präglat av maktförhållanden vara de producenter över konsumenter eller rika över fattiga.
Karl säger:
"Många marknadskritiker kräver politisk kontroll över människor och marknader och argumenterar för att politiken kan garantera ett resultat som folket är nöjda med. Vad exemplet ovan visar är att så inte är fallet; det finns ingen unik "folkvilja" eller särskilt "allmänintresse" som kommer till uttryck via demokratiska omröstningar. Olika politiska system kan ge helt olika resultat, och det finns ingen garanti för att de politiska utfallen är bättre än resultatet av att låta folk bestämma över sig själva och uttrycka sina preferenser på marknaden i stället."
Spännande om Marknadsmyter. Läs inlägg av Jacob Lundberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar