Vulgär diskrepans

Detta inlägg kommer av en liten tankesnurra jag hade/fick för någon kväll sedan när var ute och promenerade i det regniga höstmörkret. Det är något som "stör" mig och som jag bara inte får ihop. Shoot!

(A) Det finns dem vilka, om än på en glidande skala, är antikapitalister/globaliseringskritiker.
(B) Det finns dem, vilka, om än också här på en glidande skala, är feminister.

(A+B) Många vilka äro (A) äro också (B). I detta inlägg avses just dessa.

Vad de säger
Dessa menar att kapitalismen och globaliseringen, något förenklat här sagt, är orättvis. Ungefär att ’rika blir rikare’ och ’fattiga blir fattiga’.
Dessa menar att män har makt över kvinnor på alla nivåer. Vare sig det är medvetet eller mer strukturellt dolt så finns patriarkatet där.

Vad verkligheten visar
Fakta ger dock för handen att globaliseringen av kapitalismen gör världen blir rikare i sig samt att just de fattiga blir rikare, individer blir rikare och länder lyfts ur elände. Dessutom så ser vi hur globaliseringen går hand i hand med demokrati. Det är lätt att se att den befängda nollsummetanken ligger där och spökar, vilket motsäger sig självt då rikedomen i sig ökar. Vore det ett nollsummespel skulle all rikedom finnas där, på förhand givet. Dock, från början fanns inget utan det skapades sedan. Ökad rikedom för alla är alltså mer rättivst än en jämnt fördelad fattigdom.

Vad ger då fakta för handen vad gäller jämställdhet och kvinnoförtryck? Är skillnaden större eller mindre i den fria världen, alltså i de liberala demokratierna eller annorstädes? Mönstret är detsamma här som ovan.

Vad de därför bär med sig
Antikapitalism/-globalisering/Feministerna bär med sig/inom sig ett krypande inför och löpande med totalitarismen.

Hur det kan ta sig uttryck
* En diktators godtyckliga styre kastas över ända och möter sitt "rättmätiga" öde i galgen och en gryende demokrati kan börja spira i landskap av totalitarism.

Befrielsen anklagas för brott mot folkrätten! Rätten för en galen despot att fritt döda, lemlästa och förtycka sin egen befolkning.

* En mur som hindrat folk från att fly förtryck faller.

Känslor av besvikelse, beklagan och oro infinner sig. Den ”antifascistiska vallen rämnat”! Nu fick folk annat att oroa sig över, istället för besök av Stasi kom oron att handla om bolån!

* En ny stjärna på det totalitära baneret drar ner ett land i ett svart hål.

Man blundar för verkligen och sätter sin tro till att denne man - Hugo - är socialismens hopp. Nu kanske det äntligen fungerar.

* Ett land som under år, efter utrymning av ett påstått ockuperat område, får som tack uppleva ett bombardemang av tusentals raketer ämnade att urskiljningslöst döda civila, tröttnar och ger svar på tal genom att ingripa mot dem vilka dessa terrordåd uträtta.

Man bespottar den som slår tillbaka. Man väljer att anklaga dem för medvetet dödande av civila när i själva verket de medvetet föll offer p.g.a. dem vilka hålla dem i sitt grepp. Civila - kvinnor och barn - dödades för att de hölls som mänskliga sköldar och för att de inte fick lämna bostadsområden vari terrorvapenramperna stod uppställda. Civila kunde ha skonats. Inför angrepp - vilka många avbröts just för man upptäckte det fanns civila - meddelade man de civila, och styrande, om förestående attacker via radio och flygblad. Det var dock dem som vill ingripa för att försvara sig mot angrepp som blev utmålade som ondskefulla, och det var under de totalitära angriparnas flaggor och bandroller man vistades vid demonstrationer mot dem som ingen annan väg fann än att besvara den eld som uppå dem hade kastats.

Dessutom....
* Förhållningssätt har varit, och är, till det forna Sovjet och dess satelliter, Pol Pots vidrigheter och ännu existerande anomalier i mänsklighetens historia såsom Nord Korea, Kuba och nu även Venezuela en smutsig byk att tvätta.

Man kan vägra erkänna det varit frågan om någon ockupation (”Det var några ryssar som gick in där…..” f.d. statsminister). Man kan vurma för eller berömma dessa stater (f.d. statsministers hyllningstal till Kuba medan partimedlemmar i det landets motsvarighet till hans parti satt fängslade). Man kan vara en Pol Pot-anhängare (f.d. talman i riksdagen). Man kan rycka på axlarna över att man varit utländsk spion åt totalitär makt (känd författare). Man kan beundra personer som Stalin (känd skådespelare) och man försvara än det ena, än det andra som en nödvändighet (son, tillika bastard, till svenska nobelpristagare) och få beröm för det (krönikör i dagstidning). Man kan, stolt, kalla sig kommunist (partiledare). Man kan. Ja, man kan, det kan man.

För mer om vansinnet, mycket mer och betydligt mer utförligt, rekommenderar jag Per Ahlmarks böcker.

Så till hur feminismen kan ta sig uttryck här hemma....
* Jag tar nu ut svängarna rejält. Vi ser sådant som barnkidnappning undan falskt anklagade män, påstådda ritualmord, krav på kvoteringar där kön och inte kompetens skall vara avgörande, krav på regler för vårdnad om barn ty staten/samhället, inte individerna i familjerna själva skall få bestämma etc etc etc.

.....samtidigt som.....
.......kvinnors frihet sätts åt sidan i länder av totalitarism vilka de ju krypa inför eller löpa med.

Diskrepans
Går det att få ihop att
vara för fred, demokrati, fri- och rättigheter
och samtidigt
direkt eller indirekt ger sitt stöd för det som innebär eller leder till dess raka motsats?

Kan man samtidigt stå upp för jämlikhet när man klappar händer för regimer och rörelser vari kvinnoförtryck inte ses som förtryck utan som en naturlig underordning?

Kan man samtidigt vara för människors fri- och rättigheter och anklaga dem vilka befria människor ifrån förtryck och förföljelse?

Kan man säga sig vara för människors välfärd och välgång när man anklagar just det som är själva förutsättningen för att något över huvud kan skapas?

Kan man......

Vulgär diskrepans
Kan man leva med en sådan vulgär diskrepans i sitt inre?
Utan att reflektera, utan att börja tvivla eller ifrågasätta?
Utan att gå sönder....?

Utan att...... Jag får inte ihop det.

Vad är det för en människa som fixar något dylikt.....?