En liten uppföljning till gårdagens inlägg "Svamlin, SAAB, vänster, skatt och hyckleri".
Via inlägg hos Dick Erixon finner jag artikel hos Norrköpings Tidningar, "Mona Sahlin som cyniker". I blaskan står att läsa:
Det känns självklart att vara där, sa Mona Sahlin innan hon åkte till Saab i Trollhättan. Onsdagens presskonferens var utsatt till klockan nio på morgonen. Allt var klart och upplagt för traditionell sahlinsk upprördhet. Fast så kom GM:s bildirektörer i Detroit fram till ett annat beslut än att lägga ner Saab omgående och Sahlin snuvades på sin stund som medkännande politiker.
Ha ha, långnäsa för populisten. Ja, hon trodde att "Bollen låg på straffpunkten" för att enkelt sättas i någon sorts "öppet mål" men istället "snubblade Sahlin på sin önskan om att vara i strålkastarljuset och fick nöja sig med att i praktiken hålla med om regeringens olika satsningar för bilindustrin." He he.
Ingerö är vass och härlig att läsa. Som vanligt. I inlägget talar han om Sahlins sedvanliga "modus operandi som Sahlin hållit sig till sedan konjunkturen vek nedåt." Vilket då alltså är "Inga tydliga åsikter om vad som kan göras i kombination med en obruten övertygelse om att något måste göras." Ingerö konstaterar helt riktigt - "Inte riktigt the stuff statsministrar are made of, så att säga."
Sahlins uppmanar till nationell svamling, att föra samtal och ännu mera samtal "som om det inte är just vad Näringsdepartementet ägnat de gångna månaderna åt att göra", och hon tror att dylikt evigt samtalande i sig leder att "man förr eller senare fram till något användbart". Ingerö kommenterar är att hon "verifierar därmed ordstävet "som man känner sig själv känner man andra"." : ) Ingerö avslutar detta med orden:
Vad bilproducenterna skulle vinna på en statsminister Sahlin har jag svårt att se, men kaffeindustrin har anledning att se med tillförsikt på framtiden, givet Sahlins tilltro till fikamöten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar