fredag 11 september 2009

1 - 1 = -1. Statlig matematik

1 - 1 = - 1? Ja, ungefär så bisarrt blir det när staten leker med skattepengar.

Va? Jo, en statlig utgift (+1) kommer från våra skattepengar, för oss (-1). Summan av statens engagemang är dock inte skapande utan kontraproduktivt (-1).

Staten skapar de problem som den tror sig lösa genom sitt agerande.


För det första
är det så att offentliga arbeten innebär skatt eftersom ju ALLA utgifter ju måste betalas för - skatter motverkar konsumtion. Men den överdrivna tron på statligt spenderande och ingrepp följer också tron på att att man betalar till sig själv. Att samhället på något vis vinner på detta. Så är det ju inte, dessutom trissar sådant här igång inflationen varmed man lite krasst kan säga att inflation är skatt.

Nå, är det inte bra att staten "skapar jobb"? Nej.

Som libertarian är min uppfattning att skatter skall gå till infrastruktur, rättsväsende, militär och polis enbart och det är ju intressant att se att min uppfattning bär!

Infrastrukturen är ju intressant. Det är ju allmänt känt, och accepterat, att vid dåliga tider så startar vi väg- och brobyggen - alltså skapa jobb a la sosse-välfärdsstat. Detta alltså dåligt och rent av skadligt. Om det finns ett behov av en ny väg eller en bro - då är det OK. Men om det inte finns något behov utan man skapar jobb för jobbskapandets skull, ja då är det åt helvete.

Varför? Jo, för att de pengar som går till dessa projekt - våra skattepengar - innebär ju att pengar tas från någonting annat. Summa noll - till att börja med. De pengar jag blir av med leder till att jag inte kan köpa annat varför de som tillhandahåller detta andra inte kan producera. Således har man skapat luft- eller nonsensjobb på bekostnad av både riktiga jobb och skattebetalares konsumtionskraft. Detta är ett resultat av att dra sitt strå till stacken!

När staten bygger broar och vägar säljs färre andra varor. Staten bygger något som inte finns behov av när sådant som finns behov av inte efterfrågas. Vad det handlar om är en oförflyttning av resurser - INTE skapande!

Således förhindrar också staten effektiv det som ännu inte kommit till att ens få komma till. Nya jobb som skulle kunnats skapats - verkliga - får alltså vika undan för rent nonsens.

Staten skapar inte nya jobb - andra jobb förhindras ju.
Staten skapar inte välstånd/rikedom - annat välstånd/rikedom förhindras ju.

För det andra, som hänger ihop med ovanstående, är det så att att skatter motverkar produktion. Detta är den logiska följden av kortsiktigt tänkande när staten tar från A för att ge till B. Man ser bara B, inte A. Man ser de skapade jobben - inte de faktiskta, både direkta och lånsiktiga konsekvenserna av det.

Hur då? Jo, det som tas ifrån A påverkar As beteenden och incitament - alltså att risktagandet minskar tillsammans med vilja att expandera. Inget nytt skapas och inget redan skapat utvecklas, man har hindrat den naturliga utvecklingen.

Således anställer inte existerande företag fler människor. Således låter människor bli att starta eget.

Skatter motverkar produktion. Detta här har nog inte Mona Sahlin tänkt på, eller kanske hon inte brydde sig eller begrep?, när hon ville ösa pengar över SAAB. Subventioner är alltså livsfarligt! Statliga lån är också livsfarliga - men det återkommer jag till vid ett annat tillfälle.

Summan av kardemumman är att staten bör hålla tassarna borta - det är staten som skapar de problem som den tror sig agera för att lösa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar