måndag 14 september 2009

Bevare oss från socialism och feminism

Två inlägg jag instämmer i.

Hans Egnell uppmärksammar Fi samt feminisitiska idéer vilka inte bara nästlar sig in i partierna utan också - om de drivs igenom - nästlar sig in våra hem och vrår. Ge fan i vår familjs liv!

"Det partiet vill, är att krypa människor in på skinnet i vardagen genom att bestämma vem som passar barnen hemma hos dig, lägga sig i ditt sexliv, fostra dina barn i feministisk anda i förskola och skola och genusmärka arbetslivet. Allt ska utgå från den rätta läran, det privata bli politiskt på riktigt. Och allt döljs under den neutrala etiketten "jämställdhet".

Fi är ett politisk extremistparti, ett vida större skämt än Sverigedemokraterna. De kommer att vara chanslösa i valet 2010. Men kampen mot vänsterfeminismen måste likväl fortsätta. Sveriges riksdag domineras redan i dag av partier som hyser vänsterfeministiska idéer, även Moderaterna har krupit till det feministiska korset. Att vända den trenden är verkligen en utmaning."


Kommentar överflödig.

Munkhammar uppmärksammar att kampen mot den socialism som infördes i Sverige under 1970-talet till sist "gav vika" varför vi nu kan njuta de fördelar vi har idag. Måtte inte Sverige ånyo kastas in dylikt vansinne av skatter och regleringar med naturligt efterföljande problem som stagnation och ofrihet. Munkhammars inlägg är ett genmäle mot Eva Franchells kommentarer om boken "Flyt, om förbättringar i Sverige sedan 1970-talet".

"Fördomsfullt av Franchell. Boken Flyt, om förbättringar i Sverige sedan 1970-talet, har glädjande nog rönt stor uppmärksamhet. En av dem som har kommenterat är Eva Franchell, numera ledarskribent på Aftonbladet.

Förbättringar av typen bättre boende, fler medier, utlandsresor, bättre mat och motion och mer avancerad vård avfärdas. Hon förminskar detta till att frysfacken har blivit större. Båda författarna är annars vana makroanalytiker och har ofta hört kritiken att de inte tar upp det detaljerade vardagsperspektivet. Damned if you do...

Men sedan kommer hon till något viktigt: "Världen förändras faktiskt inte av sig själv." Nej, till förklaringarna hör kulturella, tekniska, ekonomiska och politiska faktorer. Och då framhåller hon att förbätringarna för kvinnor härrör från politisk kamp. Delvis rätt, även om mycket kan hänföras till standardökning generellt.

Men ska man ta upp det politiska så är i stort sett alla förbättringar i övrigt en följd av liberaliseringar. Avregleringen av telemarknaden, öppnandet för privata dagis, avskaffandet av valutaregleringen, tillåtandet av nya medier. Och självklart den ökade tillväxt som följde av att 1970-talets ekonomiska modell i huvudsak övergavs.

Med andra ord: Det mesta av det som infördes under Eva Franchells 70-tal handlade om mer stat, mer skatter, mer regler. Den politiska huvudförklaringen till förbättringarna sedan dess är för att vi nu i 25 år har gått i motsatt riktning.

Franchell talar om att hon och andra var så coola som gjorde uppror. Det vi som föddes 1974 gjorde uppror mot var den socialism som då infördes. Vi ville ha ett friare och öppnare samhälle. Det får vi nu, och det är därför det är bättre."

Nej, jag kommenterar inte detta heller.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar