Det finns en del ord vilka brukar slängas med av de mer rödfärgade. Ord som avslöjar en hel del. Inlägget som följer är en följd av några saker på Facebook jag reagerat över såsom exempelvis en grupp kallad 'Vi som vill att S skall vara med och styra i Strängnäs' samt ett inlägg av Ingerö jag läste sent igår kväll. Ja, så klart är sådana här tankar något jag ofta har då det finns så mycket ger en anledning att reagera.
Makt
"Nästa val tar vi makten" är ett exempel på något som nästan får mig att koka. 'Vi tar makten'. Här är det uppenbart frågan om en önskan om att styra och ställa, vi ser ett 'Vi' som ska ta makten och denna makt måste ju vara över någonting. Makten blir över alla, du och jag och alla andra individer.
Den enda makt jag accepterar är min egen makt över mitt eget liv. Jag är och måste få vara herre i och över mitt, ingen annan. Det är ju självklart eftersom det endast är individer som har rättigheter, inte kollektiv, och det är endast jag som har rätten till mitt eget liv således. Hur jag lever mitt liv angår således ingen annan.
Så klart finns det en modifikation i den sanningen. Men inte någon stor modifikation. Jag har förstås inte rätt att leva mitt liv hur som helst, det finns så klart restriktioner. Vad jag gör får inte skada någon annan eller kränka någon annans rättigheter eller frihet.
Detta kan nu regleras av lag och ordning och polisen har då rätten/"makten" att ingripa om det inte efterföljs.
Detta är min gräns för vilken makt jag accepterar.
Om nu Rosenbad vid valet ockuperas av politiker vilka gärna vill höja skatten är det en kränkning anser jag. Skatt är i stort sett stöld anser jag. Skatt som går till att upprätthålla lag och ordning, polis och militär, samt nödvändigt gemensam nationell infrastruktur är det enda jag accepterar. Resten är en kränkning. Varför skall någon annan göra anspråk på min inkomst? Mitt avtal med en arbetsgivare, hur kan det vara föremål för en tredje parts konfiskering? Och hur kan konfiskeringen av de medel som arbetsgivaren alstrar ses som OK? Jag tänker arbetsgivar- och sociala avgifter. Den som tar risken att starta/driva ett företag borde lämnas ifred som den hjälte han eller hon är. Detta är dessa som skapar allt välstånd vi ser, det dessa som skapar jobb som ger inkomster så att fria individer kan konsumera. Nåja, det borde vara så men är inte så.
Makt. Nej, det ordet gillar jag inte.
Styra
Är ännu ett sådant där ord jag inte gillar. Detta ordet behöver ingen utläggning. Det är precis med detta ord som med makten.
"Demokrati"
Ogillar jag demokrati?! Så klart inte, därav " och ". Men den demokratiska omfattningen kan var nog förtryckande. Jag har ju redan ovan nämnt gränsen för makten. Däri ligger också gränsen för demokratin. Mitt liv är inte föremål för demokratiska beslut!
Våra liv är kontrollerade från vaggan till graven. Stat och myndigheters makt och styrning letar sig in samhällets och privatlivens alla skrymslen och vrår. De har också tillåtits göra det. Vi har valt det.
Vag gäller den demokratiska omfattningen hänvisar jag till inlägg av Ingerö där han går i polemik med en vänsterpartist som reagerat på en artikel i Aftonbladet, 'Mona Sahlin flirtar med extremisterna' som Johnny Munkhammar skrivit tillsammans med UOK. Läs gärna artiklarna ifråga. Jag väljer att citera följande ur Ingerös inlägg:
Einarsson har alltså rätt när han anklagar Munkhammar för att motsätta sig "för mycket" demokrati, liksom Munkhammar har rätt när han anklagar Vänsterpartiet för att ha totalitära drag. Demokrati betyder nämligen folkstyre, varför totalitär demokrati innebär att "folket", med vilket kan avses en aldrig så liten majoritet, har rätt att bestämma precis allt.
Detta är skillnaden; den liberala demokratins genombrott skedde på bekostnad av den tidens formella makthavare; kungar, präster, adel och annat herrefolk som styrde över andra. Vänsterns "totala" demokrati byggs tvärtom på bekostnad av vårt utrymme att bestämma över oss själva.
Plikt
Någon som gillar det ordet? Tvång då? Nej, inte det heller va?
Men för att få det hela att gå runt, för att få den totalitära demokratin att gå runt, för att få statens och myndigheternas makt och styrning att gå runt krävs det att alla skall vara med och bidraga. Ja, det är detta som de där stråna till stacken som vi måste dra handlar om.
Med makten och styrningen följer ofriheten och tvång. Det behöver således inte vara frågan om totalitarism som sådan. Även en demokrati kan vara ack så totalitär. För många är det dock som inte inser eller begriper det, invaggade falsk trygghet som vi där staten tagit över ansvaret för våra liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar