Det var en gång...

....en kille som arbetade på ett väldigt konstigt ställe.

En dag kom han överens med sin närmaste överordnande om att arbeta fyra kvällar i veckan istället de avtalade två kvällarna i veckan. Detta skulle passa honom bra beroende på vissa omständigheter i hans liv just nu.

En positiv konsekvens, förutom att det skulle underlätta ovan nämnda omständigheter, skulle vara att resultatet i arbetet skulle bli bättre.

Killen jobbade med utåtriktad telefoni varför kvällstid så klart innebar fler kontakter (avser kontakter med privatpersoner, inte företag) och därmed också bättre resultat. Resultatet skulle även, så klart, vara avhängigt ovan nämnda omständigheter.

Killen skulle sedan registrera denna förändring – OB – i systemet för löneredovisning. Något sådant alternativ fanns inte. Personalchefen bekräftade detta. Enda chansen skulle vara att ändra schemat/avtalet till fortlöpande fyra kvällar per vecka. Detta var dock inte killens avsikt, detta var något temporärt. Personalchefen sade att nuvarande avtal inte innehöll möjlighet för att justera detta timme för timme. Personalchefen sade även att detta inte heller var beordrat utan ett eget initiativ varför det inte heller, enligt avtal, kunde utgå någon ersättning.

Så var det med den saken.

Nästa vecka kommer killen att arbeta dagtid hela veckan för att kompensera de två arbetade kvällarna.

Vad det får för konsekvenser rörande de ovan nämnda omständigheter återstår att se. Troligtvis inget positivt, då hade ju killen inte tagit detta ”egna initiativ”.

Killen säger att kontentan är att egna initiativ inte är välkomna. Vare sig i sig självt eller för sig självt. Avtalen – kollektivavtalen – tillåter inte det. ”Egna initiativ”, säger killen, tycks vara välkomna såtillvida att det gagnar arbetet och därmed arbetsgivaren – det accepterades ju. Dock, eftersom det inte är något som belönas  så försvinner ju uppmuntransincitamentet.

Huruvida någon förändring kommer att ske så att det framöver kommer vara möjligt för killen, och hans kollegor med samma avtal, att få ersättning och cred för ”eget initiativ” återstår att se. Killen säger dock att han troligtvis skiter i det. Killen säger att när sådana här självklarheter för med sig massa dumheter då får det konsekvenser, sen om andra kallar det naivt bryr han sig inte om. Dessutom kanske omständigheterna då är annorlunda och något dylikt inte längre är aktuellt.

Detta är bara en konstig sak som killen har berättat om. Mycket annat, och även än mer, konstigt finns att berätta säger killen. Men av respekt för sin uppmuntrande arbetsgivare vill killen inte berätta det.