Policyära åtgärder

Wikipedia om policy:

En policy är en avsiktsförklaring och riktlinjer för att styra beslut och uppnå önskade mål. Termen används främst inom privata och offentliga organisationer och företag. [...] Policyer skiljer sig mot lagtexter då en lagtext kan förbjuda och förhindra ett visst beteende eller en viss handling [...] medan en policy endast vägleder mot de handlingar som troligast ger önskat resultat.

Policyer kan även syfta på processen att fatta viktiga beslut i en organisation, exempelvis utarbetande av olika program, inriktningsmål, ekonomiska prioriteringar och beslut fattade beroende på vad de för för konsekvens för organisationen. Policyer kan ses som politiska, organisatoriska, ekonomiska och administrativa mekanismer som skapats för att nå ett eller flera mål.

Min erfarenhet är nu också den att policys även kan användas godtyckligt så till den grad att innehållet i policyn i sig också därmed görs om intet. Nu har jag även förstått hänvisningar till policy också kan användas som ett uttryck för densamma godtyckligheten, alltså att tala om en policy som de facto inte finns.

I båda dessa fallen faller policy som begrepp. Kvar står endast ett uttryck för makt och därmed framstår det hela som något polisiärt och samtidigt förkastligt då det saknar all grund.

Vad är anledningen till detta inlägg då?

Anledning var "en fågel som kvittrade i mitt öra" om en förfarande gentemot en anställd med anklagelsen om ett brott mot rådande policy. Som jag förstått har personen ifråga uttryckt missnöje och leda gentemot rådande förhållanden på arbetsplatsen. Dock har det inte varit frågan om ryktesspridning eller förtal eller dylikt mot arbetsgivaren som sådan. Det verkar nu vara så att det i det här fallet INTE finns någon sådan policy. Ingripandet, som renderade en varning, är således utom all rimlighet och proportion, inte bara för att det inte finns någon policy utan för att det just inte avser arbetsgivaren som sådan. 

Hänvisningen till en policy, som nu alltså inte finns, kanske kan förklaras med vissa ståndpunkter i arbetsgivarens stadgar. Mig veterligen framgår inget i stadgarna att man inte får ha och/eller uttrycka sin åsikt om sina omständigheter. Mig veterligen står där endast om lojalitet mot arbetsgivaren och de arbetsuppgifter man har. Om lojalitet inbegriper tystnad om oegentligheter eller mildare ting som tillfällig dålig stämning eller liknande anser jag att arbetsgivaren ifråga torde se över sin verksamhet eller förflytta den till ett land där gränslösa maktbefogenheter och godtycklighet har sin givna plats och medarbetarskap och yttrandefrihet inte!

Vid ett tidigare tillfälle på samma ställe varnades en person för att missbrukat internet på sin arbetsplats. Då hade den policy som gällde internet inte någon som helst betydelse. Policyn uttrycker ungefär att "man får surfa på arbetstid så länge det inte går ut över arbetsuppgifterna". Personen ifråga som gott och väl gör minst två personers arbete på dagarna omfattades dock, uppenbarligen, inte av policyn. (Mer om denna händelse här.)

I det senare fallet är det inte utan att man anar att idén "åt var och en efter behov, för var och en efter förmåga" är en stor värdegrund hos arbetsgivaren ifråga. Vad jag tycker om denna marxistiska devis har jag orerat om ett otal gånger i denna blogg. Lästips om devisen är ur ett utdrag ur Och världen skälvde. Det är "En tidigare arbetare berättar om en fabrik som drivits enligt principen"av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov".

En fråga man kan ställa sig här är också vad som gäller som anställd. Är man anställd med innebörden att man har ett avtal att uppfylla vad gäller arbetsuppgifter eller är man som anställd att betrakta som inlemmad som en del i organisationen/företaget ifråga? Klart är att en viss forma av sund lojalitet medföljer en anställning, man har inte rätt att förtala eller sprida rykten om arbetsgivaren som sådan. Gör man det bör man sluta eller om det fortgår även få sparken. Men att det därmed skulle råda ett förbud över att över huvud diskutera, ventilera eller även kritisera omständigheter som s.a.s. ligger utöver arbetsgivaren som sådan måste gå helt bort. Att vara missnöjd med vissa förhållanden och omständigheter i "det lilla" har på inte sätt och vis att göra med företagets idé eller verksamhet som sådan.

Om det är så att arbetsgivaren, om än outtalat har denna syn eller beter sig därefter bör arbetsgivaren som jag redan sagt se över sin verksamhet. Då har verksamheten övergivit sin roll som arbetsgivare till att bli till någon sorts totalitär partiapparat.

Så, det får räcka. Har inte nämnt personerna eller organisationen/företaget vid namn. Kan ju vara så att personerna ifråga blir föremål för fler policyära åtgärder.