Hat, älskande, frihet och USA.

Vad är det många älskar att hata?

Tänker på ett särskilt land.

USA. Det är landet som så många i väst älskar att hata.

Dock - there´s more to it. Jag tror nämligen att USA i själva verket är landet vi 'hatar att älska' men att det tar sig uttalat uttryck i 'älska att hata'.

(Citaten här av Ayn Rand och hämtade ur "Och världen skälvde" och "Förnuft, egosim, kapitalism och en romantiska livskänsla: texter i urval".)

USA - en utopi som i stort sett ÄR till
För som det är, så är USA en framgångssaga. Nej, inte i någon påhittad en Astrid Lingrensk eller HC Andersensk fantasivariant utan en verklig saga. Så nära en förverkligad utopi man kan komma. Ja, USA är sannerligen ett särskilt land, sär-skilt. Skiljer sig från andra.

Det största 'älskhatet', och som jag tror ligger till grund för allt det andra 'älskohatet' är deras författning. USAs författning bekräftar individens primat - de individuella rättigheterna.

USA - de inviduella rättigheternas land
"Rättigheter" är ett moralisk begrepp och endast individer kan ha rättigheter, inget kollektiv. Alltså, utgångspunkten är: människan har rätt till sitt eget liv. Begreppet "individuella rättigheter" är överflödigt således och kollektiva rättigheter är en självmotsägelse. Ett kollektiv består nämligen av individer vilka rättigheterna avser. Det innebär då också att nationer i sig INTE kan ha några rättigheter. En stat måste således utgå ifrån individerna. Vad blir då summan av kardemumman? Jo - för att ett land, samhälle, skall lyda under moralens lagar krävs individuella rättigheter. USA var den nation som kom att att inordna själva samhället under moralens lagar. Individ först när principen i USA författning de facto begränsar statens makt. Makten ställs under rätten och individen skyddas mot kollektivet.

"Källan till människans rättigheter är varken gudomlig lag eller parlamentarisk lag utan identitetslagen, A är A - och Människa är Människa. Rättigheter är existensvillkor som krävs av människans natur för hennes överlevnad. Om människan ska leva på jorden är det hennes rättighet att använda sitt intellekt, det är rätt att handla efter sitt eget fria omdöme, det är rätt att leva som en rationell varelse; hennes natur förbjuder henne det irrationella."

"Att kränka en annan människas rättigheter innebär att tvinga på henne att handla mot sin egen bedömning, eller att lägga beslag på hennes värden. I grunden finns bara ett sätt att göra det på: genom att använda fysiskt våld. Människans rättigheter kan kränkas av två potentiella aktörer: de kriminella och staten. Förenta Staternas mest betydande insats var att dra upp en skiljelinje mellan dessa två - den senare förbjöds att på laglig väg utföra sådana handlingar som utförs av de förstnämnda."

USA och utlandet
Tyvärr har USA haft perioder där dess utrikespolitik kommit att stödja regimer där dessa rättigheter INTE respekterats. Att det nu, som förklaring och/eller ursäkt, har haft med det kalla kriget och liknande realpolitiska hänsyn att göra kan det inte - principiellt - försvaras. Till USAs försvar måste ändå påpekas att USA aldrig ägnat sig åt något erövringskrig. USAs olyckliga stöd har bl.a. varit för att motverka spridning av kommunism.

USA i utrikespolitiken är verkligen en sådan sak som många älskar att hata dem för. Tack för det säger de säkert när de kommit till vår undsättning - två gånger! Ni minns kanske världskrigen? När europas folk inom ett relativt kort tidsspann fick hjärnsläpp.

USA och världskrigen
Av någon förunderlig, och tillika bisarr anledning brukar en del hylla Sovjet som orsaken till europas befrielse från fascismen/nazismen. För mig är det befängt att tänka sig en idiot kan rädda någon från en annan idiot. Östblocket var ju det som i östra Europa kom att ersätta Hitlers tänkta lebensraum.

Hitler och Stalin hatade varandra. Och? Det är vad dylika idioter gör. Irak under Saddam kastade sig i krig med Irans Khomeini. Detta är en typisk följd mellan konkurrerande totalitära läror.

Sovjet är således inte att tacka får någonting den där andra gången, 2VK, när europa kastade sig in ett vansinne som vida översteg det där första vansinnet, 1VK. Det var ett nödvändigt ont att alliera sig med Stalin, ett realpolitisk nödvändigt ont. Detta är dock ingen som fallit som en skugga över USA, dock, bara när gällt andra diktaturer - icke-vänstervarianter. Sjukt.

Avslutningsvis om totalitarism, har bloggat om det tidigare, låt oss för sjutton vara ärliga - det fanns INGEN skillnad mellan Stalin och Hitler - eller nåt annat liknande diktatorisk rötägg heller för den delen. Lägg ner det sättet att tänka, nu! De uppenbara likheterna överväger eventuella skitsaker som skiljer nazism och kommunism åt eller nån annan vansinnig totaltär idé. Totalitarism är totalitarism, båda förnekar människan, människans grundläggande natur och rättigheter. Båda förnekar människans intellekt, förnuft och skaparförmåga till förmån för någon sorts överhet. Båda har sin gemensamma fiende i demokratierna. Demokratier har aldrig gått i krig med varandra, det har aldrig förekommit massmord eller svältkatastrofer i en demokrati. Till sist så är det demokratierna som friheten finns för människan och här står USA som den klaraste lysande stjärnan.

Avslutningsvis om Sovjet. Fråga dig själv också: vad hade väl Stalin - eller övriga allierade - kunnat göra om det inte hade varit för USAs 'Lend and Lease'? Tur i oturen, vilket nog förkortade kriget, anföll Japanerna Peal Harbor den där morgonen den 7 decdembe -41, varmed USA tvingades in i kriget. Framgången i Lend and Lease och omställningen av civil till militär produktion skall inte heller förbises här - förnuftiga hjärnor låg bakom det också.

USA och Europas senaste vansinne
Senast när europas folk kastade sig in i vansinne - massmord - var i Balkan. Vilka var det då, som på eget bevåg, ryckte in för att rädda folk från utrotning? Jo, USA. Fick de nån cred denna gången då? Gissa? No. Här stod Europa - och EU - med byxorna nere och blottade sin impotens igen. Europa ägnade sig åt inbördes handlingsförlamat tjafs medan grannarna bestialiskt ägnade sig åt att döda varandra. Hur kunde detta ske? Skamligt är vad det är! Men håller man inte individuella rättigheter högre än vad de är så blir detta följden.

USA och Irak
Irak är ett annat intressant exempel - det finns flera. I Irak pågår ett försök att upprätta en demokrati - till skillnad från Saddams godtyckliga ondskefulla järnstyre. Någon cred för det? No. Dels så hackar man på USA för grunden i sig för invasionen, påstådda vapen vilka aldrig hittades. Det kan ju visserligen diskuteras och i sig ifrågasättas. Men genom att också hänvisa till Folkrätten gör ju att det hela faller på sin egen orimlighet väl?! Det är bara individer som har rättigheter - vill nån påstå att INDIVIDER har haft någon som helst rättighet under Saddam? Nej just.

Ärligt talat, hur kan man ens - vilket många gjort och gör, vänsterpacisfisterna i främsta ledet - försvara en diktatur?! Hänvisningen till folkrätten får denna bisarra följd. De vansinniga och godtyckliga tolkningar som kan göras - och görs - av denna folkrätt får den logiska följden att: ett land har rätt att förtrycka människor, att de har rätt att förneka människors rättigheter - rätten att leva. Det finns alltså folk som har som sin enda rättighet att finna sig vara kränkta och förnekade! Har inte Iraks folk rätt till individuella rättigheter?

Idag finns bara en demokrati i den regionen - och det är ett annat land som också älskas att hata. Israel. Värre för Israels folk är dock att de är judar. Det är ju det värsta folkslaget av dem alla. Deras demokratiska stat kallas ju för en nazistisk stat till och med. Samtidigt som deras totalitära grannar - och övriga totalitära stater - är något man gullar med. Man vill förstå dem, tala med dem och även försvara dem. Folkrätten ni minns.

Är det inte vansinnigt?! Alla människor har uppenbarligen inte rätt till frihet garanterad av en demokrati! Detta är rasism mina vänner då man gör åtskillnad mellan människor. Den enda demokratin i regionen hatas för sin existens och den mest framgångsrika demokratin, med de individuella rättigheterna i sin konstitution är det land som vi mest hatar!

En liten notis: USA har aldrig varit involverat i något erövrningskrig.

Invasion. En rättighet och skyldighet?
Kan det vara rätt att invadera ett annat land då? Ja, det kan nog även vara en förpliktelse. Dock är det endast en rättighet - skyldighet - för länder som har "individuella rättigheter" som ledstjärna som har rätt att opponera sig emot dem som kränker dessa rättigheter. Låter det magstarkt, att ha rätt, eller till och med skyldighet, angripa ett annat land?

Men, alternativet då. Att inte göra det? Innebär det inte att man är med och kränker de förtryckta genom att inte göra något, genom att fegt acceptera förtrycket bakom någon pacifistisk omoral och med stöd i bisarra tolkningar av folkrätt? Har man inte därmed också diskvalificerat sin egen ledstjärna och spottat sina egna fria medborgare i ansiktet genom att säga till dem att "Det är godtyckligt vad som gäller, ni har era "rättigheter" nu, men det behöver inte vara så, det är inte några rättigheter värda försvara". Anything goes alltså. Det är ju den logiska följden av detta icke-objektiva synsättet. För vad annars kan det kallas?

"En nation som gör våld på sina egna medborgares rättigheter har inga som helst rättigheter./-/En nation som styrs med brutalt maktspråk är inte en nation utan en hord - vare sig den leds av Attila, Djingis khan, Hitler, Chrusjtjov eller Castro. Vilka rättigheter skulle Attila kunna göra anspråk på och på vilka grunder?"

Vill klart nu säga att detta är den yttersta utvägen. För som de är så är handel den bästa hjälp man kan erbjuda alla förtryckta. Länder kan liberaliseras och demokratiseras i takt med att man idkar handel. Detta har globaliseringen av kapitalismen klart visat. Detta kommer jag att knyta an till nedan.

De altruistiskt-kollektiviska rättighetskraven
Nu tänkte jag hänga upp mig lite på sådant som så många här i vårat avlånga land - Sverige - ser som en sorts rättighet. Inte alltid direkt uttalad men den finns där ändå, nån sorts självklar och oemotsäglig rättighet - nonsenspåståendet - 'rätt till arbete'.

'Rätt till arbete'. De som ivrar detta påstående är inte de som tillhandahåller alla arbetstillfällen - företagarna. De som ivrar detta påstående är politiker, främst till vänster. Således har de försökt och vill fortsätta tro att de - politikerna - kan skapa jobb genom diverse skattefinanserade åtgärder, ex trAMS-åtgärder, och utlokalisering av diverse myndigheter och verk. Vad bidrar de offentliga jobben med förresten?

Men låt oss vara ärliga - hur skapas jobbtillfällen? Riktiga jobb alltså. Av politiker? Många vill ju tro det men låt dig inte luras av att de kan det bara för att de menar sig måna nån sorts 'rätt till arbete'.

Företag startas av driftiga människor. De driftiga människornas företag genererar arbetstillfällen. Så, politiker är inte driftiga människor, är det det jag säger? Nej, det är inte det jag säger. Jag tror i allra högsta grad att de flesta politiker är driftiga och engagerade och goda människor. Jag tror dock att många inte begriper de mest grundläggande nationalekonomiska fakta, vilka är enkla. Men, som en följd av att den förkastliga kollektivismens grundprinciper kom att accepteras som axiom under 1900-talet så förpassades människan ut ur bilden.

Kollektivismens grundprinciper har innburit att psykologin började studera mänskligt beteende - utan att ta hänsyn till människans förnuft, att hon är en tänkande varelse! Vidare har det inneburit att nationalekonomin började studera social system - utan hänvisning till det mest grundläggande, människan!

I nationalekonomin kom människan att ses som en produktionsfaktor - inte som den skapande varelse hon är - och allt kom att relateras till sådan som "det allmännas bästa" eller "samhällets bästa". Människan var inte längre en tänkande individ, hon var jämställd med en gruva eller ett stycke skog. Vackert va?!

Med mina i sig ringa kunskaper i ekonomi är det ändå ganska enkelt att se grundläggande fakta som:
* att människan är en varelse med intellekt, förnuft och skaparförmåga - detta är vår sanna natur. Det är den förnuftiga skapande människan som fick mänskligheten att utvecklas, det var hon som skapade ett vapen för jakt, hon som började odla grödor, hon som uppfann hjulet, hon som uppfann maskinerna.
* att framången i det människan skapar sedan avgörs av om det finns efterfrågan på det. Utbud och efterfrågan är vad som avgör om det kan skapas jobbtillfällen eller ej. Utbud och efterfrågan tillsamman med frihet för skapande människor. Vad är det som politiker, utöver detta kan skapa?

Påståendet 'Rätt till arbete' kräver svar på frågor. Som, av vem? Samt, på vilka grunder?

En kollektivistisk-alturistisk rättighetskatalog kan se ut som följer, ALLA:
- har rätt till ett tjänligt arbete;
- har rätt till en god inkomst för att täcka mat, kläder och fritid;
- har rätt till en rimlig boendestandar för varje familj;
- har rätt till ekonomiskt skydd vid pension, sjukdom, olyckor och arbetslöshet;
- har rätt till god utbildning;
etc

Till varje nämnd rättighet, lägg till frågan: På vems bekostnad?
Arbete, mat, fritid, boende, sjukvård, utbildning, pension är det något som växer på träd?
Nej, det är värden som skapats av människor - någon har producerat det. Vem är det då som skall tillhanda hålla allt det här?

"Ingen människa kan ha rätt att ålägga andra skyldigheter de inte valt, plikter utan belöning eller slitsamt arbete som de inte åtagit sig. Det kan inte finnas något sådant som "rätten att förslava andra""

Det är skillnad på 'rätt att sträva efter lycka' jämfört med 'rätten till lycka'!

Av vem? På vilka grunder? Ja, kan den kollektivistiska-altruistiska nonsensidén svara på det? Nej, det kan de inte. De tar nämligen världen för given och förväntar sig att någon sorts ödmjukhet skall fördela de redan givna värdena för att uppfylla folks önskningar, folks "rätt". De tar världen för given och flyr verkligheten, verkligheten vilken är de att det finns dem som skapat alla dessa värden. Folket som köper detta synsättet ser inte, vill inte se, denna verklighet. De tror att saker och ting av sig självt skall ordna sig, att deras önskningar skall tillgodoses på något vis men att det inte är deras bekymmer hur, det är andras bekymmer. Detta bisarra synsätt skapar en förkastlig mentalitet hos folk, en

"mentalitet som alla "sociala reformer", alla "välfärdsstater", alla "ädla experiment" och all världens förstörelse härrör ur."

Folk önskar bli rika men tar sig aldrig för vilka villkoren är, vilka metoder som krävs, vilka handlingar som måste till för att uppnå rikedom. Folk tänker att "det är inte dom som skapat världen", att "ingen givit dem chansen".

"Att en människa inte ges vad som aldrig tillhört henne kan knappast beskrivas som att "hennes intressen offrats""

Den psykolgiska resultatet av altruismens omöjlighet har jag citerat på ett annat inlägg, här citerar jag följande därav:

"Genom att upphöja frågan om att hjälpa andra till etikens centrala och primära fråga, har altruismen saboterat förståelsen för äkta välvilja och generositet människor emellan. Människor har fåtts att tro att det skulle vara en osjälvisk handling att värdesätta en annan människa. Därur följer implicit att en människa inte kan ha något intresse av andra - att värdesätta någon annan ges innebörden att offra sig själv."

Låt oss gå vidare med den person som tar reda på villkoren, metoderna och handlingarna som krävs för att skapa - den skapande människan.

Den skapande människan
Person A har en idé. Han uppfinner något. Han gör det inte bara för han vill det, för han är nyfiken och driftig utan också för att tjäna pengar - han vill tjäna sitt uppehälle, sitt eget, hans. Nu är ju dock person A beroende av om det finns någon marknad (efterfrågan), han måste också kunna tillmötesgå efterfrågan genom produktion utbud). Person A måste alltså investera pengar. Han kan ta lån på banken och måste sätta sin egen ekonomi som säkerhet. Han kan också få hjälp av investerare.

Både investerarna och Person A tar en risk. Person A har alltså lagt ner en mängd med tid, möda, kraft och pengar för att förverkliga SIN idé. Investerarna lägger också ner tid och pengar. Risken, vilka de är de enda som tar, är att allt går åt skogen. Vem får betala? Jo, de som investerat all denna tid.

Person B vill ha ett arbete och eftersom Person A inte själv kan sköta allt på företaget, han behöver arbetskraft, så anställer han Person B. A och B ingår ett avtal. Person B hade ej rätt till arbetet, han fick ingå ett avtal. Anställning kan alltså aldrig förekomma den position anställningen avser. Person Bs ända risk är att, om företaget ej lyckas, blir arbetslös. Han kan också löpa risken bli uppsagd om han inte följer sitt avtal. (Så, borde det vara i alla fall men verkligheten är nog annorlunda....)

Person A har skapat allt. Person B har, enligt avtal, gått med på att utföra sysslor som är skapade av person A.

Person A har skapat allt och har allt rätt till det skapade.
Person B har inte skapat något och kan inte ha någon rätt till det skapade.

Personer A skapar jobb för Personer B. Inte politiker.

En rörlig arbetsmarknad och arbetstillfällen kräver en fri marknad och frihet för Personer A att skapa och ensamrätt till det skapade. Alltså för att Personer A - till gagn för Personer B - skall kunna förverkliga sina visioner och drömmar - skapa - krävs friheten och möjligheter för att göra det. Tyvärr är det så i de så kallade välfärdsstaterna, där "allmänhetens bästa" är parollen, att de företag som går bra (kan ju vara orättvis konkurrens (!) gentemot de sämre) beskattar man, går de fortfarande bra så reglerar man. Sen, vilket hela vansinniga SAAB-tjafset visar, så om företag går dåligt, ja, då subventionerar man!

Mer finns att orda om detta - så klart men avslutar med lite siffror och fakta vilka får tala för sig själv.
* 80% av förmögenheten i USA är skapad av människor. 20% är ärvd förmögenhet. I Sverige är siffrorna omvända.
* Man brukar orera om USA´s arbetslöshet. De arbetslösa i USA är inte permanent arbetslösa, de kan vara så i några år, men går sedan till jobb och återkommer sedan sällan till arbetslöshet, om de gör det är de snart i arbete igen. (Mig veteligen talar man aldrig om full sysselsättning i USA). I vårat land VET VI det finns permanent arbetslösa vilka aldrig fått/får chansen. Detta är ICKE näringslivets fel. (Mig veteligen finns det dem som orerar om full sysselsättning - arbete är ju trots allt en rättighet här!)
* Man brukar ju tala om klyftor mellan fattiga och rika också. Men ärligt talat, vad gör det väl dig eller mig, om några individer blir astronomiskt rika?! Det viktiga är väl ändå att de som har minst medel tillåts få större chanser öka sina möjligheter. Möjligheterna är frihet, fritt utbyte av varor, pengar, människor, idéer..... Fri handel, frihandel.
* Delstaten North Carolina, i USA, har samma BNP som Sverige.
* Enskild egendom fanns inte som begrepp förrän kapitalismen införde det.
* Världens välfärd - verkan - har sin grund i kapitalismen - orsak. Kapitalism är det enda som bekräftar människan och släpper loss människans intellekt, förnuft och skaparförmåga som skapar välfärd.
* Kaptitalism - globaliseringen av kapitalismen - är orsaken till att världen blir rikare, de fattiga länderna blir färre, fattigdomen i sig minskar och rikedomen ökar - för alla!, sjukdomar minskar och utrotas, analfabetismen minskar, barnbetet minskar, livslängden ökar etc etc. att.......

Individuella rättigheter och kapitalism
Kapitalismen är det enda system som ser människan som fri. Av individuella rättigheter följer kapitalism, av kapitalism följer individuella rättigheter. Om nu USAs konstitution inbegriper detta - hur kan vi då hata USA? Om vi hatar USA hatar vi de individuella rättigheterna och förnekar därmed vår egen mänsklighet.

Men, just detta är precis vad som följer av kollektivismen som tanke vari altruismens människoförnekande lära ligger som ett tungt ankare över våra nackar. Kollektivismen ser ju samhället som en sorts organism och då har ju inte individuella rättigheter någon plats - organismen är ju MER ÄN sina delar enligt detta tankesättet. Tanken blir då - med detta synsättet - självklar att det är "samhällets bästa" eller "allmänhetens bästa" som har företräde.

Följden låter inte vänta på sig - man får ett samhälle som berövar individerna frukterna av sina prestationer. Personer B har "rätt" på bekostnad av Personer A. Sedan är både Personer A och B, är skyldiga betala för Personer Cs uppehälle, ja, även för D, E, F, G..... Ingen har rätt till sitt eget liv - alla är till för ala andra. Ingen förtjänst. Endast oförtjänst. Alla är offer.

Boktips: "När människan skapade världen" och "Till världskapitalismens försvar"

En sann demokrati måste låta sina medborgare vara sant fria. De måste ges möjligheten leva sina egna liv - rätten till liv är det grundläggande - genom att ges möjligheten ta ansvar för sin egna liv - utan att någon tredje part lägger sig i deras förehavanden.

Staten skall vara till för att garantera denna frihet, staten skall i sig skydda individerna från staten. Polis för ett inre skydd, militär för ett yttre skydd vilandes på objektiva principer i lagstiftning. Behöver vi mer?

"I ett fritt samhälle är folk inte tvingade att ha med varandra att göra. De interagerar bara genom frivilliga överenskommelser och, när det sker över tid, genom avtal."

Ärligt talat - är inte du förnuftig och mogen nog sköta ditt liv själv? Jag vet att jag är det. Jag vill och kommer leva mitt liv för min egen skull - inte för någon annans skull. Jag vill heller inte att du skall leva ditt liv för min skull. Så länge ingen inkräktar på någon annan - skyddat av lag - varför skulle vi då behöva en tredje part som tänker åt oss? Alla vinner på detta. Denna friheten ÄR möjligheten för vårat förnuft och skaparförmåga.

Det ÄR detta som fört människans utveckling framåt. Den enes framgång ÄR andras möljligheter och framgång. Alla vinner på att vi tillåts vara vinnare för vår egen skull. Det var Person As förtjänst genom att satsa på att vara sin egen lyckas smed som också Person B kunde dra fördel av. Den verklige vinnaren var i själva verket Person B, han har inte lagt ner någon tid eller möda utan kunde, genom avtal, träda in i den av Person A skapade verksamheten. Detta är en vinn-vinn-situtaion.

"Handelsprincipen är den enda rationella etiska principen för alla mänsliga relationer, personliga och sociala, privata och offentliga, andliga och materiella. Det är rättvisans princip.

En handlare är en människa som förtjänar vad hon får, och som varken ger eller tar det oförtjänta. Hon behandlar inte människor som härskare eller slavar, utan som självständiga jämlikar. Hon handlar med människor i fria, frivilliga, otvungna utbyten - utbyten som gynnar båda parter enligt vars och ens självständiga bedömningar. En handlare förväntar sig inte att få betalt för sina tillkortakommanden, bara för sina prestationer. Hon försöker inte belasta andra med sina tillkortakommanden, men slavar heller inte under oket av andras misslyckanden.

I själsliga frågor - (med "själsliga menar jag: "det som rör människans medvetande") - är principen densamma, men valutan för bytesmedlet är annorlunda. Kärlek, vänskap, respekt, beundran är det emotionella gensvaret på andras dygder, de är den andliga betalningen som ges i utbyte mot den personliga, själviska njutning som en människa får från de dygder som formar en annan människas karaktär. Bara en vilde eller altruist skulle kunna påstå att ens uppskattning av en annan människas dygder handlar om osjälviskhet, att de i termer av egenintresse och njutning skulle vara likgiltigt om man har att göra med ett geni eller en dumbom, om man möter en hjälte eller en skurk, om man gifter sig med sin idealkvinna eller med ett våp. I själsliga frågor är handlaren en människa som inte strävar efter att bli älskad för sina fel och brister, bara för sina dygders skull, och som inte ger av sin kärlek i utbyte mot andras fel och brister, utan mot deras dygder.

Att älska är att värdera. Bara en rationellt självisk människa, en människa med självkänsla, är kapabel att älska - därför att hon är de enda människan som kan ha fasta, konsistenta, kompromisslösa, lojala värden. Den människa som inte sätter värde på sig själv kan inte värdera något annat eller någon annan."

Egoism är inte något ont. Egoism är naturligt mänskligt. Egoism är gott.

Så, om då USAs konstitution har individernas rättigheter som utgångspunkt. Varför då älska att hata USA? Jag tror nog att det är just därför vi hatar att älska USA också - vi avundas dem helt enkelt. För visst vill du också vara fri, fri att leva ditt liv som du behagar? Missunna då inte andra deras friheter, kräv din egen och andras.

Kravet på frihet är enkelt och sammanfattas med följande ord -
"Lämna mig ifred!"

Altruismen en katastrof och psykologisk omöjlighet

Citerar från Ayn Rand. Bok.

"Det psykologiska resultatet av altruismen kan observeras i det faktum att när många människor börjar diskutera etik, är det genom frågor som: "Ska man riskera sitt liv för att hjälpa människor som: a)drunknar, b) sitter fast i en eldsvåda, c) går rakt ut framför en lastbil eller d) hänger i ett stup och klamrar sig fast med fingertopparna?"

Fundera över vad det innebär att resonera kring etik i sådana termer. I samma utsträckning som en person accepterar altruismens etik, kommer de att drabbas av följande konsekvenser.

1. Brist på självkänsla - eftersom hennes första hänsyn i fråga om värden inte är hur ska leva sitt liv, utan hur hon skall offra det.
2. Brist på respekt för andra - eftersom hon betraktar människor som en hopplös samling tiggare som ropar efter hjälp ifrån andra.
3. En mardrömslik syn på tillvaron - eftersom hon tror att människor är fångade i ett "illasinnat universum", och lever ett liv där katastrofer är ett konstant och primärt bekymmer.
4. Och hon kommer, faktiskt, även att känna en håglös likgiltighet inför etiken, att bli uppgivet cyniskt amoralisk - eftersom de frågor hon ställer handlar om situationer hon aldrig kommer att befinna sig i och som är irrelevanta för de problem hon möter i sitt liv. Hon står därför utan etiska principer att leva efter.

Genom att upphöja frågan om att hjälpa andra till etikens centrala och primära fråga, har altruismen saboterat förståelsen för äkta välvilja och generositet människor emellan. Människor har fåtts att tro att det skulle vara en osjälvisk handling att värdesätta en annan människa. Därur följer implicit att en människa inte kan ha något intresse av andra - att värdesätta någon annan ges innebörden att offra sig själv. Altruismen utesluter att den kärlek, respekt och beundran en människa kan känna för andra är och kan vara en källa till glädje för henne själv, sådana känslor blir därmed ett hot mot personens existens, en in-blanco check av uppoffringar utställd på dem hon älskar."

Rand-igt citerande

"Eftersom bara en individ kan äga rättigheter, är uttrycket "individuella rättigheter" överflödigt (men man måste använda det för att reda ut begreppen i dagens kaos). Men uttrycket kollektiva rättigheter är en självmotsägelse.

Varje stor eller liten grupp eller "kollektiv" består helt enkelt av ett antal individer. En grupp kan inte ha andra rättigheter än de individer som ingår i den. I ett fritt samhälle kan varje grupps "rättigheter" härledas från dess medlemmars rättigheter genom deras frivilliga, individuella val och med hjälp av i kontrakt gjorda överenskommelser, och de består endast i att dessa individuella rättigheter tillämpas på ett specifikt åtagande. Varje legitimt åtagande från en grupp baseras på deltagarnas fri rätt att sluta avtal och rätt att handla med varandra. (Med "legitim" avser jag en grupp av icke-kriminell art som bygger på frivilligt avtal, d v s där ingen tvingats till medlemskap.)

Ett enskilt företags rätt att driva affärer bygger till exempel på ägarnas rätt att investera och riskera sina pengar i ett affärsprojekt - på deras rätt att anställa folk - på de anställdas rätt att sälja sina tjänster - på rätten att producera och sälja produkterna och sälja produkterna, vilket alla som är inblandade i projektet har - på kundernas rätt att köpa (eller inte köpa) dessa produkter. Varje länk i denna komplicerade kedja av ingångna avtal bygger på individuella rättigheter, individuella val och individuella överenskommelser. Varje avtal begränsas och specifieras och är avhängigt särskilda villkor, d v s är beroende av viljan att köpa och sälja till ömsesidig belåtenhet.

Det här gäller alla legitima grupper och sammanslutningar i ett fritt samhälle: kompanjonskap, industrikoncerner, professionella sammanslutningar, fackföreningar (frivilliga sådana), politiska partier etc. Det gäller även samtliga agentavtal, d v s en människas rätt att bli ombud för eller representera en eller flera andra personer härrör från de rättigheter som ägs av den eller de han är ombud för och överlåts frivilligt av dem till honom för ett specifikt, begränsat syfte - som t ex en advokat, en tjänsteman, eller en facklig företrädare o s v.

En grupp äger inga rättigheter i sig. En människa kan varken skaffa sig nya rättigheter eller förlora rättigheter hon redan äger genom att ansluta sig till en grupp. Principen om individuella rättigheter är den enda moraliska grunden för alla grupper och sammanslutningar.

Den grupp som inte erkänner denna princip är ingen sammanslutning utan en liga eller en mobb."

Ayn Rand om kollektviviserade rättigheter.

Människans förnuft

Dags för ett inlägg igen, ett inlägg jag skriver med anledning av – påverkan och inspiration – av John Galts tal till folket i Ayn Rands bok ”Och världen skälvde”. Det jag inspirerats till att skriva har jag även hämtat fördjupat stoff ifrån hennes bok ”Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla”. Den första är en filosofisk thriller. Den andra är en filosofisk bok.

”Och världen skälvde” utkom 1957 och det är ju ganska klart att hon för fram sin tankar, filosofi (– objektivismen –) ekonomi (– laissez faire kapitalism –) i polemik mot den socialistiska irrläran i sig. Dock även generellt i polemik emot alla de ”kollektivistiska kantiantansk-hegelianska” irrläror som är så etablerade. Irrläror vilka förneka människans förnuft.

”Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla” utkom 2005 och är en samling – texter i urval - av Ayn Rand. Hon säger häri om förnuft, ”att förnuftet är hennes (människans min anm.) överlevnadsredskap, att hon överlever tack vare det människan skapar, att källan för det människan skapar är människans intelligens. Intelligens är förmågan att kunna begripa verklighetens fakta, och att kunna handskas med dem långsiktigt (d v s begreppsmässigt).”

Det jag kallar irrläror utgår inte från existensen som primat. Jag hoppas senare återkomma till detta om existensens primat i ett senare inlägg. Något lite kort dock den skillnad som finns mellan vad som anses vara det primära – i) existensen, som Ayn Rand och objektivismen säger, eller ii) medvetandet.
i) Existensen som det primära innebär att verkligheten existerar – oberoende av om vi är medveten om den eller ej. Denna verklighet kan människan med sitt medvetande uppfatta. Allting har en sann natur, en identitet. Således är det detta som leder till erkännandet av människans identitet och rättigheter.
ii) Medvetandet som det primära innebär att universum inte har en oberoende existens utan är en produkt av människans medvetande. Alltså måste människan vända blicken inåt då verkligheten inte existerar utan vårat medvetande. Här blandas verkligheten och medvetandet ihop som om, om naturen är oförutsägbar är människan det också – allt blir gångbart när människan saknar identitet och hon blir något flexibelt föremål att formas, nyttjas och förbrukas.

Skillnaden blir klar med Rands ord: "På två avgörande sätt ger människans förmåga till fri vilja upphov till en särställning: 1) i motsats till det metfysiskt givna bör det människan skapat, vare sig det är materiellt eller intellektuellt, inte accepteras okritiskt. 2) genom sin metafysiskt givna natur är människans fria vilja utom räckhåll för andra människors makt. Vad de oföränderliga grundläggande beståndsdelarna är för naturen, är innehavet av ett viljestyrt medvetande för entiteten ”människa”. Ingenting kan tvinga en människa att tänka. Andra kan erbjuda uppmuntran, sätta upp hinder, ge belöningar eller straff, man kan förstöra hennes hjärna med droger eller med klubbslag, men man kan inte beordra hennes hjärna att fungera; detta är hennes exklusiva och suveräna makt. Människan ska varken behärskas eller lyda.”

Var således på din makt mot diverse moderna filosofiska förkastliga uttryck, de nedvärderar dig som människa, de fråntar dig ditt förnuft och ditt intellekt, de nekar din identitet och de nekar dina rättigheter. Uttryck som: ”Ingen kan vara säker på någonting.”; ”Ingen är perfekt i denna värld.”; ”Ingen kan rå för vad hon gör.”; ”Logik har ingenting med verkligheten att göra.”; ”Jag kan inte bevisa det, men jag känner att det är sant.”; ”Det kanske är sant för dig, med det är inte sant för mig.”; ”Det kan vara bra i teorin, med det fungerar inte i verkligheten.” och ”Det kanske var sant igår, men det är det inte idag.”

Nå, till figuren John Galt i ”Och världen skälvde”. När John Galt talar om dessa verklighetsförnekare som mystiker avser han de läror/lärare som förnekar människans förnuft och intellekt samt en objektiv verklighet. Mystiker är ett väldigt bra begrepp, för oavsett om det rör sig om rent andliga läror eller ej handlar det om att förneka verkligheten, för dessa existerar inte existensen, den är ju beroende av vårt medvetande för att existera. Dessa mystiker vilka ihärdigt förespråkar behovets prejudikat och har även altruismens omöjliga och människoförlamande och därmed förkastliga lära som grund.

Vad är väl altruismen för ideal?! ”Att du måste offra allt – allt du älskar, söker, äger, eller längtar efter, även ditt eget liv – till nytta för varje främling, vem som helst” är detta något som eftersträvansvärt?! Bort det!

Galt talar om ett hat och förnekande av förnuft, intellekt och den objektiva verkligheten vilket försätter mystikerna i en förkastlig och beklämmande situation. Detta eftersom det som de förnekar - människans intellekt och förnuft, dvs hennes förmåga och därmed skaparkraft – ju samtidigt är vad de är beroende av för att tillfredsställande de så kallade behoven.

Mystikernas läror och lärare motarbetar således en värld där människors förnuft och intellekt får vara vad det är - grunden för mänsklig bekräftelse och utveckling. Önskan är istället att förnuft och intellekt, människor med förmåga och skaparkraft, blir förslavat då det godtyckligt formas, nyttjas och förbrukas i behovets namn i något sorts pragmatiskt ideal. Vad som väntar är stagnation, dels stagnation av människans förmågor – varför eller hur använda förnuftet när det förnekas, förslavas och utnyttjas? – dels, som den logiska följden, stagnation av hela samhället som sådant. Inte är det väl någon som vill påstå att kommunistiska samhällen var/är/någonsin kan bli fulla av aktiva och skaparglada människor och att de så kallade behoven var/är/någonsin kan tillfredsställda? Någon? Stalin, Mao, Pol Pot, Castro och lägg även till Hugo Chavez till listan! Där har du också dina altruister!

Förtjänst blir till intet. Oförtjänst primeras.

Alla är offer i en värld där förnuftet, intellektet, skaparförmågan och hela samhällen offras på altruismens behovsaltare. Galt ord i boken, han säger att om man ”påstår att varje människa är född med rätten att existera utan arbete och, trots att verklighetens lagar bekräftar motsatsen, berättigad att motta sitt ’existensminimum’ – föda, kläder, bostad – utan egen ansträngning, som fodran och födslorätt.” Så, för att konkretisera det hela då. Vem skall man motta detta av? Vem är det som skapat detta? Vem är det som skall leverera detta? Vem skall göra allt detta möjligt? Vem? Ställ dig dessa frågor och begrunda.

Svaret är givet. Ingen kan. För i en värld där förnuft, intellekt och skaparförmågara och dess bärare offrats finns bara kontroll, tvång och verklig orättvisa. De skarpaste av hjärnor vilka kunnat gå i bräschen är undanröjda, har inte deras skaparlusta i sig dödats så har denna lusta kvävts av hinder i form av allehanda byråkratisk ondskefull förlamande kontroll. Vi skall inte heller låta oss luras att positionerna inom denna byråkrati innehas av någon som helst sorts förnuft och intellekt. ”Medelmåttor hafsar ihop trycksaker med planer för hur mänsklighetens produktion ska kontrolleras – och vem som än instämmer eller inte instämmer i deras statistiska beräkningar är det ingen som ifrågasätter deras rätt att tvinga igenom sina planer med hjälp av gevär. Tvinga -vem?” Ingens förmåga lever och inga behov tillfredsställs. Döden är namnet på skylten slutstationen.

Något om detta i citatet om att ’tvinga med hjälp av gevär’. Vad? Ja, det kan ses som en ytterlighet förstås men de samhällena har funnits och finns och är ingen symbolik. Dock för att tala symboliskt så kan vapnet ta sig uttryck som följer. Att de styrande efter år av manipulation – om än sanktionerad av folk genom fria demokratiska val – gott och väl med hjälp av omfattande lagstiftning och byråkrati styra och kontrollera (tvinga) människor att slita oförtjänt. Genom beskattningar och regleringar suger man ut och parasiterar företag så de ej har råd anställda och utvecklas. Arbetsmarknaden blir sedan inte mindre rörlig när sådant som LAS finns. Lönerna hålls nere med fackens goda medverkan. Vad som blivit kvar i plånboken efter alla avgifter, matmoms etc, räcker inte till att skapa en ekonomisk buffert varmed man tvingas ta lån för diverse inköp. Som tur är finns det då, för dem som står utanför, bidrag. Bidrag som skapats av människors förmågor. Bidrag för att täcka behov. Detta är också stagnation. Bara offer. Inga vinnare. Där emellan sitter det folk som lever av att fördela värdena skapade av människors förmågor, byråkrater. Lika begåvat som att ha en tolk mellan sig när man pratar fastän man redan talar samma språk. Byråkrat är det enda överflödet. Dessutom får politiker, vilka är med och bestämmer allt vansinne som pågår, evig pension efter sutten mandatperiod. Fyra års oförtjänt ”förmåga” i riksdagskammaren följt av att resterade års oförtjänta inkomst-behov tillgodosett också det av våra skattepengar. Etc etc etc etc etc etc.

I stort behöver det inte vara frågan om en gevärspipa som är tryckt mot din panna således. Du kan även stånga dig blodig mot en byråkrati uppburen av det Rand kallar för medelmåttor.

Frihet för människans hjärna, alltså hennes förnuft, intellekt och skaparförmåga är alltså det mest grundläggande mänskliga. Sann frihet är således att fritt få utlopp för detta – att låta var och en leva i enlighet med sina förmågor och önskningar, utan hinder, utan begränsningar. Detta är sann själviskhet, detta är sann egoism och är således inte något som är av ondo utan enkom av godo. Av godo för den enskilde individen såväl av godo för mänskligheten som sådan. Total frihet är inte av ondo då det ju innebär att det då står fritt för all att leva sina fria liv och fritt utbyta alla de värden de skapar med varandra utan inblandning av någon tredje part.

Således kan jag inte, längre, acceptera någonting som på något sätt är emot mänskligt förnuft, mänskligt intellekt och mänsklig skaparförmåga - detta oavsett var på en tänkt skala synsättet/ideologin/tanken befinner sig. Total kontroll eller någon mindre sorts byråkratisk kontroll spelar ingen roll. Hinder är hinder. Hinder kan inte samtidigt vara icke-hinder. Det som är är.

Att förneka och förhindra detta sanna mänskliga är att förpassa henne åter till vildens tillvaro:

”En vilde är en varelse som inte har förstått att A är A, att verkligheten är verklig. Han har hållit sitt intellekt kvar på spädbarnsnivå, på den nivå där ett medvetande förvärvar sina sinnesintryck och inte har lärt sig att skilja mellan föremål. För ett spädbarn tycks världen vara ett töcken av rörelse utan någonting som rör sig – och dess intellektuella födelse sker den dag barnet förstår att de strimmor som rör sig framför är hans mor och att det som fladdrar bakom henne är en gardin, att båda är fasta identiteter varav inget kan förvandlas till det andra, att de är vad de är, att de existerar. Den dag han fattar att materia inte har någon vilja är den dag han inser att han själv har en vilja – och detta är hans födelse som mänsklig varelse. Den dag han förstår att den bild han ser i spegeln inte är en synvilla, att den är verklig men att den inte är han själv, att den hägring han ser i öknen inte är en synvilla, att luften och ljusets strålar som orsakar den är verkliga men att det inte är en stad utan spegelbilden av en stad – den dag han förstår att han inte är en passiv mottagare av sinnesintryck i varje givet ögonblick, att hans sinnen inte förser honom med automatisk kunskap i korta glimtar oberoende av begrepp utan bara med kunskapens material som hans intellekt måste lära sig att integrera – den dag han förstår att hans sinnen inte kan bedra honom, att fysiska objekt inte kan handla utan orsak, att hans sinnesorgan är fysiska och inte har någon vilja, ingen kraft att uppfinna eller förvränga, att de bevis de ger honom är ett absolut men att hans intellekt måste lära sig förstå det, att hans intellekt måste lära sig upptäcka orsakerna till och innebörden i hans sinnens material, måste identifiera de ting han förnimmer – det är hans födelse som tänkare och forskare.”

Att tänka och att forska ligger till grund för att skapa. Skapande är att uppfinna och utveckla. Låt människor fritt få företa sig detta, det är den fria företagsamheten som sedan också skapar arbetstillfällen. Låt dig inte heller luras att tro att någonting annat än utbud och efterfrågan är vad som får en ekonomi att fungera. Låt dig alltså inte luras att det behövs någon tredje part, stat eller myndighet, för att styra ’utbud och efterfrågan’ – att styra det är en omöjlig självmotsägelse - ej heller att fördela och kontrollera de värden som den fria människan skapar.

Jag uppmanade dig ovan att vara på din makt mot diverse moderna filosofiska förkastliga uttryck eftersom de nedvärderar dig som människa, fråntar dig ditt förnuft och ditt intellekt samt förnekar din identitet och dina rättigheter.

Därmed är det också ett måste för mig att till sist varna dig för dig för den mest förkastliga devis som uttalats, en devis som sammanfattar allt ovan nämnda. Detta är den vidriga altruistiska devisen ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Denna förkastliga idé om produktion och konsumtion sammanfattar exakt det som sätter det sant mänskliga ur spel.

Förmågan dödas och inga som helst behov tillfredsställs.

Man dödar den hjärna man förklarat vara död och dödar därmed allt reellt mänskligt liv.

John Galt talar vidare:

"Det är en konspiration utan ledare eller rättesnöra, och de små dagsländeligister som livnär sig på dödsryckningarna i det ena landet efter det andra, är bara skum på vågtopparna i flodvågen från de raserade fördämningarna framför århundradenas kloaker, från reservoarerna av hat mot förnuft, mot logik, mot förmåga, mot framsteg, mot glädje, som fyllts på av varje gnällande antimänniska som någonsin predikat 'hjärtats' överlägsenhet över hjärnan.

Det är en konspiration av alla dem som försöker, inte att leva utan att lura till sig livet, de som försöker skära bort ett litet hörn av verkligheten och av sina känslor dras till andra som skär av andra hörn - en konspiration utan som med undanflykter som band förenar alla dem som söker det nollställda som ett värde; de professorer som är oförmögna att tänka och njuter av att stympa sina elevers intellekt, de affärsmän som för att sitta trygga i sin egen stagnation njuter av att krossa människor med självaktning, de inkompetenta som njuter av att omintetgöra bedrifter, de medelmåttiga som som njuter av att rasera storhet, eunuckerna som som njuter av att kastrera all njutning - och alla dessa intellektuella ammunitionstillverkare, alla som predikar att förintelse av dygden kommer att förvandla laster till dygder. Döden är grundpremissen för deras teorier - döden är målet för deras handlingar - och du är deras sista offer.

Vi som var den levande bufferten (Galt och andra framgångsrika näringsidkare, uppfinnare, skådespelare, musiker etc vilka s.a.s. lade ner och "försvann". Min kommentar.) mellan er och innebörden av er lära finns inte längre hos er för att rädda er undan effekterna av de övertygelser ni har valt. Vi är inte längre villiga att betala med våra liv för de skulder ni ådragit er i era liv eler det moraliska underskott som hopat sig under alla generationer dessförinnan. Ni har levt på lånad tid - och jag är den som sagt upp lånet.

Jag är den vars existens er bortsuddade kunskap var avsedd att tillåta er ignorera. Jag är den som ni inte ville låta vare sig leva eller dö. Ni ville inte att jag skulle leva därför att ni var rädda att veta att jag bar det ansvar ni skakade av er, och att era liv var beroende av mig; ni ville inte jag skulle dö därför att ni visste det. (Hatet mot förnuftet och skaparförmågan vilka de samtidigt vilja nyttja och förbruka. Min kommentar.)

För tolv år sedan, när jag arbetade i er värld, var jag uppfinnare; jag tillhörde det yrke som inträdde sist i människans historia och som blir det första som försvinner på vägen tillbaka till en bestialisk existens. En uppfinnare är en människa som frågar universum 'varför' och inte låter någonting komma emellan svaret och sitt intellekt.

På samma sätt som den som upptäckte ångkraften och den människa som upptäckte hur olja kunde brukas, upptäckte jag en energikälla som har varit tillgänglig sedan jordens födelse men som människor inte hade förstått att använda annat än som föremål för dyrkan, för skräck och för legenderna om en åskans gud. Jag framställde en försöksmodell av en motor som kunde ha inbringat mig och min arbetsgivare en förmögenhet, en motor som kunde ha ökat effekten av varje anläggning som använder elkraft och skänkt högre produktivitet åt varje timme ni använder till att förtjäna ert uppehälle.

Sedan, en kväll vid ett fabriksmöte, hörde jag mig dömd till döden på grund av min bedrift. Jag hörde tre parasiter försäkra att min hjärna och mitt liv var deras egendom, att min rätt att leva var villkorad och berodde på tillfredställandet av deras önskningar. Syftet med min förmåga, sade de, var att tjäna deras behov som hade mindre förmåga. Jag hade ingen rätt att leva, sade de, på grund av min förmåga att leva; deras rätt att leva var ovillkorlig på grund av deras oförmåga. (”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” är vad det kallas. Vad som skedde på denna fabrik och detta fabriksmöte, där detta förmåga-behovs-nonsens kommer fram finner du i ett utdrag på denna länk.)

Då förstod jag vad som var fel med världen. Jag såg vad som fördärvade människor och nationer och var striden för livet måste utkämpas. Jag förstod att fienden var en inverterad moral - och att mitt medgivande var dess enda styrka. Jag förstod att ondskan var impotent - att ondskan var det irrationella, det blinda, det overkliga - och att det enda vapen den vann sin segrar med var de godas vilja att tjäna den. Så som parasiterna omkring mig förklarade sig vara beroende av mitt intellekt och väntade sig att jag frivilligt skulle acceptera ett slaveri de inte hade någon makt att påtvinga mig, so som de räknade med att självförintelse skulle förse dem med medel att genomföra sina planer - så är det över hela världen och genom hela mänsklighetens historia, i varje skala och form, från sysslolösa släktingars snyltande till skändligheterna i kollektiviserade länder, de goda, de kunniga människorna, förnuftets människor, som har uppträtt som sin egna förgörare, överfört sina dygders blod till de onda och låtit de onda ta överföra förintelsens gift till dem och på så sätt gett ondskan kraft att överleva och sina egna värden dödens vanmakt. Jag förstod att det i besegrandet av varje människas dygd kommer ett ögonblick när hennes medgivande är nödvändigt om ondskans skall segra - och att ingen oförrätt som begås mot henne kan lyckas om hon väljer att inte ge sitt medgivande. Jag förstod att jag kunde göra slut på dessa bestialiteter genom att uttala ett enda ord. Jag uttalade det. Ordet var: 'Nej'."

Pengar som roten till allt ont

Följande är hämtat ur Ayn Rands "Och världen skälvde" där en person vid namn Francisco d'Anconia hör en diskussion och kommenterar någon som som säger "Du vet, pengar är roten till allt ont". Kommentaren är såväl dräpande som träffsäker, slagkrafigt uttömande och samtidigt klargörande.

Franciscos kommentar - som mer är en monlog - är något av det bästa jag någonsin läst. Ayn Rand är knivskarp, logiskt och sammanhängande. Läs, låt orden sjunka in och låt ögonen öppnas.

Lite kort om bakgrunden: Staten ingripit i näringslivet, via diverse skapade verk och myndigheter, så till den grad att företagare gått under, tvingats gå under. De framgångsrika har fått träda tillbaka för att andra företagare skall tillåtas ha framgång - rättvisa villkor är vad som nämns som orsak till ingreppet. Regleringar och lagar - näringsförbud exempelvis - som bromsar upp, förhindrar, konfiskerar och omöjliggör ett fritt företagande. De framgångsrika anklagas för vara usla egennyttiga profitörer trots att det just är deras framgång - naturlig följd av deras iver och framgångslusta, deras förnuft, drivkraft och skaparförmåga - som utvecklingen gått framåt och andra tillåtits följa med i framgången. När så detta sker går allt i lås, samhället byggs vidare på de sämst lyckade och framgånsrika på de framgångsrikas och skapandes bekostnad. Resultatet låter inte vänta på sig, allt stannar upp, utvecklingen avtar...

Så, här följer då svaret på tal på påståendet "Du vet, pengar är roten till allt ont".

"Så du tror att pengar är roten till allt ont?" sade Francisco d'Anconia. "Har du någonsin frågat dig vad som är roten till pengar? Det är ett bytesmedel som inte kan existera om det inte produceras varor och inte finns människor som är kapabla att producera dem. Pengar är det materiella uttrycket för principen att människor som vill handla med varandra måste göra det genom att byta värde mot värde. Pengar är inte tiggarens instrument när han kräver dina produkter i utbyte mot sina tårar eller plundrarens som tar ifrån dig med våld. Pengar är möjligt bara bland människor osm producerar. Är det vad du anser vara ont?

När du tar emot pengar som betalning på ditt arbete gör du det bara ör att du vet att du kommer att byta dem mot produkter av andras insatser. Det är inte tiggare eller plundrare som ger pengarna deras värde. Varken en ocean av tårar eller alla kanoner i världen kan förvandla de där pappersbitarna i din plånbok till det bröd du behöver för att överleva morgondagen. De pappersbitarna, som borde ha varit guld, är ärbarhetens signum - tecken på hederlighet - ditt anspråk på deras energi som producerar. Din plånbok är uttryckt för hoppet att det någonstans i världen finns människor som inte sviker den moraliska princip som är upphovet till pengar. Är det vad du kallar ont?

Har du någonsin undersökt vad som är upphovet till produktion? Ta en titt på en elektrisk generator och våga sedan inte säga att den skapade muskelstyrkan hos de varelser som inte tänker. Försök sedan få ett vetekorn att gro utan den kunskap du ärvt av människor som varit tvungna att förvärva den för första gången. Försök skaffa dig mat utan andra medel än kroppsrörelser och du kommer att lära dig att människans förnuft är upphovet till alla varor som produceras och all rikedom som någonsin som funnits på jorden.

Men du säger att pengar tjänas av de starka på bekostnad av de svaga. Vilken styrka talar du då om? Det är inte styrka hos kanoner eller muskler. Rikedom är produkten av någons förmåga att tänka. Tjänas då pengar av människor som uppfinner en motor på bekostnad av dem som inte uppfinner den? Tjänar de intelligenta pengar på de dummas bekostnad? De flitiga på de latas bekostnad? Pengar måste förtjänas - innan de kan stjälas eller tiggas - förtjänas genom insatser från varje hederlig människa, var och en i förhållande till sin förmåga. En hederliga människa är den som vet att han inte konsumerar mer än han producerar.

Att byta värden med pengar som bytesmedel är principen för människor av god vilja. Pengar stöder sig på axiomet att varje människa äger sitt eget intellekt och sina egna insatser. Pengar tillåter ingen annan makt att bestämma värdet av ens insatser än det fria valet hos den som är villig att byta sina insatser mot våra. Pengar låter en få den ersättning för sin egendom och arbete som de är värda för de människor som köper dem, inte mer. Pengar tillåter inga byten utom dem som enligt parternas fria bedömning är till bådas fördel. Pengar kräver att man erkänner att människor måste arbeta för sitt eget bästa, inte för sin egen skada, för sin vinning, inte för sin förlust - erkänner att de inte är dragdjur, födda att digna under bördan av andras olyckor - att man måste erbjuda dem värden, inte sår - att det som förenar människor inte är utbyte av lidande utan utbyt av arbetsresultat. Pengar kräver inte att man säljer, inte sin svaghet till människors dumhet utan sin begåvning till deras förstånd, den kräver att man köper, inte det värdelösaste som erbjuds utan det bästa ens pengar kan betala för. Och när människor lever av handel - med förnuft, inte våld, som princip - är det den bästa produkten som vinner, det bästa utförandet, de människor som erbjuder det bästa omdömet och den högsta förmågan - och graden av en människas produktivitet avgör graden av hennes belöning. Detta är den levnadsregel som pengar har till verktyg och symbol. Är det detta du kallar ont?

Men pengar är bara ett verktyg. Det hjälper en dit man vill, med den ersätter en inte som chaufför. Den ger ett medel att tillfredsställa önskningar, men den förser en inte med önskningar. Pengar tuktar människor som försöker vända på lagen om orsak och verkan - människor som försöker ersätta intellektet genom att bemäktiga sig intellektets produkter.

Pengar kan inte köpa lycka åt den som inte har någon uppfattning om vad hon vill ha, pengar ger ingen värdeskala om hon underlåter att skapa sin egen, och den förser henne inte med ett mål om hon drar sig undan möjligheten att välja vad hon vill söka; pengar köper inte intelligens åt den dumme eller beundran är den fege eller respekt åt den oduglige. Den som försöker köpa deras hjärnor som är honom överlägsna för att de skall tjäna honom kommer att bli offer för dem som är underlägsna. Människor med intelligens överger honom, men bedragarna och fuskarna flockas kring honom, dragna av den lag han inte upptäckt: att ingen människa får bli mindre än sina pengar. Är det orsaken till att du kallar pengar ett ont?

Bara den som inte behöver pengarna är värdig att ärva förmögenheter - den människa som skulle kunna skapa en förmögenhet själv, oberoende av utgångspunkt. Om en arvtagare är sina pengars like, tjänar de honom, om inte förstör det honom. Men du ser på eller påstår att pengarna korrumperade honom. Gjorde de det? Eller var det han som korrumperade sina pengar? Avundas inte en ovärdig arvtagare, hans rikedom är är inte din, och du skulle inte ha gjort någonting bättre med den. Tänk inte att den borde ha fördelats mellan er; att belasta världen med femtio parasiter istället för en skulle inte ha återuppväckt det döda värde som var rikedomen. Pengar är en levande kraft, men den dör utan sina rötter. Pengar tjänar inte det intellekt som inte står i nivå med den. Är det därför du kallar den ond?

Pengar är ditt medel att överleva. Den dom du fäller över källan till ditt uppehälle är den dom du fäller över ditt liv. Om källan är skämd har du dömt ut din egen existens. Fick du dina pengar genom bedrägeri? Genom att snylta på andra människors laster eller människors dumhet? Genom tjänstaktighet mot narrar i förhoppningen att att få mer än din förmåga motiverat? Genom att sänka dina anspråk? Genom att utföra arbete du ringaktar? Då kommer dina pengar inte att ge dig någon glädje för ett ögonblick eller till en pennys värde. Då är alla de saker du köper inte en tribut åt dig utan en vanära, inte någon bedrift utan en påminnelse om din skam. Då kommer du att skrika att pengar är av ondo. Onda därför att de inte kunde ersätta din självaktning? Onda därför att de inte gav dig någon nöje av din lastbarhet? Är det roten till ditt hat mot pengar?

Pengar kommer att förbli en verkan och vägra att ersätta dig som dess orsak. Pengar är en produkt av goda egenskaper; de ger dig inte goda egenskaper och de gottgör inte dina synder. Pengar skänker inte dig det oförtjänta, vare sig det är andligt eller materiellt. Är det roten till ditt hat mot pengar?

Eller sade du att det är kärleken till pengar som är roten till allt ont? Att älska något är att känna det och dess innebörd. Att älska pengar är att känna och älska det faktum att pengar är skapade av de bästa av krafter du har inom dig, och din nyckel när du vill byta din insats mot de bästa av insatser som görs av människor. Det är den som skulle sälja sin själ för småpengar som högljuddast proklamerar sitt hat mot pengar, och han har alla goda själ att hata dem. Den som älskar pengar är villig att arbeta för dem. Han vet att han kan förtjäna dem.

Låt mig tipsa om en ledtråd till en människas karaktär - den människa som förbannar pengar har förvärvat dem ohederligt, den som respekterar dem har förtjänat dem.

Spring för livet för varje människa som säger att pengar är något ont. Den frasen är plundrarens spetälskeklocka. Så länge människor lever tillsammans på jorden och behöver ha med varandra att göra är det enda alternativet, om de överger pengar, en gevärsmynning.

Men pengar kräver de högsta av dygderna inom dig och du vill förtjäna eller behålla dem. Människor som saknar mod, stolthet eller självkänsla, människor som inte känner sig ha moralisk rätt till sina pengar och inte är villiga att försvara dem som de försvarar livet, människor som ber om förlåtelse för att de är rika - kommer inte länge att förbli rika. De är det naturliga bytet för den plundrarsvärm som lurat i grottor i århundraden som kommer utkrypande så snart de känner lukten av en människa som tigger om förlåtelse från sin synd att äga rikedom. De skyndar sig att befria honom från skuldkänslan - och från livet, så som han förtjänar.

I deras ställe reser sig människor med dubbla värdeskalor, de som lever av våld men som ändå räknar med att de som lever av att producera ska ge värde åt deras stulna pengar - människor som är dygdens fripassagerare. I ett moraliskt samhälle är det de som är brottslingarna och lagarna är skrivna för att skydda er mot dem. Men när ett samhälle sanktionerar brott och ger lagens stöd åt plundrare - åt människor som använder våld för att plundra värnlösa offer - då kommer pengar att bli sin upphovsmans hämnare. Sådana parasiter tror att det är ofarlig att plundra försvarslösa människor som de har avväpnat genom en lag. Men bytet blir en magnet för andra plundrare som tar ifrån dem som först tog det. Så fortgår kapplöpningen, och priset går inte till de mest produktiva utan till de mest hänsynslösa brutala. När våld är moralkoden, då vinner mördaren och ficktjuven. Och då dör samhället i ett kaos av ruiner och slaktande.

Vill du veta om den dagen närmar sig? Håll ögonen på pengar. Pengar är den barometer som visar ett samhälles dygder. När du ser att handel bedrivs inte av fritt val utan av tvång - när du ser att man för att kunna producera måste ha tillstånd av människor som ingenting producerar - när du ser att pengar dras till dem som handlar inte med varor utan med förmåner - när du ser att människor blir rikare av inflytande och lobbande än av arbete och att lagarna inte skyddar dig mot dem utan dem mot dig - då är samhället dömt. Pengar är ett så ädelt medel att den inte konkurrerar med kanoner och inte sluter avtal med brutalitet. Den tillåter inte ett land att överleva när människors tillgångar bara till hälften är egendom men till lika stor del är rövarbyte.

När förgörare visar sig bland människor börjar de med att förgöra pengar, därför att pengar är människors beskyddare och grunden för moralisk tillvaro. Förgörare stjäl guld och lämnar ägarna med en bunt falska sedlar. Detta dödar alla objektiva normer och utlämnar människor till godtycklig tillämpning av godtyckliga värdeskalor. Guld är ett obejktivt värde, en motsvarighet till producerad rikedom. Papper är en inteckning i en förmögenhet som inte finns, garanterad av ett gevär riktad mot den som väntas producera den. Papper är en check dragen av legaliserade plundrare på ett konto som inte är deras; på offrens dygder. Se upp för den dag när checken avvisas med stämpeln 'kontot överskridet'.

När du förklarar medlen att överleva för onda bör du inte vänta dig att människor skall förbli goda. Vänta dig inte att de kommer att bli moraliska och gå under för att utfodra de omoraliska. Vänta dig inte att de skall producera när produktion bestraffas och rofferi belönas. Fråga inte: 'Vem är det som fördärvar världen?' Det är du.

Du står bland de mest storslagna verken av dem av den främsta produktiva cilisationen och undrar varför allt rasar samman omkring dig medan du förbannar dess livgivande blod - pengar. Du ser på pengar som vildarna gjorde före dig och undrar nu varför djungeln kommer krypande tillbaka till utkanterna av städerna. Genom människans hela historia har pengar alltid beslagtagits av plundrare av det ena eller andra slaget, med olika namn men med samma metod; de bemäktigade sig rikedom med våld och höll producenterna i bojor, avväpnade, uthungrade, berövade sin heder. Den fras om människors ondska som du rabblar med sådan rättfärdig oförvägenhet härstammar från en tid när rikedom producerades med slavars arbete - slavar som upprepade de rörelser någon skarp hjärna en gång tänkt ut och som inte förbättrades på århundraden. Så länge produktionen styrdes av våld och rikedom förvärvades med vapen, fanns det inte mycket att erövra. Ändå har människor genom alla århundraden av stagnation och svält hyllat plundrarna som svärdets aristokrati, som bördens aristokrati, som politikens aristokrati, och föraktat producenterna som slavar, som krämare, som borgarbrackor - som industriledare.

Till mänsklighetens ära fanns det, för första och enda gången i historien, ett penningens land - och jag kan inte ge Amerika någon större hyllning än den, därför att det betyder ett land av förnuft, rättvisa, frihet, produktion, framsteg. För första gången frigjordes både människans intellekt och pengarna; där fanns inga konfiskerade rikedomar, bara skapade förmögenheter, och istället för krigare och slavar framträdde den verkliga skaparen av rikedom, den största arbetaren, den förnämsta av människor - människan som var sin egen lyckas smed - den amerikanska industriledaren.

Om ni ber mig ange amerikanernas ädlaste egenskap skulle jag - därför att det inbegriper alla de andra - välja det faktum att de var det folk som myntade frasen 'to make money'. Inget annat språk eller land hade någonsin använd det uttrycket utan alltid tänkt på pengar som en statisk kvantitet - att erövras, tiggas, ärvas, stjälas eller förväras som förmån. Amerikanerna var de första som förstod att rikedom måste skapas - förtjänas. Orden 'make money' innehållar kärnan av mänsklig moral.

Ändå var det för de ordens skull amerikanerna förtalades av sönderfallande kulturer på plundrarkontinenten. Nu har plundrarnas trosbekännelse fått amerikanerna dithän att ni betraktar era stoltaste framsteg som skammens brännmärke, ert välstånd som er skuld, era största män, industriidkarna, som skojare, och era storslagna fabriker som om de tillverkades och ägdes av människorna som bara består av muskle, som vore de piskade slavars verk, som Egyptens pyramider. Det kräk som hävdar att han inte ser någon skillnad på dollars makt och piskans makt borde få känna skillnaden på sitt eget skinn - vilket jag också tror att han kommer att få.

Intill dess du upptäcker att pengar är roten till allt gott tigger du om din egen undergång. När pengar upphör att vara det medel människor använder för att byta med varandra förvandlas människor till bytesmedel för människor. Blod, piskor och kanoner - eller pengar. Där har du alternativen - det finns inget annat - och tiden börjar bli knapp."

//

"Där fanns dem som hade lyssnat men nu skyndade sig bort och andra som sade: "Det är fruktansvärt", "Det är inte sant", "Så otäckt och så själviskt" - de sade det högt och samtidigt inte för högt, som om de önskade att grannen skulle höra det men att inte Fransisco inte gjorde det.

- "Senor d'Anconia/_/jag håller inte med."
- "Om du kan motbevisa ett enda av mina påståenden ska jag gärna höra på."
- "Åh, jag kan inte argumentera, jag har inga argument, min hjärna arbetar inte på det sättet, men jag känner inte att du har rätt och därför vet jag att du har fel."
- "Hur vet du det?"
- "Jag känner det. Jag rättar mig inte efter min hjärna utan efter mitt hjärta. Du kanske är bra på logik, men du är hjärtlös."
- "Madame, när vi får se människor dö av svält omkring oss kommer ditt hjärta inte att vara till den ringaste nytta för dem. Och när du skriker 'men jag visste inte' är jag så hjärtlös att jag säger: du kommer inte bli förlåten."

Så, hur var det nu det hette på de där valaffischerna inför parlamentsvalet till EU? "Rättvisare villkor" var en. Så, vad innebär det egentligen. Rättvisa? Hur lät det på en av debatterna inför samma val? "Människa före marknad" var det. Betyder inte det människa före pengar? Jo, helt visst. Så, hur låter allt detta i dina öron nu?

Anarki, stat och fria individer

Med anledning av en liten "diskussion" jag haft på Facebook angående politiker, ja, politikers vara eller inte vara skulle man väl kunna sammanfatta det som så känner jag mig lite nödgad att lite snabbt göra en sammanfattning av det hela. Får ej plats på loggrutorna där så länkar hit.

Kommentaren jag fick var denna:
"Politiker kan du väl inte motsätta dig ändå? Du är väl inte anarkist?
Min åsikt är den att så länge politiker och deras partier hjälper folk till ett välmående samhälle mer än motverkar så bör väl systemet få finnas kvar..+ att man måste ta fram ett hållbart alternativ."

* Jo, jag både kan och anser mig ha rätt att motsätta mig politiker.
* Jo, jag är anarkist, det följer på något sätt logiskt av att jag betecknar mig som libertarian.
* Ett system bör inte finnas kvar bara för att man anser att politiker och partier anstränger sig för att skapa ett välmående samhälle.
*Alternativ finns. Bevisbördan faller på det nuvarande systemet som ju, uppenbarligen är bevis på sin egen dysfunktionalitet, eller är alla välmående?


Jag tar alltså inte för givet att det är politiker och partier som skapar eller motverkar ett välmående samhälle. Förvisso är politiker individer och det är individer som besitter skaparkraft, men politiken idag är produkt som hindrar detta skapande genom att reglera och styra. Vilka är förresten de politiker och vilka är partierna som säger sig motverka ett välmående samhälle? Hur går det till att medvetet göra det? Det faller på sin orimlighet. Avses dem som vill minska statens och politikens roll? Faller ju också på sin egen orimlighet då det ju handlar om att frigöra människan.

Så, vad gäller detta med att politiker skall hjälpa till, anarki och ett hållbart alternativ blir min kommentar som följer.

Jag utgår ifrån ett citat av Ayn Rand som väl sammanfattar min syn på individuella rättigheter:

"Individuella rättigheter är inte tillgängliga för demokratiska val; en majoritet har ingen rätt att rösta bort rättigheter från en minoritet; Den politiska funktionen av rättigheter är att skydda minoriteter från övergrepp av majoriteten (och den minsta minoriteten på jorden är individen.)"

En stor stat där livets alla frågor blir till föremål för valsedeln hindrar fria individer således. Därav kommer min syn på staten och mängden politiker. Varför skall någon, och med vilken rätt, styra mitt liv?

För var dag som går blir jag mer och mer anarkistisk i mitt synsätt på staten. Är det illa som om jag skulle vara för totatlt kaos eller laglöshet? Nej. Tvärtom.

Min anarkism hänger samman på min syn på staten som en minimal stat, en form av nattväktarstat. På Wikipedia står att läsa att nattväktarstaten:

"En nattväktarstat, eller minimalstat, är inom politisk filosofi ett statsskick där statens uppgift är begränsad till att upprätthålla inre och yttre säkerhet."

Vidare står, vilket ger två delar, att staten skall

"ansvara för rättsväsende och försvar"

och det som jag menar är vad som i sanning myndigförklarar människan att

"övrig verksamhet i landet – utbildning, räddningstjänst, socialtjänst, sjukvård, infrastruktur och så vidare – ombesörjs av medborgarna själva i privat regi."

Personligen kan jag tänka mig att delar av infrastruktur kan skötas av staten.

Kontentan då. Varför jag motsätter mig politiker kommer av sig självt av frågan:

"Är individer mogna att ta eget ansvar över sina liv?"

Är svaret JA behövs inte politiker.
Blir svaret NEJ undrar jag följande:

"Hur kan då samma individer anses vara mogna att ansvara för andras liv - och med vilken rätt?"

Alltså, det mest grundläggande är interaktion människor emellan. Varför måste då någon tredjepart lägga sig - så länge ingen kommer till skada? Är man inte nöjd med interaktionen vänder man ju sig någon annanstans eller hur?

För att sticka ut hakan vill jag påstå att det som kallas svartarbete är den renaste formen av arbete. Där byts rakt av, ingen stat är med och konfiskerar pengar och om båda parter är nöjda ja, då är är allt gott!

Egoism och altruism. Individualism och kollektivism.

Så, då var det dags för ett inlägg igen. På tiden! Ett inlägg som på ett sätt länge funnits inom mig och nu var det dags att få det ur systemet. Usch, system, vilket ord. Gillar inte. Det hela fick ny energi i samband spörsmål före, under och efter valet till europaparlamentet.

Tänker mig här och nu orda kring egoism och altruism och därmed också kollektivism och individualism. Inlägget spänner över både stort och smått, det är jag medveten om och skulle vilja följa upp och utveckla det hela vid tillfälle, men vill ändå försöka skönja en röd tråd genom resonemanget.

Jag kommer att hårdra det hela knyta an altruismen och kollektivismen till den nidbild och förvanskade uppfattning som egoismen och individualismen så oförtjänt fått.

Altruismen är för mig ett kollektivets opersonliga individutsläckande tsunami. På toppen av denna dysfunktionella filosofiska omöjlighet rider de sanna utnyttjande profitörerna. Under dessa politruker översköljas fria individer och vågen såväl förtrycka som hålla människorna nere vilka utnyttjas och dräneras så till den grad att de slutligen helt passiviseras, avindividualiseras och alieneras. Individen betyda intet. Kollektivets gråa opersonliga massa betyda allt.

Det var nog inte så Karl Marx förställde sig begreppet ”falsk medvetande” men för att använda det begreppet så har ju altruismen kommit att bli en sorts tankeverktyg i händerna på de styrande och deras hantlangare. Medan gemene man sliter i sitt anletes svett och i tron att man bidrar till någon sorts allmänhetens bästa utarmas i själva verket de fria individernas egna inneboende individuella unika skaparkraft och skaparförmåga. Hindret är den ogenomträngliga, förtätade unkna, inhumana och byråkratiska massa av regler, förordningar, myndigheter, verk etc. Allt uppburet av vår inkomst vilken konfiskerats i form av skatt och allehanda tänkbara avgifter.

I Sverige har vi – enligt min mening – länge levt i tron och uppfostrats till att tro att egoism och individualism är något som är av ondo. Jag tänker nu inte främst på den s.k. jantelagen som är stark i våra nordliga breddgrader. Jag vill påstå att vi, som en följd av det i stort eviga socialdemokratiska regerandet i landet med dess inflytande över livets alla områden – de har ju trots allt i stort haft sin agenda som ledstjärna genom att vara i stort ha varit ett mer eller mindre statsbärande parti – kunnat forma utbildning och kontrollera media i form av public service etc. Indoktrinering och manipulation alltså.

För dem som invänder nu och tänker ”nyliberal propaganda!” kan jag lugnt bemöta det med erfarenheten av ett förflutet som socialdemokrat. Av uppväxt och hävd har jag varit det. Tanken på något annat då var för totalt främmande, snudd på att det skulle kunna betecknas som förräderi. Så starkt var greppet och övertygelsen.

Alltså, jag kan paketet, jag vet hur en sosse, ja, hur vänstern tänker (har i stunder av svaghet även varit medlem i och röstat på både Vänsterpartiet och Miljöpartiet). Jag känner igen retoriken. Paketet är hela tiden färdigt att levereras – hur ofta får man exempelvis inte höra att ”vi socialdemokrater tycker”. Partiet framför allt alltså…

Men, för ca 5 år sedan började jag tänka själv!

För ca 5 år sedan kände jag att ”Fan, det är något som jävlig fel med allt det här.” Det var de sista åren av SAP-styre innan Alliansen tog över rodret som fick mig att känna detta. Dessa år, dessa 12 år, kan ju inte annat än ses som ett gigantiskt misslyckande med politruken och allsmäktige Göran Persson i spetsen. Sen jag gick ut Universitetet 1997 dröjde det ända till 2007 innan fick ett fast arbete. Däremellan genomled jag år av pendling mellan diverse korta jobb, A-kassa och trAMS-åtgärder. 10 år!

Men ännu idag pratar sossarna om ”Jobben först”. Läste jag rätt på valaffischen?! Jobb skapas inte av politiker – lär er det någon gång! Såg ni inte resultatet sist?! Er politik är inte annat än ett misshushållande av resurser när ekonomi ju egentligen ”behandlar hushållande med resurser i ett tillstånd av knapphet. Med knapphet menas att tillgängliga resurser är begränsade i förhållande till totala önskemål och behov. ”

Önskemål och behov. Alltså är det tillgång och efterfrågan som skapar jobb. Inte subventioner och bidrag, inte skatter och avgifter och protektionism! Låt folk efterfråga, låt företag producera. Bort med politikerfingrar därifrån och från annat håll också! Ju mindre politiker har med livet att göra, desto bättre. Är inte människor mogna nog att leva sina liv själva?!

Märk väl, jag vänder mig inte till SAPare för att diskutera nu. Det lägger jag ner. Jag kommer ändå bara att bemötas med samma tugg som innan, samma retorik. ”Vi socialdemokrater tycker”. Suck. I rest my case!

Sagt och gjort, jag gick till botten med det hela genom att ifrågasätta hela mitt batteri av insocialiserade och inympade paket av åsikter, ifrågasätta dem i sig och ställa dem emot alternativa åsikter och motsatser. Detta var inte någon enkel eller alla gånger heller behaglig resa men det är ALLAS JÄVLA ANSVAR att gå till botten med sina åsikter för att komma fram till vad man faktiskt tycker. Att på detta sätt omvärdera och omvälva sitt inre kan alltså sannerligen skaka en i grunden då man under en tid svävar i ovisshet kring det mesta. Men väl utkommen på andra sidan är allting mycket behagligare, klarare, och tryggare.

Jag utmanar alla läsare genom att säga: ”Om du inte vågar dig på detta är du i sanning inte ärlig eller uppriktigt mot dig själv, tillika är du feg!”

Idag känner jag mig på riktigt trygg i mina åsikter. Mina åsikter är ett resultat av en ärlig, hård och uppriktig genomgång. Mina åsikter är mina egna. Det är jag själv som kommit fram till dem, ingen annan. Folk må nu säga jag ”har fel” men det rör mig inte ryggen, åtminstone har jag tänkt själv till skillnad mot många andra. Mina åsikter är och kommer alltid att vara starkare än när någon säger att ”vi i den här gruppen tycker”, jag behöver och vill inte gömma mig bakom någon eller något, inget parti, ingen människa, ingen gud. Skulle jag bli med i något parti blir det i ett parti som bäst stämmer överens med mina åsikter. Dock kommer jag alltid att säga ”jag tycker” och i de fall jag inte tycker som ”partiet tycker” kommer jag ändå att säga ”jag tycker” – ingen annan skall säga vad jag tycker!

Att vara så här individualistisk betyder nu dock inte att man på något sätt är helt oberoende. Inte alls utan tvärtom. Jag är beroende av människor som vem som helst annars på ett mänskligt plan. Dock, vad de tycker, vad de äter, vem de går till sängs med, vad de röstar på, om de är religiösa etc etc det är mig egentligen likgiltigt. Jag vill nämligen att alla skall få leva i enlighet med sina egna önskningar, intressen och förmågor så länge detta inte inkräktar på någon annan. Detta är för mig grundläggande. Gör vad du vill och låta mig göra vad jag vill så länge jag inte inkräktar på dig, du på mig, och någon kommer till skada så är allt gott och vi har grunden för sann acceptans av och respekt för varandra. Detta är grundläggande för detta är vad alla vinner på.

Individer kan alltså leva tillsammans med varandra – trots alla de olikheter vi de facto har.
Individer måste inte likriktas – sudda ut de olikheter vi de facto har.
Individer måste således inte ställas emot varandra genom att sorteras in i diverse grupper och kämpa mot varandra.

Klassbegreppet är för mig det som är den ytterst mest osmakliga benämning för hela denna människoförnekelse! Vem har rätt att peta in mig i någon som helst sorts sammanhang?! Ge fan i det! Varför skulle jag tillhöra en viss grupp och var går förresten gränsen för detta? Tänk efter och du förstår själv att allt detta är något synnerligen konstruerat som när det skall pådyvlas oss inte bara framstår som makabert utan också fullständigt osmakligt.

Exempel från verkligheten. Mig själv. Jag är uppväxt i en s.k. ”arbetarfamilj” och torde ju då, av hävd, tillhöra arbetarklassen. Idag arbetar jag som administratör och har 4 ½ år av samhälls-/beteendevetenskapliga studier bakom mig. Under studietiden tillhörde jag, om jag minns rätt, det som kallas för socialgrupp ett. Vad tillhör jag då idag? Arbetarklass? Medelklass? Arbetare kan jag ju inte vara (fastän jag uppbär ett arbete!) utan snarare då en s.k. borgarbracka eftersom jag jag ju jag röstade Moderaterna i förra valet och nu sist på Hökmark till europaparlamentet? Men borgare kan jag ju inte vara och någon sorts, för att spinna vidare, egensinnig kapitalist som sätter pengar före människor, eller? Jag har ju trots allt inte växt upp med silversked i mun hållna av rika föräldrar. Är det någon mer än mig som ser det absurda som lyser fram här eller har du så förblindats att förnekar se det?

Så, vad är jag då? Ja, vad du kallar mig är mig likgiltigt. Jag är liksom dig en individ.

Så mycket finns att säga om detta med att dela upp folk i diverse grupper men tycker det är överflödigt ödsla tid på det hela. Avslutar det med några frågor:
Tillhör man någon grupp och i sådana fall varför? Väljer man själv eller tillhör man något beroende på sin, låt oss kallas det position i samhället såsom yrke, inkomst etc? Vem har bestämt vad man tillhör? Varför? Att strida för en klass innebär inte det att strida mot en annan klass och vad innebär det? Har man inte då givit upp delar av sig själv till förmån för ett kollektivt ideal? Inte nog med det, i samma stund som man givit upp sig själv i striden för sitt kollektiva ideal kämpar man mot andra individer vilka då också skall rättas efter detta kollektiva ideal – vad har vi nått då? Etc etc etc.

Tankarna löper nu iväg till det gamla Sovjet (som Putin nu på sitt eget lilla vis förvisso har en egen diktaturvariant på där han sitter i bakgrunden och rycker i trådarna till sina förtryckarmarinoetter). Vi kan förresten ta vilken kommunistregim som helst i och för sig, kommunism ligger ju trots allt på ena ändan av en kollektivistisk skala som ju socialismen de facto är. När vi ändå är igång så kan vi ta alla andra liknande massrörelser också. Som jag i tidigare redogjort för är likheterna slående lika mellan kommunism/socialism och fascism samt även den militanta islamismen. I dylika regimer har fria individer ringa eller ingen betydelse alls. De har alla någon sorts kollektiv tanke som utplånar individen vare sig det går under benämning proletariat, arisk ras eller vad som. Vad jag vill komma till här är att det är i dessa sammanhang vi finner de absolut värsta egennyttiga parasiterna, det är här vi finner en liten klick som genom att totalt med alla tänkbara medel hålla alla människor i schack samtidigt som de själva lever gott genom tillförskansade privilegier uppburna av en förtryckt massa av passiviserade, avindividualiserade, alienerade och olyckliga individer.

Vad jag vill komma till är att jag påstå att egoism eller själviskhet inte är ett problem utan något i själva verket något fundamentalt essentiellt. Det är dess motsats som är farlig, jag vill istället påstå att altruism inte bara är fundamentalt dysfunktionell, den ger dessutom utrymme för allehanda ondskefullt människoförnekande.

I introduktionskapitlet i Ayn Rands skriver bok ”The virtue of selfishness” står om den vanliga uppfattningen om ”själviskhet”:

”In popular usage, the word ”selfishness” is a synonym of evil; the image it conjures is of a murderous brute who tramples over piles of corpses to achieve his own ends, who cares for no living being and persues nothing but the gratification of the mindless whims of any immediate moment.”

Ayn påpekar dock:

”Yet the exact meaning and dictionary defenition of the word ”selfishness” is: concern with one´s own interests.”

Intressant va? Sina egna intressen. Är inte just detta vad alla vill och säger sig vilja leva för – i enlighet med sina egna intressen?
Ayn utvecklar:

”This concept does not include a moral evalutaion; it does not tell us wheter concern with one´s interests is good or evil; nor does it tell us what constitutes man´s actual interesets. It is the tasks of ethics to answer such questions.”

Alltså, ens egna intressen har inte med moral att göra men den negativa bild av egoism/själviskhet som finns är något som kommer från den altruistiska ståndpunkten.

”The ethics of altruism has created the image of the brute, as it answer, in order to make men accept two inhuman tenents: (a) that any concern wtih one´s own interests is evil, regardless of what these interests might be, and (b) that the brute´s activities ar in fact one´s own interests”.

I korthet kan man säga att altruismen säger att alla handlingar man gör för andras fördelar är av godo medan vilken som helst handling man gör för sin egen skull/vinning är av ondo. Vem köper detta rakt av? Inte jag i alla fall. Låt oss leka med tanken du vill bli så rik att du inte behöver tänka på någonting utan att bara ägna resten av ditt liv i frosseri eller vad som – sinnebilden av den girige kapitalisten alltså. För att nå dit måste man ju skapa något som kan generera denna mängd pengar. Är det inte troligt att som en följd av ens egenintresse att bli rik man skapar en mängd fördelar för kleti och pleti också? Jobb, inkomster, efterfrågade produkter etc etc. Alla som nu vill bli äckligt rika måste ju inte enbart, för den sakens skull, strunta i andra för det. När en lyckas – om så för sin egen skull endast – kommer det att dra med sig andra i framgångsvågen. Således, att leva i enlighet med sina egna intressen har inget med moral eller värden att göra.

Jag avslutar med följande citat av Ayn Rand:

”The obejctivist ethics holds that human good does not require human sacrifices and cannot be achieived by the sacrifice of anyone to anyone. It holds that the rational interests of men do not clash – that there is no conflict of interests among men who do not desire the unearned, who do not make sacrifices nor accept them, who deal with one another as traders, giving value for value.”

Repris från ovan: Altruismen är för mig ett kollektivets opersonliga individutsläckande tsunami. På toppen av denna dysfunktionella filosofiska omöjlighet rider de sanna utnyttjande profitörerna. Under dessa politruker översköljas fria individer och vågen såväl förtrycka som hålla människorna nere vilka utnyttjas och dräneras så till den grad att de slutligen helt passiviseras, avindividualiseras och alieneras. Individen betyda intet. Kollektivets gråa opersonliga massa betyda allt.

Trevlig sommar!

Min frånvaro har nu varit lång och lär nog fortsätta ett tag till.

Renoveringen tar mer tid än beräknat. Dock kommer jag bli klar i dagarna.

I dagarna kommer dock det efterlängtade tillskottet till familjen vilket lär ta sin tid också.

Nå, någon gång kommer väl bloggande igång igen.

Tills dess - trevlig sommar!