Orsak och verkan

För att knyta an till de föregående inläggen denna månad.

Citat om orsak och verkan. (Fet text min markering.)

"Amerikas överflöd skapades inte genom folkets uppoffringar för "det gemensamma bästa", utan av fria människors kreativa begåvning, människor som arbetade för sitt eget bästa och skapade privata förmögenheter. De lät inte folk svälta som betalning för Amerikas industrialisering. De erbjöd bättre arbeten, högre löner och billigare varor allt eftersom de uppfann nya maskiner, gjorde vetenskapliga upptäckter och teknologiska framsteg - och då kunde landet gå framåt, inte förlora, på varje steg.


Men gör inte misstaget att blanda ihop orsak och verkan: det goda som landet fick uppleva blev möjligt precis därför att det inte tvingades på människor i form av moraliska mål eller plikter; det var bara en följd av det som hände: orsaken var människans rättighet att sträva efter sitt eget bästa. Det är den rätten - inte konsekvenserna av den - som i moraliskt avseende rättfärdigar kapitalismen."

Ayn Rand

Frihetstankar

Uppdaterad 09-07-22 kl:22:30. Längst ned.
Frihetsberövande frihetstankar är hemska tankar till skillnad från riktig frihet och sköna tankar därom.

• - Kan man ge någon frihet genom att inkräkta på någon annans?
• - Kan frihet sägas finnas om inte dem, som friheten skall omfatta, har givit sitt medgivande?

Svaret är självklart NEJ på dessa frågor.

• - Vad är då den grundläggande friheten för en människa?

Den grundläggande friheten är rätt till sitt liv.

• - Vad innebär rätten till sitt liv?

Rätten till sitt liv innebär att leva helt i enlighet med förmågor, sina önskningar och värderingar, att fritt bruka sitt intellekt, sin förnuft och sin förmåga att skapa. Skörden av skapandet tillhör endast den som själv skapat det, det är dennes egendom, oavsett om det gäller de konkret producerade produkterna eller inkomsterna därav. Ingen annan äger rättighet till det!

Fritt liv innebär således också frihet från andra människor - ingen kan tvinga människor till kontakt, umgänge eller någon som helst sorts beroendeförhållande de ej själva samtyckt till.

Alla mellanhavanden människor emellan måste ske på frivillig basis.

Köpmannen eller handlaren fungerar som idealtyp. Alla transaktioner mellan människor som sker är värden, vare sig det gäller pengar, varor eller känslor. När två individer kommer överens har ingen tredje part rätt att lägga sig i eller anmärka utbytet - vad finns där att anmärka och med vilken rätt?

• - Finns där inga restriktioner?

Så klart. Ditt liv är ditt att leva som du behagar så länge som det inte inkräktar på någons annans liv. Ditt liv är ditt att leva utan kränkning från vare sig individ eller stat.

• - Är detta den sorts frihet vi ser idag?

Nej. Den frihet jag talar om brukar kallas för "negativ frihet" och innebär frihet från hinder.

Den frihet som vi bevittnar idag är den som brukar kallas "positiv frihet" att ha frihet till, alltså att man skall hjälpa andra att ge dem möjligheter till frihet. Kort och gott är det härrur som diverse 'rättighetskrav' emmanerar - rätt till arbete, rätt bostad, rätt till än det ena och än det andra etc etc bla bla bla.

Dock är det så att för att bemöta dessa 'rättighetskrav' måste det finnas medel för det. De medel som staten skjuter till i form av bidrag, stöd, subventioner - kalla det vad tusan du vill - är dock inget som regnat från himlen likt manna eller något som växer på trän. Nej, det är sådant som staten har hämtat in i form av skatter, avgifter - kalla det för vad tusan du vill - och som sådana härrör de ur av människor skapade värden.

Jag handlar exempelvis vissa produkter på LIDL, de är lika bra som produkter på ICA men har ett lägre pris. LIDL tillhandahåller detta och jag köper det. Jag är fri att handla, LIDL säljer. Vi kommer därmed överens om en affär. Av det jag betalar går nu en viss summa, i form av moms, direkt till statskassan. Denna avgift har jag inte medgivit till. Detta är egentligen då att betrakta som ett intrång i det fria utbytet mellan mig oc LIDL.

De till statskassan inkomna medlen skall då sedan distribueras ut till - låt oss kalla det - mindre bemedlade, vilka de i enlighet med 'rättighetskrav' har rätt till för sin frihet. Dessa medel är således av dem helt oförtjänta. De som skapat produkterna (eller tjänsterna etc..) varur avgifterna har tagits är de som denna förtjänst endast och rätteligen tillhör. Att avkräva dem detta inkräktar således på deras frihet, vilken är den enda frihet man kan ha rätt till.

Den s.k. "postiva friheten" är således en självmotsägelse. Man kan inte skapa frihet genom att beröva frihet.

Den s.k. "positiva friheten" är också motorn som driver den omöjliga välfärdsstatens hjul. Drivmedlet är kollektivismen och altruismen vilket ju, de facto, förnekar individen sin naturligt ägda frihet till förmån för att tjäna ALLA andra utom dig själv. Den fria individen blir slav under nonsensidén "samhällets bästa", fria individers förmågor och förtjänst stjäls för att oförtjänt tillfredsställa och tjäna andras behov.

Den s.k. "positiva friheten" har tuffat på länge, farten i dess galenskap är ohållbar när vi ser hur friheten berövats och skapat ett samhälle som lever på oförtjänst där bidrag är normen och inkomst är något fult. Hatten av för pappa staten som så duktigt delar ut sina medel. Dags att inse att de medel pappa staten delar ur har han redan stulit av dig. Det är dags att kräva det som är ditt tillbaka!

Kräv din frihet - säg ifrån.
Säg 'lämna mig ifred!'

Fastnade i Ayn Rands sedvanligt knivskarpa och logiska uttalanden:

"Medan altruismen vill frånta de skarpsinniga lönen för mödan genom att hävda att det är den kompetentes moraliska plikt att tjäna den som inte äger kompetens och att offra sig för vem som helst som har behov av det - tar oss stamtillhörighetsantagandet (dvs "det allmännas bästa", min anm.) ett steg längre: dess anhängare förnekar att intelligensen existerar och den roll den spelar i välståndsproduktionen.

Det är moraliskt sett ren oanständigt at betrakta välstånd som en anonym produkt av stamgemenskapen och sedan bara diskutera hur man ska "omfördela" den. Åsikten att välstånd är resultatet av en obestämd, kollektiv process, att alla på något sätt har bidragit, att det är omöjligt att säga vem som gjort vad, och att något slags utjämnande "fördelning" därför är nödvändig - skulle kanske ha varit rimlig bland en samling primitiva vildar i djungeln där man ägnade sig åt att flytta stenblock utan hjälp av redskap (men även där måste någon organisera och starta flyttandet). Att hysa den uppfattningen i ett industrisamhälle - där individuella framgångar finns offentligt dokumenterade - är en så grov undanflykt att det är en skymt att över huvud taget överväga den."

Repeterar:

Kräv din frihet - säg ifrån.
Säg 'lämna mig ifred!'

Tänkvärt kampanjerat av LUF

Några intressant rader om Jante, den jäveln, på krossajante.blogg.se

“Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag, som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt” - Wikipedia

Jag hade en gång en amerikansk professor. Denne var så fascinerad över hur snälla vi svenskar var som annonserade ut i tidningarna vilka som tjänade mycket pengar i just vårt område. Han var helt hänförd över vår storsinthet att vi i klassiskt Aftonbladet-manér med rubriker som ”Här är de 100 som tjänar mest i din kommun – vi har listan”, faktiskt redovisade inkomster offentligt för de drivna människor som kommit upp sig… Som den skarpsinnige redan räknat ut, försöker inte Aftonbladet, Expressen eller vilken blaska det nu må vara, vara snälla. Tvärtom är det implicita budskapet att vi skall offentligt hänga ut folk som tjänar pengar för att när vi går och hämtar posten på morgonen, kan titta på grannen som var med på listan och muttra något åt denne för dennes rikedom.

Inte nog med att jantelagen visar sig i skepnader som sidan ratsit.se där i princip vem som helst kan kolla upp grannens taxerade årsinkomst. Den ovannämnda lagen får också bisarra följder på andra samhällsområden som t ex i skolan. I Sverige uppfattas det som fult att det inrättas ”elitklasser” med elever med begåvning i mattematik och naturkunskap. Icke desto mindre har vi under sossarnas styre beskådat en politik som syftar till att svaga elever inte kan få hjälp av speciallärare med att läsa, skriva och räkna – att hjälpa de här eleverna vore att peka ut de som svaga – och därmed ett kliv från jantelagen.

I förläningen skulle man också kunna påstå att det svenska skattesystemet med dess progressivitet är en konsekvens av jantelagen: För inte är det okej att folk som jobbar mycket tjänar betydligt mer pengar. Se bara på värnskattens utformning och du har ett klockrent exempel på hur jantelagen inverkat även på skattesystemet.

Alternativ vård och fristående skola är också exempel på hur jantelagen bereder ut sig. Att folk tillåts tjäna pengar på människors behov av vård och skola är för många främmande. Ofta spelar det ingen roll huruvida vården eller skolan utvecklas och blir bättre. Det centrala är att alla skall få vård och utbildning på exakt samma sätt. Alla oavsett ålder och personliga preferenser skall tvingas gå genom den offentliga servicen.

• Folk tillåts inte tjäna pengar efter utbildning eller egna företag utan att folk kollar snett.
• Skickliga elever får inga nya utmaningar och svaga elever tillåts inte få den hjälp de egentligen skulle behöva.
• Skattesystemet sätter stopp för att entreprenörer och högt utbildade skall få den utdelning de rätteligen förtjänar. Värnskatten och den tidigare förmögenhetsskatten är två bra exempel.
• Många, oftast kvinnor har tidigare inte tillåtits starta egna sjukhus och vårdkliniker.

Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger något till.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Och om du ser Jante någon gång, slå honom gärna på käften från oss och alla andra som ogillar det han sysslar med och står för.

Svammelsurium

Uppdaterad 09-07-22 kl:22:30. Längst ned.

Sammelsurium av dumheter. Allt sammans trögt svammel. Svammelsurium.

"I sitt livs samhälleliga produktion träder människorna i bestämda, nödvändiga, av deras vilja oberoende förhållanden, produktionsförhållanden, som motsvarar en bestämd utvecklingsgrad av deras materiella produktivkrafter."

"Av vilja oberoende...." Kan man tolka citatet ovan annat än som att det skapade inte är beroende av skapande människor, entreprenörer, således. Allt är på förhand givet. Gruvan, skogen, maskinen, människan - de är samma sak.

"Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande."

Kollektivet över den enskilda människan, människan är bara en del i en större organism. Vi är en utbytbar del - utan eget värde. Vårat värde bestäms av vår tillhörighet i helheten vilket är det enda sanna värdet. En marxistisk (strukturalist) herre vid namn Althusser sade ungefär att det inte finns några subjekt (!) utan endast objekt i en struktur, men att de sanna objekten inte är människorna utan de positioner vilka människorna besätter. Det ni! Att vara individ torde ju därför i den - omöjliga - marxistiska världsbilden närmast vara att betrakta som en cancerböld.

Du vet med dig du inte tycker så här,
du vill vara din egen,
vara mån om din eget värde,
högakta din integritet.

Ändå köper du det,
ändå tar du åt dig av dess kollektivistiska och alturistiska vanföreställningarna!

Dags tänka om.
Ja, dags att börja tänka.
Själv.

Ditt medvetande bestäms inte av något eller någon annan än dig själv!
Du är inte någon opersonlig produktivkraft!

Du har ett förnuft, ett intellekt.
Du har en förmåga att skapa.
Använd det!

Samhällets framgång och välmående kommer av - vilket kollektivistismens och altruistismens förespråkare inte se, förneka samt motarbeta - förmogorna hos förnuftiga människor.

Behöver jag nämna att mannen som svamlat är Karl Marx? Han är död mina vänner. Död. På alla sätt och vis, liksom hans idéer alltid varit, är och kommer att förbli döda.

Känner mig tvungen att även här citera Ayn Rand. Samma citat som i ett annat inlägg - passar dock så bra!

"Medan altruismen vill frånta de skarpsinniga lönen för mödan genom att hävda att det är den kompetentes moraliska plikt att tjäna den som inte äger kompetens och att offra sig för vem som helst som har behov av det - tar oss stamtillhörighetsantagandet (dvs "det allmännas bästa", min anm.) ett steg längre: dess anhängare förnekar att intelligensen existerar och den roll den spelar i välståndsproduktionen.

Det är moraliskt sett ren oanständigt at betrakta välstånd som en anonym produkt av stamgemenskapen och sedan bara diskutera hur man ska "omfördela" den. Åsikten att välstånd är resultatet av en obestämd, kollektiv process, att alla på något sätt har bidragit, att det är omöjligt att säga vem som gjort vad, och att något slags utjämnande "fördelning" därför är nödvändig - skulle kanske ha varit rimlig bland en samling primitiva vildar i djungeln där man ägnade sig åt att flytta stenblock utan hjälp av redskap (men även där måste någon organisera och starta flyttandet). Att hysa den uppfattningen i ett industrisamhälle - där individuella framgångar finns offentligt dokumenterade - är en så grov undanflykt att det är en skymt att över huvud taget överväga den."

Goda grannar - ett litet tankeexperiment

Ett litet tankeexperiment som slog mig idag på morgonen.

Tänk dig du lever i ett ganska stort bostadsområde. Du känner vissa väl, andra mindre väl men alla känner till varandra. Du har vetskap om vissa och mindre vetskap om andra. Dock, som alla andra människor, så har du en uppfattning om alla.

Ni har en rätt bra gemenskap. Inte så att ni gör allt tillsammans eller så utan mer så att allt flyter på, alla respekterar varandra på ett förnuftigt sätt. Var och en lever sitt liv som den vill och ingen lägger sig i andras förehavanden vilka de än månde vara, såtillvida det sker inom rimlighetens och lagens ramar så klart - ingen skall ju få störa, skada, kränka eller inkräkta på någon annan. Annars är allt frid och fröjd.

Sedan under ett möte, låt oss kalla det samfällighetsmöte, kläcker någon idén om att föra den goda gemenskapen vidare. Att man, eftersom man har så bra gemenskap och man bryr sig så mycket om varandra, om än på ett respektgivande avstånd, borde kunna ta hand om varandra mer konkret.

En gemensam kassa blir resultatet - efter ett majoritetsbeslut. Således lägger alla 25% av sin inkomst i denna kassa varur man sedan fördelar den efter det behov som finns på gatan.

Många tyckte det lät som en sund idé.

Du själv ligger inte högst i inkomst, inte heller lägst. Men du betalar dina 25% utan att egentligen får någonting tillbaks.

Andersson och Petterson dock har fått en mycket drägligare tillvaro.

Det som gnager dig nu är att du vet ju att Andersson tackat nej till diverse heltidsjobb, han väljer att jobba halvtid, ta bidraget ur den gemensamma kassan och vara hemma och snickra på huset. Nu kan han ju dessutom göra klart sitt projekt, han kan vara hemma och han får pengar.

Pettersson har aldrig brytt sig om någonting. Nu har han dessutom fått anledning att inte fortsättningsvis bry sig om något heller....

Olsson och Karlsson plus många andra familjer som aldrig innan klagat, de har fått allt gå runt ändå. De är lite konfunderade över situationen. De pengar de betalt till den gemensamma kassan får de ju liksom tillbaka. Nå, det får väl vara så. Fast, undrar de ibland, om det är samma pengar,varför betala? De tänker också att innan kunde de ju göra vad de ville med pengarna, nu är det styrt...

Du och familjer med högre inkomst ser hur pengar flyr iväg ur familjeekonomin. Ni klarar er gott och väl så det är ju inget problem. Dock börjar du undra vad det är du betalar till, vart allt slit av dina mödor går till. Du börjar inse att din förmåga finns till för att tillfredsställa behov hos andra, du lever ett liv för andras skull.

Dina pengar går åt till att tillfredsställa Anderssons och Petterssons "behov". Olsson och Karlssons liv är i stort sett de samma, de bryr sig inte. Du ser också att för att hålla iordning på denna gemensamma kassa och fördela pengarna måste det till några som jobbar på heltid.

Du inser att detta är ju vansinnigt. Varför skall dina mödor - din förmåga - gå till att tillfredsställa andra - andras behov. Du inser att din, innan den gemensamma kassans införande, fungerande samfällighet kommit att bli en samfällighet anpassade efter den sämste.

Skulle du ställa upp på en sån här sak i ditt område? Skulle inte tro det.

Dock är detta just vad vi alla ställer upp på dagligen, detta är innebörden av "att dra sitt strå till stacken". Det är inte så genomtänkt och gott som folk vill föreställa sig.

Du skulle inte ställa upp på det i ditt område, det skulle förmodligen bli för känsligt då du känner alla inblandade. En psykologisk bisarr situation.

Att betala till hela landet, "det gemensamma bästa" som det kallas är lättare. Det blir mindre personligt. Dock desto bisarrare. Du vet ju att du egentligen betalar för vilka främlingar som helst. Där finns många Andersson och Petterson vars "behov" tillfredsställs bara för att den stora massan Olsson och Karlsson bara låter saker och ting tuffa på - "det är ju säkert till något gott".

De som vill leva ut sina förmågor kommer till sist resignera, varför slita? Kanske man börjar dribbla med skatter och dylikt? Kanske man bestämmer sig för att flytta företagandet utomlands för att kunna driva det på ett vettigt sätt - ha råd att anställa. Företagare kan inte anställa folk pga av höga avgifter (har du en lön på 20.000/mån är den egentlig kring 40.000/mån!!!). Allt blir statiskt, Anderssonare och Petterssonare blir kvar tillsammans med flera bidragsbärare. Allt medan skatteverket på uppgift av de folkvalda politikerna - Olssons och Karlssons vare tack! - gör allt för att ta ut avgifter på livets alla områden och söka nya sätt inbringa skatt för Anderssons och Petterssons upphälle. Så klart går en mängd pengar åt till att hålla igång denna byråkrati också.

Så här lätt är det att skapa "rättigheter", rätt till jobb, rätt till bostad, rätt till ditt, rätt till datt - som växte allt detta på träd. Dock, det växer inte på träd. Allt detta är skapade värden, skapade av någon - av någon annan människa! Alla dessa rättigheter du tar för givet sker ALLTID på någons bekostnad, inte på statens bekostnad - glöm att staten har några egna pengar eller medel, det är också dina medel de nyttjar - utan på människors bekostnad och främst dem som lever ut sin fulla förmåga och skaparkraft.

De som bär samhällets utveckling framåt - vilka INTE är politikerna - är alltid desamma. Skillnaden är här att de får bära allas bördor. Är det då konstigt att företagare vill fly landet eller etablera sig utomlands från början när vi avkräver dem frukten av deras framgångar?

Jag har dock fått nog av denna bisarra samhällsidé som vilar enbart på stöld och oförtjänst.

Snart är det val igen. Det är upp till dig - och ditt ansvar finna ut vad du egentligen tycker och tänker och värderar - att välja det samhälle som vi medborgare förtjänar. Just det förtjänar, förtjänar vi ett samhälle vilandes på förtjänst eller oförtjänst?

Jag lade min röst på Alliansen sist. Är absolut inte nöjd med allt de företagit sig med. Dock är det ett steg i rätt riktning och det enda alternativet. En rödgrön opposition är för dig som värderar dig själv och ditt fria liv inget alternativ.

Den allrådande staten och "det gemensamma bästa" - ärligt talat, ger det dig inte egentligen en rätt fadd, bitter och unken eftersmak i munnen?

Fruktansvärt och rätt uppåt väggarna

Kan inte låta bli att irritera mig över de befängda rättighetskrav som finns.

Rätt. På vems bekostnad?

Rätt till arbete. På vems bekostnad?

En liten liknelse då. Betänk att liknelser alltid haltar. Dock måste inte kontentan göra det!

Om arbeten växte på trän skulle man ju kunna i någon sorts allemansrättstanke kunna säga att "Varsågod, ta era jobb". Dock blir det problematiskt då denna allemansrättstanke kräver ett vilt äppelträd. Detta träd är det ingen som ansvarar för, ingen som sköter om. Torde ju också innebära att skörden blir relativt mager. Dessutom torde även endast ett fåtal njuta frukten då vetskapen om trädets existens borde vara ringa. Inget underhåll, ingen skörd.

För att ett icke vilt träd skall ge gott om frukt måste det skötas. Det skall planteras, drivas fram, klippas, gallras och hållas rent från ohyra - sen kan man skörda frukten av sitt arbete.

Säg att du för ett antal år sedan köpt en liten äppelträdsplanta och du låter trädet växa upp i din trädgård. För att det skall bli ett stort och friskt och fruktgivande träd kräver det din tid och din omsorg. Även när det är stort och fruktgivande kommer det att fortsätta att kräva din tid och din omsorg. Det här är ditt äppelträd, fruktskörden är ett resultat av ditt arbete. Skulle du anse det vara rätt att dina grannar eller andra utomsocknes främlingar skulle komma och kräva 'sin del' av skörden? Jag skulle inte tro det!

Ändå är det just detta som sker vad gäller företagandet. Likt äppelodlaren ovan har företagaren som lagt ner sin tid och sina mödor på att få sitt företag att fungera. Lika lite som det alltså är fel att komma och kräva frukt lika fel är det att ha rätt till arbete hos hos företagaren.

Det är endast odlaren som har rätt till sin frukt. Det är endast företagaren som har rätt till sitt företag.

Rätt. På vems bekostnad?

Några rättigheter att kliva in på din tomt och ta frukten av ditt arbete finns inte - det är stöld.
Några rättigheter att kliva in på ditt företag och kräva rätt till anställning finns inte heller. Det är inte din rätt att kräva något du inte skapat och gjort dig förtjänt av.

Det är dina äppelträd, det är din frukt. Du kan göra vad du vill med den, det är din ensak.
Det är ditt företag, produkterna är resultatet av dina mödor.

Det är din frukt, att äta, att sälja, att kasta bort.
Det är ditt företag, att äga, att driva, det är upp till dig om och vem att anställa.

Kräver du rätten till någons frukt sker det på dennes bekostnad.
Kräver du rätten till någons skapelse sker det på dennes bekostnad.

Kräv inte din rätt oförtjänt. Det som är oförtjänt är omoraliskt - det är inte ditt att kräva.

Lämna odlaren ifred - men handla gärna med honom.
Lämna företagaren ifred - men handla gärna med honom eller slut avtal med honom.

Ingen har rätt tvinga någon till någonting.

Man har rätt att vara ifred.

Systemfel.

När hämtade en kaffe på min rast - som pågår nu i skrivande stund, bloggar ej arbetstid! - satt en och läste åsikter om problemet med bara ett systembolag i centrum. Läste inte det hela själv eller bemödigade mig kolla upp det.

Dock, dessa är tankarna som poppade upp:

Intressant. Man reagerar alltså på tillgänglighet - antal systembolag.
Intressant. Varför inte reagerara på fenomenet systembolag - varför skall dom finnas?!

Tillgänlighet - jag vill ha, nån tillhandahåller.
Frihet - jag vill ha, nån tillhandahåller.

Tillgänglighet - skrota bolaget.
Frihet - skrota bolaget.

Finns inga argument i världen som håller som inte är kränkande för var och ens fria vilja.

Nej, inte heller detta med sortimentet, utbud och service håller som argument.

Tycker du det är för dålig tillgänglighet, att din frihet att få det du vill ha är åsidosatt. Klaga då inte på antal systembolag - klaga på dess existens.

Stackare och strån

Med anledning av tidigare - nyssligen - skrivna inlägg slog det mig måste orera något om ett allt för vanligt uttryck, som tyvärr också är allt för - okritiskt - accepterat, nämligen

"Alla måste dra sitt strå till stacken"

Vad betyder det? Vad innebär det?

• Vem har bestämt att det måste finnas en stack, eller varur kommer tanken att det finns någon stack?
• Vem bestämmer att man måste dra sitt strå till denna stack?
  
  
• Varför tror folk, har folk okritiskt accepterat, att det finns en stack och att vi till denna stack måste dra våra strån?

Tanken här är att vårat samhälle - med dess starka stat - är en sorts organism. Det innebär att dess delar är beroende av helheten, alltså är inte delar i sig av något värde, dess värde ligger i att finnas till för organismens överlevnad.

Krass översatt - du är i en stack ingen unik individ med egenvärde. Ditt värde ligger i att upprätthålla organismen. Du lever inte för din egen skull, utan för andras skull.

Alltså, är du en myra är allt gott och väl. En myra lever på sitt förprogrammerade liv utan tanke.

Men, en människa är ingen myra. Hon är en tänkande och skapande varelse, en varelse med intellekt och förnuft. Allt det av människan skapade är en följd av detta.

Myran behöver stacken för sin överlevnad - myran är stacken.

Människan behöver sitt förnuft för sin överlevnad - människan är sig själv nog.

Att tvinga människan leva i en stack förnekar hennes natur. Detta visas inte minst i de totalitära staternas vansinnighet. Där människan måste inordnas, där hon inte är fri hindras hennes natur - hennes överlevnad beror på hennes förnuft.

Att tvinga människan leva i en stack är att förneka henne frukterna av hennes egen framgång, att avtvinga dem för andras skull vilka inte förtjänat dem.

För en myra är dragandet av strån helt förnuftsfritt och således är det varken gott eller ont.

För en människan är dock dragande av strån till en stack förnuftsvidrigt och därmed också omoraliskt och således ont.

För en myra är en stack varken frihet eller slaveri.

För en människan är en stack slaveri. Detta eftersom förnuftet blir slaven då förmågan blir slaven under det oförtjänta behovet. Devisen 'Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov' är vad som kännetecknar och väl sammanfattar detta vannsinne.

Människan är en individ. Ingen har någon som helst rätt att kränka henne - ingen annan individ, ingen grupp, ingen stat - ingen stack.

Hat, älskande, frihet och USA.

Vad är det många älskar att hata?

Tänker på ett särskilt land.

USA. Det är landet som så många i väst älskar att hata.

Dock - there´s more to it. Jag tror nämligen att USA i själva verket är landet vi 'hatar att älska' men att det tar sig uttalat uttryck i 'älska att hata'.

(Citaten här av Ayn Rand och hämtade ur "Och världen skälvde" och "Förnuft, egosim, kapitalism och en romantiska livskänsla: texter i urval".)

USA - en utopi som i stort sett ÄR till
För som det är, så är USA en framgångssaga. Nej, inte i någon påhittad en Astrid Lingrensk eller HC Andersensk fantasivariant utan en verklig saga. Så nära en förverkligad utopi man kan komma. Ja, USA är sannerligen ett särskilt land, sär-skilt. Skiljer sig från andra.

Det största 'älskhatet', och som jag tror ligger till grund för allt det andra 'älskohatet' är deras författning. USAs författning bekräftar individens primat - de individuella rättigheterna.

USA - de inviduella rättigheternas land
"Rättigheter" är ett moralisk begrepp och endast individer kan ha rättigheter, inget kollektiv. Alltså, utgångspunkten är: människan har rätt till sitt eget liv. Begreppet "individuella rättigheter" är överflödigt således och kollektiva rättigheter är en självmotsägelse. Ett kollektiv består nämligen av individer vilka rättigheterna avser. Det innebär då också att nationer i sig INTE kan ha några rättigheter. En stat måste således utgå ifrån individerna. Vad blir då summan av kardemumman? Jo - för att ett land, samhälle, skall lyda under moralens lagar krävs individuella rättigheter. USA var den nation som kom att att inordna själva samhället under moralens lagar. Individ först när principen i USA författning de facto begränsar statens makt. Makten ställs under rätten och individen skyddas mot kollektivet.

"Källan till människans rättigheter är varken gudomlig lag eller parlamentarisk lag utan identitetslagen, A är A - och Människa är Människa. Rättigheter är existensvillkor som krävs av människans natur för hennes överlevnad. Om människan ska leva på jorden är det hennes rättighet att använda sitt intellekt, det är rätt att handla efter sitt eget fria omdöme, det är rätt att leva som en rationell varelse; hennes natur förbjuder henne det irrationella."

"Att kränka en annan människas rättigheter innebär att tvinga på henne att handla mot sin egen bedömning, eller att lägga beslag på hennes värden. I grunden finns bara ett sätt att göra det på: genom att använda fysiskt våld. Människans rättigheter kan kränkas av två potentiella aktörer: de kriminella och staten. Förenta Staternas mest betydande insats var att dra upp en skiljelinje mellan dessa två - den senare förbjöds att på laglig väg utföra sådana handlingar som utförs av de förstnämnda."

USA och utlandet
Tyvärr har USA haft perioder där dess utrikespolitik kommit att stödja regimer där dessa rättigheter INTE respekterats. Att det nu, som förklaring och/eller ursäkt, har haft med det kalla kriget och liknande realpolitiska hänsyn att göra kan det inte - principiellt - försvaras. Till USAs försvar måste ändå påpekas att USA aldrig ägnat sig åt något erövringskrig. USAs olyckliga stöd har bl.a. varit för att motverka spridning av kommunism.

USA i utrikespolitiken är verkligen en sådan sak som många älskar att hata dem för. Tack för det säger de säkert när de kommit till vår undsättning - två gånger! Ni minns kanske världskrigen? När europas folk inom ett relativt kort tidsspann fick hjärnsläpp.

USA och världskrigen
Av någon förunderlig, och tillika bisarr anledning brukar en del hylla Sovjet som orsaken till europas befrielse från fascismen/nazismen. För mig är det befängt att tänka sig en idiot kan rädda någon från en annan idiot. Östblocket var ju det som i östra Europa kom att ersätta Hitlers tänkta lebensraum.

Hitler och Stalin hatade varandra. Och? Det är vad dylika idioter gör. Irak under Saddam kastade sig i krig med Irans Khomeini. Detta är en typisk följd mellan konkurrerande totalitära läror.

Sovjet är således inte att tacka får någonting den där andra gången, 2VK, när europa kastade sig in ett vansinne som vida översteg det där första vansinnet, 1VK. Det var ett nödvändigt ont att alliera sig med Stalin, ett realpolitisk nödvändigt ont. Detta är dock ingen som fallit som en skugga över USA, dock, bara när gällt andra diktaturer - icke-vänstervarianter. Sjukt.

Avslutningsvis om totalitarism, har bloggat om det tidigare, låt oss för sjutton vara ärliga - det fanns INGEN skillnad mellan Stalin och Hitler - eller nåt annat liknande diktatorisk rötägg heller för den delen. Lägg ner det sättet att tänka, nu! De uppenbara likheterna överväger eventuella skitsaker som skiljer nazism och kommunism åt eller nån annan vansinnig totaltär idé. Totalitarism är totalitarism, båda förnekar människan, människans grundläggande natur och rättigheter. Båda förnekar människans intellekt, förnuft och skaparförmåga till förmån för någon sorts överhet. Båda har sin gemensamma fiende i demokratierna. Demokratier har aldrig gått i krig med varandra, det har aldrig förekommit massmord eller svältkatastrofer i en demokrati. Till sist så är det demokratierna som friheten finns för människan och här står USA som den klaraste lysande stjärnan.

Avslutningsvis om Sovjet. Fråga dig själv också: vad hade väl Stalin - eller övriga allierade - kunnat göra om det inte hade varit för USAs 'Lend and Lease'? Tur i oturen, vilket nog förkortade kriget, anföll Japanerna Peal Harbor den där morgonen den 7 decdembe -41, varmed USA tvingades in i kriget. Framgången i Lend and Lease och omställningen av civil till militär produktion skall inte heller förbises här - förnuftiga hjärnor låg bakom det också.

USA och Europas senaste vansinne
Senast när europas folk kastade sig in i vansinne - massmord - var i Balkan. Vilka var det då, som på eget bevåg, ryckte in för att rädda folk från utrotning? Jo, USA. Fick de nån cred denna gången då? Gissa? No. Här stod Europa - och EU - med byxorna nere och blottade sin impotens igen. Europa ägnade sig åt inbördes handlingsförlamat tjafs medan grannarna bestialiskt ägnade sig åt att döda varandra. Hur kunde detta ske? Skamligt är vad det är! Men håller man inte individuella rättigheter högre än vad de är så blir detta följden.

USA och Irak
Irak är ett annat intressant exempel - det finns flera. I Irak pågår ett försök att upprätta en demokrati - till skillnad från Saddams godtyckliga ondskefulla järnstyre. Någon cred för det? No. Dels så hackar man på USA för grunden i sig för invasionen, påstådda vapen vilka aldrig hittades. Det kan ju visserligen diskuteras och i sig ifrågasättas. Men genom att också hänvisa till Folkrätten gör ju att det hela faller på sin egen orimlighet väl?! Det är bara individer som har rättigheter - vill nån påstå att INDIVIDER har haft någon som helst rättighet under Saddam? Nej just.

Ärligt talat, hur kan man ens - vilket många gjort och gör, vänsterpacisfisterna i främsta ledet - försvara en diktatur?! Hänvisningen till folkrätten får denna bisarra följd. De vansinniga och godtyckliga tolkningar som kan göras - och görs - av denna folkrätt får den logiska följden att: ett land har rätt att förtrycka människor, att de har rätt att förneka människors rättigheter - rätten att leva. Det finns alltså folk som har som sin enda rättighet att finna sig vara kränkta och förnekade! Har inte Iraks folk rätt till individuella rättigheter?

Idag finns bara en demokrati i den regionen - och det är ett annat land som också älskas att hata. Israel. Värre för Israels folk är dock att de är judar. Det är ju det värsta folkslaget av dem alla. Deras demokratiska stat kallas ju för en nazistisk stat till och med. Samtidigt som deras totalitära grannar - och övriga totalitära stater - är något man gullar med. Man vill förstå dem, tala med dem och även försvara dem. Folkrätten ni minns.

Är det inte vansinnigt?! Alla människor har uppenbarligen inte rätt till frihet garanterad av en demokrati! Detta är rasism mina vänner då man gör åtskillnad mellan människor. Den enda demokratin i regionen hatas för sin existens och den mest framgångsrika demokratin, med de individuella rättigheterna i sin konstitution är det land som vi mest hatar!

En liten notis: USA har aldrig varit involverat i något erövrningskrig.

Invasion. En rättighet och skyldighet?
Kan det vara rätt att invadera ett annat land då? Ja, det kan nog även vara en förpliktelse. Dock är det endast en rättighet - skyldighet - för länder som har "individuella rättigheter" som ledstjärna som har rätt att opponera sig emot dem som kränker dessa rättigheter. Låter det magstarkt, att ha rätt, eller till och med skyldighet, angripa ett annat land?

Men, alternativet då. Att inte göra det? Innebär det inte att man är med och kränker de förtryckta genom att inte göra något, genom att fegt acceptera förtrycket bakom någon pacifistisk omoral och med stöd i bisarra tolkningar av folkrätt? Har man inte därmed också diskvalificerat sin egen ledstjärna och spottat sina egna fria medborgare i ansiktet genom att säga till dem att "Det är godtyckligt vad som gäller, ni har era "rättigheter" nu, men det behöver inte vara så, det är inte några rättigheter värda försvara". Anything goes alltså. Det är ju den logiska följden av detta icke-objektiva synsättet. För vad annars kan det kallas?

"En nation som gör våld på sina egna medborgares rättigheter har inga som helst rättigheter./-/En nation som styrs med brutalt maktspråk är inte en nation utan en hord - vare sig den leds av Attila, Djingis khan, Hitler, Chrusjtjov eller Castro. Vilka rättigheter skulle Attila kunna göra anspråk på och på vilka grunder?"

Vill klart nu säga att detta är den yttersta utvägen. För som de är så är handel den bästa hjälp man kan erbjuda alla förtryckta. Länder kan liberaliseras och demokratiseras i takt med att man idkar handel. Detta har globaliseringen av kapitalismen klart visat. Detta kommer jag att knyta an till nedan.

De altruistiskt-kollektiviska rättighetskraven
Nu tänkte jag hänga upp mig lite på sådant som så många här i vårat avlånga land - Sverige - ser som en sorts rättighet. Inte alltid direkt uttalad men den finns där ändå, nån sorts självklar och oemotsäglig rättighet - nonsenspåståendet - 'rätt till arbete'.

'Rätt till arbete'. De som ivrar detta påstående är inte de som tillhandahåller alla arbetstillfällen - företagarna. De som ivrar detta påstående är politiker, främst till vänster. Således har de försökt och vill fortsätta tro att de - politikerna - kan skapa jobb genom diverse skattefinanserade åtgärder, ex trAMS-åtgärder, och utlokalisering av diverse myndigheter och verk. Vad bidrar de offentliga jobben med förresten?

Men låt oss vara ärliga - hur skapas jobbtillfällen? Riktiga jobb alltså. Av politiker? Många vill ju tro det men låt dig inte luras av att de kan det bara för att de menar sig måna nån sorts 'rätt till arbete'.

Företag startas av driftiga människor. De driftiga människornas företag genererar arbetstillfällen. Så, politiker är inte driftiga människor, är det det jag säger? Nej, det är inte det jag säger. Jag tror i allra högsta grad att de flesta politiker är driftiga och engagerade och goda människor. Jag tror dock att många inte begriper de mest grundläggande nationalekonomiska fakta, vilka är enkla. Men, som en följd av att den förkastliga kollektivismens grundprinciper kom att accepteras som axiom under 1900-talet så förpassades människan ut ur bilden.

Kollektivismens grundprinciper har innburit att psykologin började studera mänskligt beteende - utan att ta hänsyn till människans förnuft, att hon är en tänkande varelse! Vidare har det inneburit att nationalekonomin började studera social system - utan hänvisning till det mest grundläggande, människan!

I nationalekonomin kom människan att ses som en produktionsfaktor - inte som den skapande varelse hon är - och allt kom att relateras till sådan som "det allmännas bästa" eller "samhällets bästa". Människan var inte längre en tänkande individ, hon var jämställd med en gruva eller ett stycke skog. Vackert va?!

Med mina i sig ringa kunskaper i ekonomi är det ändå ganska enkelt att se grundläggande fakta som:
* att människan är en varelse med intellekt, förnuft och skaparförmåga - detta är vår sanna natur. Det är den förnuftiga skapande människan som fick mänskligheten att utvecklas, det var hon som skapade ett vapen för jakt, hon som började odla grödor, hon som uppfann hjulet, hon som uppfann maskinerna.
* att framången i det människan skapar sedan avgörs av om det finns efterfrågan på det. Utbud och efterfrågan är vad som avgör om det kan skapas jobbtillfällen eller ej. Utbud och efterfrågan tillsamman med frihet för skapande människor. Vad är det som politiker, utöver detta kan skapa?

Påståendet 'Rätt till arbete' kräver svar på frågor. Som, av vem? Samt, på vilka grunder?

En kollektivistisk-alturistisk rättighetskatalog kan se ut som följer, ALLA:
- har rätt till ett tjänligt arbete;
- har rätt till en god inkomst för att täcka mat, kläder och fritid;
- har rätt till en rimlig boendestandar för varje familj;
- har rätt till ekonomiskt skydd vid pension, sjukdom, olyckor och arbetslöshet;
- har rätt till god utbildning;
etc

Till varje nämnd rättighet, lägg till frågan: På vems bekostnad?
Arbete, mat, fritid, boende, sjukvård, utbildning, pension är det något som växer på träd?
Nej, det är värden som skapats av människor - någon har producerat det. Vem är det då som skall tillhanda hålla allt det här?

"Ingen människa kan ha rätt att ålägga andra skyldigheter de inte valt, plikter utan belöning eller slitsamt arbete som de inte åtagit sig. Det kan inte finnas något sådant som "rätten att förslava andra""

Det är skillnad på 'rätt att sträva efter lycka' jämfört med 'rätten till lycka'!

Av vem? På vilka grunder? Ja, kan den kollektivistiska-altruistiska nonsensidén svara på det? Nej, det kan de inte. De tar nämligen världen för given och förväntar sig att någon sorts ödmjukhet skall fördela de redan givna värdena för att uppfylla folks önskningar, folks "rätt". De tar världen för given och flyr verkligheten, verkligheten vilken är de att det finns dem som skapat alla dessa värden. Folket som köper detta synsättet ser inte, vill inte se, denna verklighet. De tror att saker och ting av sig självt skall ordna sig, att deras önskningar skall tillgodoses på något vis men att det inte är deras bekymmer hur, det är andras bekymmer. Detta bisarra synsätt skapar en förkastlig mentalitet hos folk, en

"mentalitet som alla "sociala reformer", alla "välfärdsstater", alla "ädla experiment" och all världens förstörelse härrör ur."

Folk önskar bli rika men tar sig aldrig för vilka villkoren är, vilka metoder som krävs, vilka handlingar som måste till för att uppnå rikedom. Folk tänker att "det är inte dom som skapat världen", att "ingen givit dem chansen".

"Att en människa inte ges vad som aldrig tillhört henne kan knappast beskrivas som att "hennes intressen offrats""

Den psykolgiska resultatet av altruismens omöjlighet har jag citerat på ett annat inlägg, här citerar jag följande därav:

"Genom att upphöja frågan om att hjälpa andra till etikens centrala och primära fråga, har altruismen saboterat förståelsen för äkta välvilja och generositet människor emellan. Människor har fåtts att tro att det skulle vara en osjälvisk handling att värdesätta en annan människa. Därur följer implicit att en människa inte kan ha något intresse av andra - att värdesätta någon annan ges innebörden att offra sig själv."

Låt oss gå vidare med den person som tar reda på villkoren, metoderna och handlingarna som krävs för att skapa - den skapande människan.

Den skapande människan
Person A har en idé. Han uppfinner något. Han gör det inte bara för han vill det, för han är nyfiken och driftig utan också för att tjäna pengar - han vill tjäna sitt uppehälle, sitt eget, hans. Nu är ju dock person A beroende av om det finns någon marknad (efterfrågan), han måste också kunna tillmötesgå efterfrågan genom produktion utbud). Person A måste alltså investera pengar. Han kan ta lån på banken och måste sätta sin egen ekonomi som säkerhet. Han kan också få hjälp av investerare.

Både investerarna och Person A tar en risk. Person A har alltså lagt ner en mängd med tid, möda, kraft och pengar för att förverkliga SIN idé. Investerarna lägger också ner tid och pengar. Risken, vilka de är de enda som tar, är att allt går åt skogen. Vem får betala? Jo, de som investerat all denna tid.

Person B vill ha ett arbete och eftersom Person A inte själv kan sköta allt på företaget, han behöver arbetskraft, så anställer han Person B. A och B ingår ett avtal. Person B hade ej rätt till arbetet, han fick ingå ett avtal. Anställning kan alltså aldrig förekomma den position anställningen avser. Person Bs ända risk är att, om företaget ej lyckas, blir arbetslös. Han kan också löpa risken bli uppsagd om han inte följer sitt avtal. (Så, borde det vara i alla fall men verkligheten är nog annorlunda....)

Person A har skapat allt. Person B har, enligt avtal, gått med på att utföra sysslor som är skapade av person A.

Person A har skapat allt och har allt rätt till det skapade.
Person B har inte skapat något och kan inte ha någon rätt till det skapade.

Personer A skapar jobb för Personer B. Inte politiker.

En rörlig arbetsmarknad och arbetstillfällen kräver en fri marknad och frihet för Personer A att skapa och ensamrätt till det skapade. Alltså för att Personer A - till gagn för Personer B - skall kunna förverkliga sina visioner och drömmar - skapa - krävs friheten och möjligheter för att göra det. Tyvärr är det så i de så kallade välfärdsstaterna, där "allmänhetens bästa" är parollen, att de företag som går bra (kan ju vara orättvis konkurrens (!) gentemot de sämre) beskattar man, går de fortfarande bra så reglerar man. Sen, vilket hela vansinniga SAAB-tjafset visar, så om företag går dåligt, ja, då subventionerar man!

Mer finns att orda om detta - så klart men avslutar med lite siffror och fakta vilka får tala för sig själv.
* 80% av förmögenheten i USA är skapad av människor. 20% är ärvd förmögenhet. I Sverige är siffrorna omvända.
* Man brukar orera om USA´s arbetslöshet. De arbetslösa i USA är inte permanent arbetslösa, de kan vara så i några år, men går sedan till jobb och återkommer sedan sällan till arbetslöshet, om de gör det är de snart i arbete igen. (Mig veteligen talar man aldrig om full sysselsättning i USA). I vårat land VET VI det finns permanent arbetslösa vilka aldrig fått/får chansen. Detta är ICKE näringslivets fel. (Mig veteligen finns det dem som orerar om full sysselsättning - arbete är ju trots allt en rättighet här!)
* Man brukar ju tala om klyftor mellan fattiga och rika också. Men ärligt talat, vad gör det väl dig eller mig, om några individer blir astronomiskt rika?! Det viktiga är väl ändå att de som har minst medel tillåts få större chanser öka sina möjligheter. Möjligheterna är frihet, fritt utbyte av varor, pengar, människor, idéer..... Fri handel, frihandel.
* Delstaten North Carolina, i USA, har samma BNP som Sverige.
* Enskild egendom fanns inte som begrepp förrän kapitalismen införde det.
* Världens välfärd - verkan - har sin grund i kapitalismen - orsak. Kapitalism är det enda som bekräftar människan och släpper loss människans intellekt, förnuft och skaparförmåga som skapar välfärd.
* Kaptitalism - globaliseringen av kapitalismen - är orsaken till att världen blir rikare, de fattiga länderna blir färre, fattigdomen i sig minskar och rikedomen ökar - för alla!, sjukdomar minskar och utrotas, analfabetismen minskar, barnbetet minskar, livslängden ökar etc etc. att.......

Individuella rättigheter och kapitalism
Kapitalismen är det enda system som ser människan som fri. Av individuella rättigheter följer kapitalism, av kapitalism följer individuella rättigheter. Om nu USAs konstitution inbegriper detta - hur kan vi då hata USA? Om vi hatar USA hatar vi de individuella rättigheterna och förnekar därmed vår egen mänsklighet.

Men, just detta är precis vad som följer av kollektivismen som tanke vari altruismens människoförnekande lära ligger som ett tungt ankare över våra nackar. Kollektivismen ser ju samhället som en sorts organism och då har ju inte individuella rättigheter någon plats - organismen är ju MER ÄN sina delar enligt detta tankesättet. Tanken blir då - med detta synsättet - självklar att det är "samhällets bästa" eller "allmänhetens bästa" som har företräde.

Följden låter inte vänta på sig - man får ett samhälle som berövar individerna frukterna av sina prestationer. Personer B har "rätt" på bekostnad av Personer A. Sedan är både Personer A och B, är skyldiga betala för Personer Cs uppehälle, ja, även för D, E, F, G..... Ingen har rätt till sitt eget liv - alla är till för ala andra. Ingen förtjänst. Endast oförtjänst. Alla är offer.

Boktips: "När människan skapade världen" och "Till världskapitalismens försvar"

En sann demokrati måste låta sina medborgare vara sant fria. De måste ges möjligheten leva sina egna liv - rätten till liv är det grundläggande - genom att ges möjligheten ta ansvar för sin egna liv - utan att någon tredje part lägger sig i deras förehavanden.

Staten skall vara till för att garantera denna frihet, staten skall i sig skydda individerna från staten. Polis för ett inre skydd, militär för ett yttre skydd vilandes på objektiva principer i lagstiftning. Behöver vi mer?

"I ett fritt samhälle är folk inte tvingade att ha med varandra att göra. De interagerar bara genom frivilliga överenskommelser och, när det sker över tid, genom avtal."

Ärligt talat - är inte du förnuftig och mogen nog sköta ditt liv själv? Jag vet att jag är det. Jag vill och kommer leva mitt liv för min egen skull - inte för någon annans skull. Jag vill heller inte att du skall leva ditt liv för min skull. Så länge ingen inkräktar på någon annan - skyddat av lag - varför skulle vi då behöva en tredje part som tänker åt oss? Alla vinner på detta. Denna friheten ÄR möjligheten för vårat förnuft och skaparförmåga.

Det ÄR detta som fört människans utveckling framåt. Den enes framgång ÄR andras möljligheter och framgång. Alla vinner på att vi tillåts vara vinnare för vår egen skull. Det var Person As förtjänst genom att satsa på att vara sin egen lyckas smed som också Person B kunde dra fördel av. Den verklige vinnaren var i själva verket Person B, han har inte lagt ner någon tid eller möda utan kunde, genom avtal, träda in i den av Person A skapade verksamheten. Detta är en vinn-vinn-situtaion.

"Handelsprincipen är den enda rationella etiska principen för alla mänsliga relationer, personliga och sociala, privata och offentliga, andliga och materiella. Det är rättvisans princip.

En handlare är en människa som förtjänar vad hon får, och som varken ger eller tar det oförtjänta. Hon behandlar inte människor som härskare eller slavar, utan som självständiga jämlikar. Hon handlar med människor i fria, frivilliga, otvungna utbyten - utbyten som gynnar båda parter enligt vars och ens självständiga bedömningar. En handlare förväntar sig inte att få betalt för sina tillkortakommanden, bara för sina prestationer. Hon försöker inte belasta andra med sina tillkortakommanden, men slavar heller inte under oket av andras misslyckanden.

I själsliga frågor - (med "själsliga menar jag: "det som rör människans medvetande") - är principen densamma, men valutan för bytesmedlet är annorlunda. Kärlek, vänskap, respekt, beundran är det emotionella gensvaret på andras dygder, de är den andliga betalningen som ges i utbyte mot den personliga, själviska njutning som en människa får från de dygder som formar en annan människas karaktär. Bara en vilde eller altruist skulle kunna påstå att ens uppskattning av en annan människas dygder handlar om osjälviskhet, att de i termer av egenintresse och njutning skulle vara likgiltigt om man har att göra med ett geni eller en dumbom, om man möter en hjälte eller en skurk, om man gifter sig med sin idealkvinna eller med ett våp. I själsliga frågor är handlaren en människa som inte strävar efter att bli älskad för sina fel och brister, bara för sina dygders skull, och som inte ger av sin kärlek i utbyte mot andras fel och brister, utan mot deras dygder.

Att älska är att värdera. Bara en rationellt självisk människa, en människa med självkänsla, är kapabel att älska - därför att hon är de enda människan som kan ha fasta, konsistenta, kompromisslösa, lojala värden. Den människa som inte sätter värde på sig själv kan inte värdera något annat eller någon annan."

Egoism är inte något ont. Egoism är naturligt mänskligt. Egoism är gott.

Så, om då USAs konstitution har individernas rättigheter som utgångspunkt. Varför då älska att hata USA? Jag tror nog att det är just därför vi hatar att älska USA också - vi avundas dem helt enkelt. För visst vill du också vara fri, fri att leva ditt liv som du behagar? Missunna då inte andra deras friheter, kräv din egen och andras.

Kravet på frihet är enkelt och sammanfattas med följande ord -
"Lämna mig ifred!"

Altruismen en katastrof och psykologisk omöjlighet

Citerar från Ayn Rand. Bok.

"Det psykologiska resultatet av altruismen kan observeras i det faktum att när många människor börjar diskutera etik, är det genom frågor som: "Ska man riskera sitt liv för att hjälpa människor som: a)drunknar, b) sitter fast i en eldsvåda, c) går rakt ut framför en lastbil eller d) hänger i ett stup och klamrar sig fast med fingertopparna?"

Fundera över vad det innebär att resonera kring etik i sådana termer. I samma utsträckning som en person accepterar altruismens etik, kommer de att drabbas av följande konsekvenser.

1. Brist på självkänsla - eftersom hennes första hänsyn i fråga om värden inte är hur ska leva sitt liv, utan hur hon skall offra det.
2. Brist på respekt för andra - eftersom hon betraktar människor som en hopplös samling tiggare som ropar efter hjälp ifrån andra.
3. En mardrömslik syn på tillvaron - eftersom hon tror att människor är fångade i ett "illasinnat universum", och lever ett liv där katastrofer är ett konstant och primärt bekymmer.
4. Och hon kommer, faktiskt, även att känna en håglös likgiltighet inför etiken, att bli uppgivet cyniskt amoralisk - eftersom de frågor hon ställer handlar om situationer hon aldrig kommer att befinna sig i och som är irrelevanta för de problem hon möter i sitt liv. Hon står därför utan etiska principer att leva efter.

Genom att upphöja frågan om att hjälpa andra till etikens centrala och primära fråga, har altruismen saboterat förståelsen för äkta välvilja och generositet människor emellan. Människor har fåtts att tro att det skulle vara en osjälvisk handling att värdesätta en annan människa. Därur följer implicit att en människa inte kan ha något intresse av andra - att värdesätta någon annan ges innebörden att offra sig själv. Altruismen utesluter att den kärlek, respekt och beundran en människa kan känna för andra är och kan vara en källa till glädje för henne själv, sådana känslor blir därmed ett hot mot personens existens, en in-blanco check av uppoffringar utställd på dem hon älskar."

Rand-igt citerande

"Eftersom bara en individ kan äga rättigheter, är uttrycket "individuella rättigheter" överflödigt (men man måste använda det för att reda ut begreppen i dagens kaos). Men uttrycket kollektiva rättigheter är en självmotsägelse.

Varje stor eller liten grupp eller "kollektiv" består helt enkelt av ett antal individer. En grupp kan inte ha andra rättigheter än de individer som ingår i den. I ett fritt samhälle kan varje grupps "rättigheter" härledas från dess medlemmars rättigheter genom deras frivilliga, individuella val och med hjälp av i kontrakt gjorda överenskommelser, och de består endast i att dessa individuella rättigheter tillämpas på ett specifikt åtagande. Varje legitimt åtagande från en grupp baseras på deltagarnas fri rätt att sluta avtal och rätt att handla med varandra. (Med "legitim" avser jag en grupp av icke-kriminell art som bygger på frivilligt avtal, d v s där ingen tvingats till medlemskap.)

Ett enskilt företags rätt att driva affärer bygger till exempel på ägarnas rätt att investera och riskera sina pengar i ett affärsprojekt - på deras rätt att anställa folk - på de anställdas rätt att sälja sina tjänster - på rätten att producera och sälja produkterna och sälja produkterna, vilket alla som är inblandade i projektet har - på kundernas rätt att köpa (eller inte köpa) dessa produkter. Varje länk i denna komplicerade kedja av ingångna avtal bygger på individuella rättigheter, individuella val och individuella överenskommelser. Varje avtal begränsas och specifieras och är avhängigt särskilda villkor, d v s är beroende av viljan att köpa och sälja till ömsesidig belåtenhet.

Det här gäller alla legitima grupper och sammanslutningar i ett fritt samhälle: kompanjonskap, industrikoncerner, professionella sammanslutningar, fackföreningar (frivilliga sådana), politiska partier etc. Det gäller även samtliga agentavtal, d v s en människas rätt att bli ombud för eller representera en eller flera andra personer härrör från de rättigheter som ägs av den eller de han är ombud för och överlåts frivilligt av dem till honom för ett specifikt, begränsat syfte - som t ex en advokat, en tjänsteman, eller en facklig företrädare o s v.

En grupp äger inga rättigheter i sig. En människa kan varken skaffa sig nya rättigheter eller förlora rättigheter hon redan äger genom att ansluta sig till en grupp. Principen om individuella rättigheter är den enda moraliska grunden för alla grupper och sammanslutningar.

Den grupp som inte erkänner denna princip är ingen sammanslutning utan en liga eller en mobb."

Ayn Rand om kollektviviserade rättigheter.

Människans förnuft

Dags för ett inlägg igen, ett inlägg jag skriver med anledning av – påverkan och inspiration – av John Galts tal till folket i Ayn Rands bok ”Och världen skälvde”. Det jag inspirerats till att skriva har jag även hämtat fördjupat stoff ifrån hennes bok ”Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla”. Den första är en filosofisk thriller. Den andra är en filosofisk bok.

”Och världen skälvde” utkom 1957 och det är ju ganska klart att hon för fram sin tankar, filosofi (– objektivismen –) ekonomi (– laissez faire kapitalism –) i polemik mot den socialistiska irrläran i sig. Dock även generellt i polemik emot alla de ”kollektivistiska kantiantansk-hegelianska” irrläror som är så etablerade. Irrläror vilka förneka människans förnuft.

”Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla” utkom 2005 och är en samling – texter i urval - av Ayn Rand. Hon säger häri om förnuft, ”att förnuftet är hennes (människans min anm.) överlevnadsredskap, att hon överlever tack vare det människan skapar, att källan för det människan skapar är människans intelligens. Intelligens är förmågan att kunna begripa verklighetens fakta, och att kunna handskas med dem långsiktigt (d v s begreppsmässigt).”

Det jag kallar irrläror utgår inte från existensen som primat. Jag hoppas senare återkomma till detta om existensens primat i ett senare inlägg. Något lite kort dock den skillnad som finns mellan vad som anses vara det primära – i) existensen, som Ayn Rand och objektivismen säger, eller ii) medvetandet.
i) Existensen som det primära innebär att verkligheten existerar – oberoende av om vi är medveten om den eller ej. Denna verklighet kan människan med sitt medvetande uppfatta. Allting har en sann natur, en identitet. Således är det detta som leder till erkännandet av människans identitet och rättigheter.
ii) Medvetandet som det primära innebär att universum inte har en oberoende existens utan är en produkt av människans medvetande. Alltså måste människan vända blicken inåt då verkligheten inte existerar utan vårat medvetande. Här blandas verkligheten och medvetandet ihop som om, om naturen är oförutsägbar är människan det också – allt blir gångbart när människan saknar identitet och hon blir något flexibelt föremål att formas, nyttjas och förbrukas.

Skillnaden blir klar med Rands ord: "På två avgörande sätt ger människans förmåga till fri vilja upphov till en särställning: 1) i motsats till det metfysiskt givna bör det människan skapat, vare sig det är materiellt eller intellektuellt, inte accepteras okritiskt. 2) genom sin metafysiskt givna natur är människans fria vilja utom räckhåll för andra människors makt. Vad de oföränderliga grundläggande beståndsdelarna är för naturen, är innehavet av ett viljestyrt medvetande för entiteten ”människa”. Ingenting kan tvinga en människa att tänka. Andra kan erbjuda uppmuntran, sätta upp hinder, ge belöningar eller straff, man kan förstöra hennes hjärna med droger eller med klubbslag, men man kan inte beordra hennes hjärna att fungera; detta är hennes exklusiva och suveräna makt. Människan ska varken behärskas eller lyda.”

Var således på din makt mot diverse moderna filosofiska förkastliga uttryck, de nedvärderar dig som människa, de fråntar dig ditt förnuft och ditt intellekt, de nekar din identitet och de nekar dina rättigheter. Uttryck som: ”Ingen kan vara säker på någonting.”; ”Ingen är perfekt i denna värld.”; ”Ingen kan rå för vad hon gör.”; ”Logik har ingenting med verkligheten att göra.”; ”Jag kan inte bevisa det, men jag känner att det är sant.”; ”Det kanske är sant för dig, med det är inte sant för mig.”; ”Det kan vara bra i teorin, med det fungerar inte i verkligheten.” och ”Det kanske var sant igår, men det är det inte idag.”

Nå, till figuren John Galt i ”Och världen skälvde”. När John Galt talar om dessa verklighetsförnekare som mystiker avser han de läror/lärare som förnekar människans förnuft och intellekt samt en objektiv verklighet. Mystiker är ett väldigt bra begrepp, för oavsett om det rör sig om rent andliga läror eller ej handlar det om att förneka verkligheten, för dessa existerar inte existensen, den är ju beroende av vårt medvetande för att existera. Dessa mystiker vilka ihärdigt förespråkar behovets prejudikat och har även altruismens omöjliga och människoförlamande och därmed förkastliga lära som grund.

Vad är väl altruismen för ideal?! ”Att du måste offra allt – allt du älskar, söker, äger, eller längtar efter, även ditt eget liv – till nytta för varje främling, vem som helst” är detta något som eftersträvansvärt?! Bort det!

Galt talar om ett hat och förnekande av förnuft, intellekt och den objektiva verkligheten vilket försätter mystikerna i en förkastlig och beklämmande situation. Detta eftersom det som de förnekar - människans intellekt och förnuft, dvs hennes förmåga och därmed skaparkraft – ju samtidigt är vad de är beroende av för att tillfredsställande de så kallade behoven.

Mystikernas läror och lärare motarbetar således en värld där människors förnuft och intellekt får vara vad det är - grunden för mänsklig bekräftelse och utveckling. Önskan är istället att förnuft och intellekt, människor med förmåga och skaparkraft, blir förslavat då det godtyckligt formas, nyttjas och förbrukas i behovets namn i något sorts pragmatiskt ideal. Vad som väntar är stagnation, dels stagnation av människans förmågor – varför eller hur använda förnuftet när det förnekas, förslavas och utnyttjas? – dels, som den logiska följden, stagnation av hela samhället som sådant. Inte är det väl någon som vill påstå att kommunistiska samhällen var/är/någonsin kan bli fulla av aktiva och skaparglada människor och att de så kallade behoven var/är/någonsin kan tillfredsställda? Någon? Stalin, Mao, Pol Pot, Castro och lägg även till Hugo Chavez till listan! Där har du också dina altruister!

Förtjänst blir till intet. Oförtjänst primeras.

Alla är offer i en värld där förnuftet, intellektet, skaparförmågan och hela samhällen offras på altruismens behovsaltare. Galt ord i boken, han säger att om man ”påstår att varje människa är född med rätten att existera utan arbete och, trots att verklighetens lagar bekräftar motsatsen, berättigad att motta sitt ’existensminimum’ – föda, kläder, bostad – utan egen ansträngning, som fodran och födslorätt.” Så, för att konkretisera det hela då. Vem skall man motta detta av? Vem är det som skapat detta? Vem är det som skall leverera detta? Vem skall göra allt detta möjligt? Vem? Ställ dig dessa frågor och begrunda.

Svaret är givet. Ingen kan. För i en värld där förnuft, intellekt och skaparförmågara och dess bärare offrats finns bara kontroll, tvång och verklig orättvisa. De skarpaste av hjärnor vilka kunnat gå i bräschen är undanröjda, har inte deras skaparlusta i sig dödats så har denna lusta kvävts av hinder i form av allehanda byråkratisk ondskefull förlamande kontroll. Vi skall inte heller låta oss luras att positionerna inom denna byråkrati innehas av någon som helst sorts förnuft och intellekt. ”Medelmåttor hafsar ihop trycksaker med planer för hur mänsklighetens produktion ska kontrolleras – och vem som än instämmer eller inte instämmer i deras statistiska beräkningar är det ingen som ifrågasätter deras rätt att tvinga igenom sina planer med hjälp av gevär. Tvinga -vem?” Ingens förmåga lever och inga behov tillfredsställs. Döden är namnet på skylten slutstationen.

Något om detta i citatet om att ’tvinga med hjälp av gevär’. Vad? Ja, det kan ses som en ytterlighet förstås men de samhällena har funnits och finns och är ingen symbolik. Dock för att tala symboliskt så kan vapnet ta sig uttryck som följer. Att de styrande efter år av manipulation – om än sanktionerad av folk genom fria demokratiska val – gott och väl med hjälp av omfattande lagstiftning och byråkrati styra och kontrollera (tvinga) människor att slita oförtjänt. Genom beskattningar och regleringar suger man ut och parasiterar företag så de ej har råd anställda och utvecklas. Arbetsmarknaden blir sedan inte mindre rörlig när sådant som LAS finns. Lönerna hålls nere med fackens goda medverkan. Vad som blivit kvar i plånboken efter alla avgifter, matmoms etc, räcker inte till att skapa en ekonomisk buffert varmed man tvingas ta lån för diverse inköp. Som tur är finns det då, för dem som står utanför, bidrag. Bidrag som skapats av människors förmågor. Bidrag för att täcka behov. Detta är också stagnation. Bara offer. Inga vinnare. Där emellan sitter det folk som lever av att fördela värdena skapade av människors förmågor, byråkrater. Lika begåvat som att ha en tolk mellan sig när man pratar fastän man redan talar samma språk. Byråkrat är det enda överflödet. Dessutom får politiker, vilka är med och bestämmer allt vansinne som pågår, evig pension efter sutten mandatperiod. Fyra års oförtjänt ”förmåga” i riksdagskammaren följt av att resterade års oförtjänta inkomst-behov tillgodosett också det av våra skattepengar. Etc etc etc etc etc etc.

I stort behöver det inte vara frågan om en gevärspipa som är tryckt mot din panna således. Du kan även stånga dig blodig mot en byråkrati uppburen av det Rand kallar för medelmåttor.

Frihet för människans hjärna, alltså hennes förnuft, intellekt och skaparförmåga är alltså det mest grundläggande mänskliga. Sann frihet är således att fritt få utlopp för detta – att låta var och en leva i enlighet med sina förmågor och önskningar, utan hinder, utan begränsningar. Detta är sann själviskhet, detta är sann egoism och är således inte något som är av ondo utan enkom av godo. Av godo för den enskilde individen såväl av godo för mänskligheten som sådan. Total frihet är inte av ondo då det ju innebär att det då står fritt för all att leva sina fria liv och fritt utbyta alla de värden de skapar med varandra utan inblandning av någon tredje part.

Således kan jag inte, längre, acceptera någonting som på något sätt är emot mänskligt förnuft, mänskligt intellekt och mänsklig skaparförmåga - detta oavsett var på en tänkt skala synsättet/ideologin/tanken befinner sig. Total kontroll eller någon mindre sorts byråkratisk kontroll spelar ingen roll. Hinder är hinder. Hinder kan inte samtidigt vara icke-hinder. Det som är är.

Att förneka och förhindra detta sanna mänskliga är att förpassa henne åter till vildens tillvaro:

”En vilde är en varelse som inte har förstått att A är A, att verkligheten är verklig. Han har hållit sitt intellekt kvar på spädbarnsnivå, på den nivå där ett medvetande förvärvar sina sinnesintryck och inte har lärt sig att skilja mellan föremål. För ett spädbarn tycks världen vara ett töcken av rörelse utan någonting som rör sig – och dess intellektuella födelse sker den dag barnet förstår att de strimmor som rör sig framför är hans mor och att det som fladdrar bakom henne är en gardin, att båda är fasta identiteter varav inget kan förvandlas till det andra, att de är vad de är, att de existerar. Den dag han fattar att materia inte har någon vilja är den dag han inser att han själv har en vilja – och detta är hans födelse som mänsklig varelse. Den dag han förstår att den bild han ser i spegeln inte är en synvilla, att den är verklig men att den inte är han själv, att den hägring han ser i öknen inte är en synvilla, att luften och ljusets strålar som orsakar den är verkliga men att det inte är en stad utan spegelbilden av en stad – den dag han förstår att han inte är en passiv mottagare av sinnesintryck i varje givet ögonblick, att hans sinnen inte förser honom med automatisk kunskap i korta glimtar oberoende av begrepp utan bara med kunskapens material som hans intellekt måste lära sig att integrera – den dag han förstår att hans sinnen inte kan bedra honom, att fysiska objekt inte kan handla utan orsak, att hans sinnesorgan är fysiska och inte har någon vilja, ingen kraft att uppfinna eller förvränga, att de bevis de ger honom är ett absolut men att hans intellekt måste lära sig förstå det, att hans intellekt måste lära sig upptäcka orsakerna till och innebörden i hans sinnens material, måste identifiera de ting han förnimmer – det är hans födelse som tänkare och forskare.”

Att tänka och att forska ligger till grund för att skapa. Skapande är att uppfinna och utveckla. Låt människor fritt få företa sig detta, det är den fria företagsamheten som sedan också skapar arbetstillfällen. Låt dig inte heller luras att tro att någonting annat än utbud och efterfrågan är vad som får en ekonomi att fungera. Låt dig alltså inte luras att det behövs någon tredje part, stat eller myndighet, för att styra ’utbud och efterfrågan’ – att styra det är en omöjlig självmotsägelse - ej heller att fördela och kontrollera de värden som den fria människan skapar.

Jag uppmanade dig ovan att vara på din makt mot diverse moderna filosofiska förkastliga uttryck eftersom de nedvärderar dig som människa, fråntar dig ditt förnuft och ditt intellekt samt förnekar din identitet och dina rättigheter.

Därmed är det också ett måste för mig att till sist varna dig för dig för den mest förkastliga devis som uttalats, en devis som sammanfattar allt ovan nämnda. Detta är den vidriga altruistiska devisen ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Denna förkastliga idé om produktion och konsumtion sammanfattar exakt det som sätter det sant mänskliga ur spel.

Förmågan dödas och inga som helst behov tillfredsställs.

Man dödar den hjärna man förklarat vara död och dödar därmed allt reellt mänskligt liv.

John Galt talar vidare:

"Det är en konspiration utan ledare eller rättesnöra, och de små dagsländeligister som livnär sig på dödsryckningarna i det ena landet efter det andra, är bara skum på vågtopparna i flodvågen från de raserade fördämningarna framför århundradenas kloaker, från reservoarerna av hat mot förnuft, mot logik, mot förmåga, mot framsteg, mot glädje, som fyllts på av varje gnällande antimänniska som någonsin predikat 'hjärtats' överlägsenhet över hjärnan.

Det är en konspiration av alla dem som försöker, inte att leva utan att lura till sig livet, de som försöker skära bort ett litet hörn av verkligheten och av sina känslor dras till andra som skär av andra hörn - en konspiration utan som med undanflykter som band förenar alla dem som söker det nollställda som ett värde; de professorer som är oförmögna att tänka och njuter av att stympa sina elevers intellekt, de affärsmän som för att sitta trygga i sin egen stagnation njuter av att krossa människor med självaktning, de inkompetenta som njuter av att omintetgöra bedrifter, de medelmåttiga som som njuter av att rasera storhet, eunuckerna som som njuter av att kastrera all njutning - och alla dessa intellektuella ammunitionstillverkare, alla som predikar att förintelse av dygden kommer att förvandla laster till dygder. Döden är grundpremissen för deras teorier - döden är målet för deras handlingar - och du är deras sista offer.

Vi som var den levande bufferten (Galt och andra framgångsrika näringsidkare, uppfinnare, skådespelare, musiker etc vilka s.a.s. lade ner och "försvann". Min kommentar.) mellan er och innebörden av er lära finns inte längre hos er för att rädda er undan effekterna av de övertygelser ni har valt. Vi är inte längre villiga att betala med våra liv för de skulder ni ådragit er i era liv eler det moraliska underskott som hopat sig under alla generationer dessförinnan. Ni har levt på lånad tid - och jag är den som sagt upp lånet.

Jag är den vars existens er bortsuddade kunskap var avsedd att tillåta er ignorera. Jag är den som ni inte ville låta vare sig leva eller dö. Ni ville inte att jag skulle leva därför att ni var rädda att veta att jag bar det ansvar ni skakade av er, och att era liv var beroende av mig; ni ville inte jag skulle dö därför att ni visste det. (Hatet mot förnuftet och skaparförmågan vilka de samtidigt vilja nyttja och förbruka. Min kommentar.)

För tolv år sedan, när jag arbetade i er värld, var jag uppfinnare; jag tillhörde det yrke som inträdde sist i människans historia och som blir det första som försvinner på vägen tillbaka till en bestialisk existens. En uppfinnare är en människa som frågar universum 'varför' och inte låter någonting komma emellan svaret och sitt intellekt.

På samma sätt som den som upptäckte ångkraften och den människa som upptäckte hur olja kunde brukas, upptäckte jag en energikälla som har varit tillgänglig sedan jordens födelse men som människor inte hade förstått att använda annat än som föremål för dyrkan, för skräck och för legenderna om en åskans gud. Jag framställde en försöksmodell av en motor som kunde ha inbringat mig och min arbetsgivare en förmögenhet, en motor som kunde ha ökat effekten av varje anläggning som använder elkraft och skänkt högre produktivitet åt varje timme ni använder till att förtjäna ert uppehälle.

Sedan, en kväll vid ett fabriksmöte, hörde jag mig dömd till döden på grund av min bedrift. Jag hörde tre parasiter försäkra att min hjärna och mitt liv var deras egendom, att min rätt att leva var villkorad och berodde på tillfredställandet av deras önskningar. Syftet med min förmåga, sade de, var att tjäna deras behov som hade mindre förmåga. Jag hade ingen rätt att leva, sade de, på grund av min förmåga att leva; deras rätt att leva var ovillkorlig på grund av deras oförmåga. (”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” är vad det kallas. Vad som skedde på denna fabrik och detta fabriksmöte, där detta förmåga-behovs-nonsens kommer fram finner du i ett utdrag på denna länk.)

Då förstod jag vad som var fel med världen. Jag såg vad som fördärvade människor och nationer och var striden för livet måste utkämpas. Jag förstod att fienden var en inverterad moral - och att mitt medgivande var dess enda styrka. Jag förstod att ondskan var impotent - att ondskan var det irrationella, det blinda, det overkliga - och att det enda vapen den vann sin segrar med var de godas vilja att tjäna den. Så som parasiterna omkring mig förklarade sig vara beroende av mitt intellekt och väntade sig att jag frivilligt skulle acceptera ett slaveri de inte hade någon makt att påtvinga mig, so som de räknade med att självförintelse skulle förse dem med medel att genomföra sina planer - så är det över hela världen och genom hela mänsklighetens historia, i varje skala och form, från sysslolösa släktingars snyltande till skändligheterna i kollektiviserade länder, de goda, de kunniga människorna, förnuftets människor, som har uppträtt som sin egna förgörare, överfört sina dygders blod till de onda och låtit de onda ta överföra förintelsens gift till dem och på så sätt gett ondskan kraft att överleva och sina egna värden dödens vanmakt. Jag förstod att det i besegrandet av varje människas dygd kommer ett ögonblick när hennes medgivande är nödvändigt om ondskans skall segra - och att ingen oförrätt som begås mot henne kan lyckas om hon väljer att inte ge sitt medgivande. Jag förstod att jag kunde göra slut på dessa bestialiteter genom att uttala ett enda ord. Jag uttalade det. Ordet var: 'Nej'."