Ser nu att flera av de bloggar jag följer skrivit, igen, om detta.
Dick Erixon uppmärksammar tystnaden i Sverige:
"DN:s förre chefredaktör Arne Ruth skrev tillsammans med Dilsa Demirbag-Sten igår en viktig artikel på SVD-Brännpunkt, Kritik av religion får inte förbjudas. Jag har väntat med att länka till den för att se om medierna uppmärksammar den, men nej. Deras anklagelse mot svenska medier besannas direkt, kan man säga. I artikeln skriver de:
Den 26 mars antog FN:s människorättsråd en resolution om att religionskritik ska betraktas som ett brott. Detta har väckt starka rektioner bland människorättsaktivister och publicister. I Sverige är det tyst.
Det första en totalitär regim försöker göra vid maktövertagande är att kontrollera och begränsa yttrandefriheten i ett land. Nu vill samma auktoritära regimer och islamofascistiska krafter som förtrycker sin egen befolkning, föraktar demokrati och mänskliga rättigheter använda FN som ett redskap för sina totalitära ideologier.
DN.se (men inte papperstidningen) publicerar TT-artikel, Nej till förbud mot religionskritik, där regeringen kommenterar FN-beslutet som kriminaliserar yttranedefriheten:
– Svensk hållning, som också är EU:s, är att vi inte accepterar den typ av skrivningar i de dokumenten vi nu har att förhandla om, säger integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, som tillsammans med utrikesminister Carl Bildt ansvarar för frågor om demokrati och mänskliga rättigheter …
– För oss är detta väldigt olustigt. Skulle förhandlingarna [under FN-konferensen Durban II, den 20-24 april] visa att de leder tillbaka till att den här typen av skrivningar kommer med så skulle jag vilja rekommendera Sverige att hoppa av, säger Nyamko Sabuni.
Jag hittar ingenting hos SVT, SR, TV4 om varesig TT-intervjun med Nyamko Sabuni eller om debattartikeln. I pressen finner jag bara två tidningar som kommenterar:
Norrköpings Tidningar skriver på ledarplats idag, Helig rätt för alla:
Vi kan naturligtvis inte börja kompromissa om åsiktsfriheten, vi bör i stället se vilka krafter som ligger bakom kampanjerna och vad dessa krafter vill åstadkomma. Ofta handlar det i grund och botten inte ens om religion, utan försök att komma åt “illasinnad” regimkritik bakvägen.
Dagen har två korta artiklar, Vill förbjuda religionskritik och Sverige säger nej till förbud mot religionskritik. Världen idag hade redan förra veckan ledare på temat, FN:s omänskliga felaktigheter.
Yttrandefriheten står med andra ord inte högt i kurs i svenska mediekretsar. Inte när den utmanas från islamistiskt håll. Då är det islam som går före. Hur ska man annars tolka den ekande tystnaden?Om det varit nazister som krävt inskränkningar, hade det med största säkerhet varit annat ljud i källan. Då hade indignationen över att FN kapats av extremister varit stor.
Men när samma sorts totalitära tendenser utövas med religionen som alibi, då tiger man. Hur ryggradslöst är inte det?"
Läs Arne Ruth artikel i SvD.
I bloggen Equiliberal finns inlägget 'Rationellt att kritisera Religioner, även Islam.':
"I dagarna kunde vi läsa en recension av Andreas Malms senaste litterära epos Där han skriver om den växande islamofobin i västvärlden.
Personligen har jag inte läst boken, men vill ändå ställa mig frågande till bokens grundpremiss, nämligen Islamofobin. Nyckeln till ordet islamofobi torde vara fobi. Något som beskriver en irrationell rädsla eller skräck för något.
Min invändning till order islamofobi är enkel, är det verkligen irrationellt att hysa viss rädsla eller oro för en religion som driver igenom en uppmaning från FN, i strid med yttrandefriheten, att förbjuda kritik mot religion? Som har för vana att fängsla människor för att de gillar att ha lite sex (Om det nu inte rör sig om sex med samkönade, då skall man naturligtvis döda dem)? När man även avrättar våldtäktsoffer kan man verkligen fråga sig huruvida oron för Islam verkligen är irrationell.
Man skall även komma ihåg att man i väst inte endast kritiserar Islam, man kritiserar även andra religioner vilka försöker inskränka mänskliga rättigheter, det är väl dock så att graden av oro, rädsla och protester mot varje religion är proportionerlig mot hur mycker djävulskap de har för sig, och där är faktiskt Islam värst."
FiM uppmärksammar uppslutningen i uppropet från UN Watch (FN behöver sannerligen granskas!). UN Watch har alltså:
"initierat ett upprop mot de muslimska ländernas försök att förbjuda kritik mot religioner. Uppropet riktar sig till ickestatliga organisationer (NGOs), och i skrivande stund finns tre svenska organisationer bland undertecknarna. Dessa är
Vi hoppas att fler svenska organisationer ställer sig bakom uppropet. Var står de politiska partierna och deras ungdomsförbund i frågan?"
Det kan man sannerligen undra....
Regeringen har dock brytit tystnaden vilket också uppmärksammas av FiM.
Rätten att kritisera ÄR viktig. Det ÄR en mänsklig rättighet det är människor som har rättigheter - INTE religioner eller dylikt.
Inlägget hos Knute på Every Kinda People säger allt - 'Omänskliga rättigheter'. Inlägget är kort, Knute hänvisar han till ett tidigare inlägg vari bland annat står:
"OIC, ett mäktigt block inom FN, bestående av 57 muslimska stater, som dominerar rådet för mänskliga rättigheter (!) har ända sedan 1999 arbetat för att göra det olagligt att kritisera eller förtala Islam. Hittills har man inte fått igenom sitt förslag men man kommer att rösta om det igen den 26-27 mars och denna gång tyder tecknen på att man kommer att kunna genomföra resolutionen.
Resolutionen, som kallas "Kampen mot förtal av religioner", säger att det kommer att gälla förtal av alla religioner, men den nämner bara Islam vid namn.
Man säger att genom att kritisera Islam "kränker man mänsklig värdighet" vilket kan leda till "disharmoni" och uppvigling till hat i största allmänhet och mot Islam i synnerhet.
Om denna resolution, (som också stöttas av Ryssland och Kina) antas, kommer allt som utgår från FN på lokal, nationell och internationell nivå att begränsa yttrandefriheten och all kritik av religion, speciellt Islam.
Frasen "förtal av religion" är inget juridiskt begrepp enligt villkoren för mänskliga rättigheter.
Lagar om förtal, i de flesta västerländska länder, är till för att skydda individer, inte tro eller religioner."
Det är märkbart tyst i Sverige... Eller är det det? Kanske är det bara jag som tycker det? Frågor om totalitarism (vari den radikala islamismen inkluderas) och demokrati ligger mig trots allt varmt om hjärtat, det är en sak som fångar mycket av min uppmärksamhet och intresse både på nätet och i litteratur. Alla har inte det intresset och media kanske följer annat istället, LO och den ekonomiska krisen?
Nej, det är tyst. En sådan här stor sak som ifrågasätta ifrågasättande är en allvarlig markering mot demokratin. Punkt slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar