torsdag 9 april 2009

Röd-grön obehaglig kinderäggröra

Citererar Gudmundsons artikel i SvD om kinderägg från helvetet.

"Är Fredrik Reinfeldt en ledare som ”kan sköta Sverige i svåra tider?” På den frågan svarar 38 procent ja. Andelen som tycker att Mona Sahlin är en ledare för svåra tider är 13 procent. Det visar en ny mätning från Novus opinion, utförd i mars, alltså strax före affärerna med Wanja Lundby-Wedin och AMF. På den mer generella frågan huruvida Reinfeldt ”är en bra ledare” svarar 51 procent ja, att jämföra med Sahlins 20 procent. Det är siffror som antyder att förtroendet för Mona Sahlin till och med är lägre än man anat.


I gårdagens mätning från Aftonbladet/Sifo sade 60 procent att de kände stort eller mycket stort förtroende för Reinfeldt. För Sahlin var motsvarande siffra 27 procent, vilket utgjorde en tillbakagång med 9 procentenheter sedan decembermätningen. 26 procent sade att de inte hade något förtroende alls för Sahlin.


Sahlin kommenterade förtroenderaset när hon intervjuades tillsammans med Wanja Lundby-Wedin i SVT:s Gomorron Sverige igår. Hon konstaterade att det finns ”en sund ilska” bland medlemmar och väljare, som hon måste vända. ”Då måste man kunna lita på arbetarrörelsen, och det är det vi har att slita med nu”, sade Sahlin. ”De ska ju kunna känna att vi alltid, alltid står på deras sida.”


Problemet är att det inte räcker. Väljarna tycker redan i hög grad att Sahlin står på deras sida.


I mätningen från Novus frågas exempelvis huruvida ledarna ”lyssnar på vanligt folk”. Här svarar 28 procent att de anser att Reinfeldt lyssnar, men 41 procent att Mona Sahlin gör det.


Hur hänger det här ihop?


Förtroende, eller tillit, är på ett individuellt plan övertygelsen om att man kan lita på sin nästa. Det är den mekanism som gör att man kan låta grannen förvara ens extranyckel och som gör att man kan prata fritt med sina kollegor på jobbet. Till sin bästa vän kan man, heter det ju, vända sig i förtroende. Men förtroende handlar inte enbart om goda avsikter. Man hyser bara förtroende för den som kan förväntas att faktiskt agera tillförlitligt.


På ett samhälleligt plan är förtroendet det smörjmedel som gör att de olika beståndsdelarna kan samverka. Förtroendet gör att det unga paret kan ta lån till villaköpet, att fabriken kan beställa komponenter från underleverantören eller att barnfamiljen kan lämna dottern på dagis. Utan förtroende stannar det mellanmänskliga utbytet. Vilka vågar investera i en oförutsägbar framtid?


Det är ingen slump att det politiska begreppet är förtroendevald. Av de valda förväntas såväl goda avsikter som kompetens att agera pålitligt. Ingen vill drabbas av obehagliga överraskningar.


I termer av politiska överraskningar är det rödgröna samarbetet så oförutsägbart något kan bli. Det innehåller inte bara en opålitlig faktor, utan tre. Där finns en otydlig socialdemokrati med kraftlöst ledarskap. Där finns ett tillväxtfientligt miljöalternativ med förkärlek för utpressning. Och där finns ett statssocialistiskt populistparti.


Det rödgröna samarbetet är som ett Kinder-ägg från helvetet. Tre överraskningar i en, som det heter i reklamen.


Då spelar det mindre roll att Sahlin framstår som den bättre lyssnaren. Tvivlen gäller hennes förmåga att leda den egna rörelsen och de två samarbetspartierna, och inte hennes avsikter."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar