(S)jukt om LO och Partiet

Just läst inlägget 'Snuskigt att partiet styr det fackliga arbetet' av Gudmundson och kan inte annat hålla med honom om hans analys. Läs inlägget men här några av orden därifrån:

"Tydligen är det inte medlemmarnas åsikter eller intressen som fäller avgörandet."

"Vad som tvingar bort Wanja Lundby-Wedin är två i helgen publicerade opinionsmätningar, från Skop och Demoskop, som bägge visar att det pågår en enorm väljarflykt från Socialdemokraterna och motsvarande uppslutning kring Moderaterna"


"Politik kan vara grymt. Vänskapsband som flätats i decennier slits av med ett enkelt eftermiddagssammanträde. Partiet meddelar domen, och karriären är över. Grymt.

Men det är så det är, och inget att uppröras över.

Vad som däremot är stötande är att det är partieliten som avsätter fackförbundsordföranden, och inte de många tusen missnöjda medlemmarna. Det rimliga hade varit att partiet kickat Lundby-Wedin ur partistyrelsen, om de nu tycker att det är hon som är ansvarigt för Mona Sahlins, Thomas Östros och de andras misslyckande. Och att sedan fackförbundsfolket fick avgöra vad som egentligen enbart angår dem.

Men i det korporativa Sverige är fackförbundet fortfarande ihopväxt med det socialdemokratiska partiet. Det är ett sjukt förhållande, som blir extremt tydligt idag."

HAX kommenterar, bland annat:

"Fattar inte sossarna att de bara framstår som gnälliga? För gnäll är allt de har att komma med. Något nytt, spännande och intressant erbjuder de inte.

Vi är nu inne i ett läge där det förmodligen skulle gå bättre för socialdemokraterna om de slöt upp bakom regeringens krispolitik. Det skulle i vart fall se ansvarsfullt ut".

Gunnar Hökmark säger följande om detta:

"Efter att den socialdemokratiska ledningen i går i praktiken krävt Wanja Lundby-Wedins avgång genom att uttala misstroende mot henne i hennes roll som företrädare för LO i AMF utvecklas nu krisen vidare. Genom ett extramöte i LO kommer frågan om hon kan sitta kvar nu bli till allvar.

Och i går uttalade som sagt socialdemokraternas ordförande sitt misstroende mot henne. Som LO-ordförande men i formen av att hon inte kunde företräda LO som hon har gjort.

Men socialdemokratins låga siffror beror självfallet mer på väljarnas syn på Sahlin än WLW. Hade socialdemokratin stått starka som opposition i den ekonomiska krisen hade Sahlin inte varit tvungen att peka ut LO-ordföranden som problemet. Så djup är krisen i socialdemokratin och den bollen kommer inte sluta studsa hos Wanja Lundby-Wedin."