Fattigdom

Skummar igenom artiklarna i Expressen där det säga att en "fattigdom" håller på att växa fram i Sverige. I artiklarna framkommer klar kritik emot det svenska välfärdssamhället eller folkhemmet, att det inte fungerar för dem vilka behöva det bäst. Även Lotta Gröning är kritisk.

Vad jag dock saknar är vad som skulle vara istället.

För som det är talar man om välfärdssamhälle vilket innebär att det finns välfärd men att fördelningen nu skulle vara skev. Som jag tidigare bloggat om så är det så att politiker inte skapar välfärd, de fördelar. Välfärdssamhället kommer således före fördelningen vilket är det som man bör kalla för välfärdsstat, inte välfärdssamhälle.

Lotta nämner Alva Myrdals kritik mot Tage Erlander, folkhemskritik folkhemsanhängare emellan. Åtminstone var inte, vad jag vet, Tage positiv till tvångssterilisering som Alva var...

Nå, vad jag vill komma till är att jag får en känsla av man vill lyfta fram och diskutera/kritsera välfärdsstatens utseende - inte dess vara. För mig är ju dess vara själva problemet.

I en artikel står om en familj som måste lägga barnbidraget på hyran. Kanske de inte har bostadsbidrag...? Bidrag, bidrag, bidrag.

Alla de pengar som staten konfiskerar - för utbetalning av bidrag - betalas ju nu av oss alla. De mesta kommer av alla de avgifter som finns på allting. Så om jag handlar något för 1.000:- åker 250:- in till statskassan, för att åka tillbaka sen - inte nödvändigtvis till mig. Jag fixar med det här men den som har det sämre ställt betalar lika mycket till staten av mindre pengar.

Kan det då finnas några vinnare egentligen på det? Nej. Jag klarar mig men de sämsta måste använda barnbidrag till att betala hyran (vars belopp 25% går till staten!)

Sverige hade alltså under 1950-talet lägre skatt än USA. Sverige var ett av de rikaste länderna i världen. Fram tills då hade den ekonomiska friheten lyft landet från total fattigdom från mitten av 1800-talet till rikedom - det som hade skapats var välfärd, Sverige var ett välfärdssamhälle.

Då övergav man den ekonomiska friheten för att föredela det skapade, välfärdsstaten blev urholkaren av välfärdssamhället. All den välfärd staten ville skapa genom fördelning gick sedan hårt åt den välfärd, den sanna välfärd, som människor i den fria ekonomin skapade.

Som Johan Norberg påpekar i intervjun jag har i ett inlägg så blev de med nödvändighet, för att inte helt lamslå den ekonomiska friheten, tvunget att införa de avgifter jag nämnt ovan.

Vet inte hur att runda av det här och vill göra det kort.

OK. Vad vill man ha istället? Hur kan man få en välfärdsstat att fungerar, över huvud, om det inkräktar på skapande av välfärd; om dem vilka behovet skall vara riktat till är dem vars penningpungar det konfiskeras mest ur; alltså om det skall vara avgifter på allt; om arbetsmarknaden är lika smidig som fryst sirap där LAS är den stora bromsklossen; att folk därmed har svårt komma ut i arbete och tjäna sitt levebröd; att av det levebröd man tjänar måste merparten gå till staten.

Så här behöver det inte vara. Montera hela den här skiten som uppenbarligen inte fungerar. Låt det bli lättare att anställa, lättare att få jobb, låt folk få ha kvar sin förtjänst. Mer än så, jobba för att riva ner alla tullar och subventioner så kommer konkurrensen att leda till lägre priser på mat, kläder ja allt. Låt folk få göra det dom är bäst på där det kan fungera bäst.

Ja, ni hajar tankegången. Låt mig avslutningsvis - innan jag tar kvällen - citera Milton Friedman:

"Historien är helt klar; man har hittills inte upptäckt något alternativt sätt att förbättra livet för mängder av människor, som är bättre än den produktiva verksamhet som utlöstes av fri företagsamhet."

En sak till. Det är ju ganska uppenbart vilka som företräder den ena synen och vilka som företräder den andra. Det är här skiljelinjen går - att välja ett samhälle av skatter och avgifter som går till bidrag vilka inte färmår hjälpa någon, eller välja ett samhälle där du själv får bli din egen lyckas smed och hjälte och rå över ditt liv. Vilken sida av skiljelinjen som ockuperar Rosenbad, ja, det är du medansvarig till. Frihet eller beroende - valet är ditt!

Internt i partier

Måste slänga upp detta inlägg med anledning av Ingerös inlägg "Interna partistrider genomlysta" - alltid intressant.

Alltid intressant se hur individer kämpar sig galna i kollektiva sammanslutningar! ; )

Själva genomlysningen utförs av Sydsvenskan, du hittar dit genom att klicka här.

Bomber

Jaha, så har det då varit pappskallar i farten igen. Mallorca var det denna gången - medelhavets pärla enligt min mening - som hade besök. Troligtvis ETA.

Vad säga?

Ja, det finns bara en sak att säga om terrorister tillika fega uslingar vilka ge sig på oskyldiga - oavsett var på jorden de agerar och oavsett när - förbannade jävla as och idioter hela jävla bunten!

Jag önskar ingen något illa men skulle de där förb..... själva flyga i luften när de sätter ihop sina fega terrorvapen så skulle jag i alla fall inte bli olycklig!

Pengar och lycka

Inne och botaniserade lite på Johan Norberg sida och fastande för hans artikel "Pengar kan visst ge lycka". Citerar i dess helhet.

"”Vad är poängen med lycka? Den kan inte köpa dig pengar”, konstaterade komikern Henny Youngman. Han var inne och tassade på ett ämne som är allt hetare i forskarvärlden.

Många utgår från en paradox (socialforskare gillar paradoxer): I varje samhälle är rika lyckligare än fattiga, men trots att alla har blivit rikare i västvärlden under de senaste femtio åren, har vi inte blivit så mycket lyckligare totalt. Konsumtionssamhället sägs därför vara ett ekorrhjul, som stressar oss med ständiga krav och val.

Men det är ingen slump att lyckan växte dramatiskt efter kriget. Det var då tillväxten återkom och folk kunde se ekonomiska förbättringar under sin livstid. Att framstegen därefter inte haft samma effekt gör dem inte poänglösa. Det är de som gör att lyckan fortsätter att vara stor.

Det intressanta är att tillfredsställelsen enligt alla försök att mäta är störst i individualistiska och kommersiella regioner – Nordamerika, Nordeuropa och Australien.

Det är logiskt. Om vi är fria är det troligare att vi väljer att leva på sätt som passar oss, än om vi tvingas in i traditionella gemenskaper. Alla inslag i det moderna samhället passar inte alla, men frihet innebär också friheten att välja bort.

Dessutom tycks faktiskt vår mänskliga natur, som har utvecklats i en omgivning av prövningar, trivas med den komplexitet, de utmaningar och de valsituationer som det moderna samhället erbjuder. På samma vis som evolutionen har givit oss en kropp som mår bra av fysisk motion, tycks den ha givit oss en själ som mår bra av intellektuell motion.

Den holländske lyckoforskaren Ruut Veenhoven menar t o m att jordbrukskulturen var en 10 000-årig nedgångsfas för människan, full av kontroll och tristess. Homo sapiens utvecklades i den mer omväxlande jägar/samlar-kulturen och det är först i våra moderna, liberala samhällen som vi återfår den dynamiken och valfriheten. Men denna gång med större säkerhet och en långt högre materiell nivå.

Vi har inte bara fötts i rätt kultur, utan också i rätt epok. Sluta deppa!"

Lycka om kunde få behålla sina pengar då. Hurra, skattefridagen inföll den 23 juli i år! 29 juli förra året och under Gurans epok låg den till och med vid 10 augusti. Det har blivit bättre således - mer pengar! Men ärligt talat, 23 juli.... Fram tills dess har din förtjänst roffats åt av staten!

I USA ligger skattefridagen i April, blir säker senare nu när Obama "socialiserar" och bränner folks pengar. Men april jämfört med juli, det är en del det. Tänk då att amerikanerna tycker de har hög skatt och vi bara köper vårat skattetryck!

Den intervju som jag har i ett inlägg här är intressant, om inte sett den - se den, där framkommer att de styrande (läs SAP) insåg att man inte kan beskatta företag, företagare och höginkomsttagare hur högt som helst eftersom det - de facto - får negativa effekter på ekonomi, så för att hålla liv i bidragskarusellen var de tvunga att ta in skatt på annat sätt. Det andra sättet är att vi får betala avgifter på allt vi gör - moms. Således drabbar vår välfärdsstat de med sämst inkomster!

Vill du göra något för din lycka? Se då får allt i världen till att inte rösta in oppositionen till makten igen. Dessutom - ställ krav på Alliansen att de skall göra mer för vår frihet!

Social modell

Inne och botaniserade lite på Johan Norberg sida och fastande för hans artikel "Här dör den franska sociala modellen". Värd att läsas - bara klicka dig dit. Väljer att citera inledningen för att locka dig vidare:

"Föreställ dig att det var USA som tolv nätter i rad drabbades av våldsamma upplopp. Maskerade gäng drar runt och bränner bilar och skolor och kastar brandbomber och skottskadar poliser. Vad skulle franska politiker säga?

Vi behöver inte använda vår fantasi. Under de våldsamma upploppen i Los Angeles 1992 förklarade den franske presidenten Francois Mitterand det som resultatet av USA:s marknadsliberala modell. Han slog fast att något sådant inte skulle kunna hända i Frankrike eftersom ”det är landet med världens bästa sociala skyddsnät”."

Ett skolexempel på socialism

Ja, ett skolexempel i ordets rätta bemärkelse kan man säga om detta roliga inlägg jag fann. På engelska förvisso men vadå!?

"An economics professor at a local college made a statement that he had never failed a single student before, But had once failed an entire class.

That class had insisted that socialism worked and that no one would be poor and no one would be rich, a great equalizer.

The professor then said, “OK, we will have an experiment in this class on President baa’s plans”.

All grades would be averaged and everyone would receive the same grade so no one would fail and no one would receive an A.

After the first test, the grades were averaged and everyone got a B. The students who studied hard were upset and the students who studied little were happy.

As the second test rolled around, the students who studied little had studied even less and the ones who studied hard decided they wanted a free ride too so they studied little. The second test average was a D! No one was happy.

When the 3rd test rolled around, the average was an F.

The scores never increased as bickering, blame and name-calling all resulted in hard feelings and no one would study for the benefit of anyone else.

All failed, to their great surprise, and the professor told them that socialism would also ultimately fail because when the reward is great, the effort to succeed is great but when government takes all the reward away, no one will try or want to succeed.

Could not be any simpler than that."

Nå mer än jag som tänker och ser en särskild devis i detta? Har nämnt den tidigare, den omöjliga Marxska devisen 'Åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga'. Funkar alltså inte.

Vilket system väljer du?

Vilket system väljer du? Eller vilket system tror du på?

Jag återkommer med frågan igen i slutet av detta inlägg.

Först vill jag säga att vi, vare sig vi vill tro det eller ej, acceptera det eller ej så lever vi svenskar under kapitalismen, om än i en inte fullt utvecklad/tillåtet utvecklad form. Så är det. Det är tack vare den som människor förmår skapa det som det politiska systemet sedan kan konfiskera för sin fördelning.

Jag vill därför påstå att detta begreppet "blandekonomi" därför är ett ganska tvivelaktigt om inte rent felaktigt begrepp. Jag ser det snarare som att de s.k. sociala rättvise-insatserna egentligen är en sorts grus i maskineriet. Den motsatta ytterligheten - planekonomi - är att totalhaverera motorn - det vill väl ingen protestera mot väl? De s.k. "blandekonomierna" ser jag som en sorts dödslek där man slänger i sådan mängd grus att motorn fortfarande fungerar. Motorn går inte för fullt - produktionen är inte optimal - men går nog fort för att något som helsta skall kunna komma ut vilket grusinkastaren skall kunna lägga beslag på delar för fördelning.

Inte nog med att man inte har ett hum om mekanik, man har dessutom mage att roffa åt sig av det av motorn framhostade!

Det är därför intressant att se skillnanden inom den rikaste gruppen kapitalistiska länder.

Följande är hämtat ur Johan Norberg "När människan skapade världen". Skillnaden gäller förhållandet till det att 'det är fria människor som skapar tillväxt'.

Vi har den mer 'liberala' gruppen, den anglosaxiska såsom ex USA, Kanada, Storbritannien, Irland, Australien. Låt oss kalla den Grupp 1.
Vi har sedan den me 'sociala' gruppen, såsom Tyskland, Frankrike, Italien. Grupp 2.

Per-capita tillväxt sedan 1990:
Grupp A - 3%
Grupp B - ca 1,5%

Arbetslöshetsnivåer:
Grupp B - upp till 10%
Grupp A - ca 5%

Andelen långtidsarbetslösa är hos Grupp B tre gånger större än hos Grupp A.

Det finns alltså ett klart generellt samband - "Ju friare människor är, desto snabbare utvecklar de sitt land."

Förhållandet är också klart mellan liberalisering och tillväxt - de länder som liberaliseras blir snabbt rikare. Det omvända gäller således också - de länder som blivit rika och som börjat med fördelning har tappat sin utveckling detta är alltså länder som "underskattar det positiva resultatet av ekonomisk frihet."

En vanlig invändning är att när länder blir rika så är det endast de rika som blir rikare. Detta är också en vanlig vanföreställning eller myt. Johan får själv peta hål på det påståendet:

"Andra kritiker skulle kunna hävda att det är miljonärer och miljardärer som drar upp detta genomsnitt, och att välståndet i de fria länderna bara gynnar de rikaste. De har fel. Den fattigaste tiondelen i de 25 fria länderna är ungefär fem gånger så rika som den fattigaste tiondelen i de andra länderna. Dessutom kan välståndet direkt översättas till levnadsstandard. I den friaste femtedelen lever människor i genomsnitt 25 år längre än i den minst fria femtedelen, och 13 år längre än i den mellersta. Det finns inga miljardärer som snedvrider det genomsnittet genom att bli 500 år."

Kritiken mot att kapitalism skapar ojämlikhet är dock sant. Med modifikation, stor sådan. Det var kapitalismen som införde den ekonomiska ojämlikheten. Men! Ett jäkla stort men:

"För 200 år sedan var de flesta länder ungefär lika rika, d v s lika utfattiga. Med sedan började vissa att expandera friheten för skapandet, och därför tog de sig ur den fattigdom som tidigare varit människans lott. Om de inte gjort det hade vi alla fortfarande varit jämlika - jämlikt utfattiga."

Så, om nu fria länder - genom kapitalism och fria marknader - blir allt rikare samtidigt som andra länder med kommunism - eller vad för totalitär stöldstyre du vill - blir allt fattigare är ju frågan var du skall lägga din kritik.

Vem är skyldig? Systemen som skapar, eller behåller, fattigdom eller de som skapar rikedom?

Åter till frågan i inledningen:
Vilket system väljer du?
Eller vilket system tror du på?

Johan Norbergs dokumentär

En dokumentär som är väl värd att köpas - ligger på min inköpslista - och finns hos de sveska utgivaren Timbro, Länk, och hos Adlibris, Länk. Dokumentär heter "Globalisation is good" och är med svensk text.

Denna dokumentär finns att se på YouTube där den är uppdelad i 6 avsnitt. Tyvärr utan svensk text men Johan talar så tydligt, enkelt och entusiasmerande att det är lätt att hänga med.

Klicka, njut och begrunda!

Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Del 6

Intervju med Johan Norberg

Johan Norberg i intevju.

En liten jämförelse

Sydkorea och Taiwan var för 50 år sedan lika fattiga som Kenya och Zimbabwe. Idag är de två asiatiska länderna 20 gånger rikare än de två afrikanska.

De två föregående länderna satsade på äganderätt, företagande och utrikeshandel.

De två andra tillhör de länder söder om Sahara där fattigdomen idag ökar. Där ser vi ofrihet, minst utbredda demokratin, omöjlighet att starta företag, obefintlig handel. Det är ett område dit globaliseringen inte nått och investeringarna har därmed också uteblivit.

Så kan det vara.

Zimbabwe förresten, var det inte dit som en av våra tidigare statsminstrar var på besök? En statsminister som än idag, konstigt nog, hyllas som om han var en stor personlighet på världsarenan. Arvet efter honom får idag, ännu, hans efterföljare och idoldyrkare att ifrågasätta sådant som kickstartat länder som Sydkorea och Taiwan och samtidigt förhålla sig förvånansvärt pacisfistiska och krypande inför dess motsatser. Vilken paritledare? Jag låter Johan Ingerö berätta mer om denne person och arvet efter honom, klicka HÄR.

Jaha, där ser man....

Uppdaterad 20:30.

Nu tänkte jag det kunde vara läge att sammanställa lite saker. Har haft det i åtanke sedan månader tillbaka men inte förrän nu blir det alltså av. Den här sammanställningen är för att visa på att allt inte är så jäkligt som vissa vill låta påskina. Det finns mycket elände i världen, helt klart, vilket ännu måste åtgärdas. Detta elände är tragiskt. Men mer tragiskt är att så många köper redovisat – och bevisat – elände som bevis för något ytterligare. Jag har förstås Johan Norberg att tacka för detta inlägget då hans gedigna arbeten ”Till världskapitalismens försvar” och ”När människan skapade världen” så klart redogör för sakernas verkliga tillstånd.

Det finns i dag fakta och statistik på i stort sett allting. Om man visar en siffra så kan den i sig visa något skrämmande - med sanning. Många använder siffror på just detta sätt - att skrämma - och glömmer att blicka tillbaka - och döljer sanning. Där finns alltså många viktiga frågor att ställa. Den första frågan är självklar – Hur såg det ut innan? Har det alltså blivit bättre eller sämre? Följdfrågorna låter inte vänta på sig – Vad beror det här på? Kan vi se några skillnader? Vad säger oss de skillnaderna. Etc etc.

De vanliga föreställningar jag tänkte hänga upp mig på är sådant som att världens elände beror på orättvisor rika länders beteende på fattiga länders bekostnad; att västs kolonialisering skapat detta; att västs länder är imperialister etc etc.

Kolonialismen är fel. Intressant är dock att de länder som var kolonier hade gynnsammare utveckling – trots allt – än icke kolonier. Intressant är också att kolonistaterna (de som koloniserade) växte snabbast efter att de släppt sina kolonier, samt att de kolonierade växte långsammare efteråt. Några av de rikaste länderna, de nordiska och Schweiz hade inga kolonier. Kolonialism kan inte förklara fattigdom, i de koloniserade länderna infördes dessutom utbildning, lagsystem, järnvägar etc.

Att rika länder blir rikare är inte fel, det sker inte på fattiga länders bekostnad. Det finns inget nollsummespel. De rika länderna blir rikare men drar med sig de fattiga vilka också blir rikare, det måste ju vara det viktiga.

Imperialism. Idag? Det är ett så dumt påstående att det inte ens förtjänar bemötas. Detta påstående om imperialism har sin grund i socialismens förfall när de tvingades erkänna att det är kapitalismen som gav bättre villkor och tillvaro åt den s.k. arbetarklassen!

Om någon blir rik på någon annans bekostnad – vilket de här invändningarna ju antyder – betyder det att det är ett nollsummespel, alltså den enes bröd, den andres död. Men allt måste ju ha kommit någonstans ifrån innan det fanns. Ja, allt som finns ha skapats, det var inte på förhand givet. Välstånd är något som skapas. Således kan ALLA länder bli i-länder.

Utgångspunkten för allt är fattigdom. Alla länder har varit utvecklingsländer, Sverige var ett av europas fattigaste länder under 1800-talet med allt vad det innebar av kort livslängd, sjukdomar, spädbarnsdödlighet, barnarbete etc etc – de som just kännetecknar u-länder. Sverige blev dock till ett i-land genom skapande av välstånd – alltså inte på någon annans bekostnad!

Sydkorea förvandlades från ett tredje-världen-land till ett första-världen-land inom en generation kapitalismen vare tack. Jämför gärna med Nordkorea – samma folk, samma kultur….där svälter folk.

Att anklaga kapitalismen faller på sin egen orimlighet – det är den som garanterar och är förutsättningen för full skapande då den fritt låter människor använda sitt förnuft och intellekt.

Dock är detta just vad som görs genom att, som inledningsvis nämnt, hänvisa till statistik på ett enfaldigt sätt. Den eländiga statistik som kan hänvisas till är de facto också den statistik som just i de mest liberala och globaliserade regionerna förbättrats!

Några fakta då:

Fattigdomen minskar
”Sedan 1965 har genomsnittsmänniskan i världen nästa fördubblat sin inkomst. Den utvecklingen beror inte på att i-länderna har mångdubblat sina inkomster. Den rikaste femtedelen/_/med ca 75%, samtidigt som världens fattigaste femtedel men än fördubblade sin inkomst.”

Välståndet ökar (samma period som ovan)
Västvärlden – 40%
Latinamerika – 60%
Afrika – 80%
Asien - 300%

Medellivslängden – u-länder
1900 – 30 år
1950 – 41 år
1960 – 46 år
1970 – 55 år
2002 – 65 år

Spädbarnsdödligheten minskar – u-länder (procent som dör av nyfödda)
1950 – 18%
1970 – 11%
2002 - 6%

Världshungern minskar
1970 – 37%
1980 – 28%
1991 – 20%
2001 – 17%

”Den globala matproduktionen har fördubblats under det senaste halvseklet, och i u-länderna har den tredubblats.”

Analfebetismen minskar – u-land
1926 -75%
1948 – 52%
1970 – 20%

Världen demokratiseras
1950 – 14,3% av världens länder var demokratier och 31% av världens befolkning bodde i demokratier.
2000 – 62,5 % av världens länder, och 58,2% av världsbefolkningen.

”När information och idéer sprider sig allt snabbare över världen, i kombination med att människor blir bättre utbildade och får större välstånd, ökar också kraven på verkliga politiska rättigheter. Globaliseringskritiker påstår att en dynamisk marknad och internationellt kapital hotar demokratin. Med de syftar snarare på att det är ett hot mot det de skulle vilja använda demokratin till, mer statlig makt. Demokrati, allmän rösträtt och fri opinionsbildning har aldrig någonsin i historien varit lika utbredd som den är idag.”

Tänk att de länder som är minst globaliserade, minst liberaliserade och mest människokränkande – såsom ex Nordkorea och Kuba – faktisk fram till för bara ett par decennier hade sällskap av än fler länder och hade majoriteten av världens befolkning under sitt förtryck!

Jag har också tjatat förut om att demokratier aldrig gått i krig med varandra. Johan säger följande:

”Antalet stora pågående militära konflikter – som har krävt mer än 1 000 liv under ett kalenderår – har minskat från 32 till 19 mellan 1990 och 2003. Dessutom har intensiteten i konflikterna minskat. Den mest överrepresenterade världsdelen är Afrika, världens minst demokratiska, minst kapitalistiska och minst globaliserade kontinent.”

Kvinnoförtycket minskar

Den globala ojämlikheten minskar

Levnadsstandarden stiger överallt

Etc

Hur kommer det sig då?

Ja, tvärtemot vad kapitalismens och globaliseringens motståndare vill påstå så är detta ett resultat av kapitalismen. Det är alltså inte frågan om några mirakel eller under för att världens välstånd skjuter i höjden.

Kapitalismen tillåter folk att tänka, tänka på nytt sätt och tillåter dem att arbeta hårt för att nå och uppfylla sina drömmar. Människan är en tänkande och skapande varelse och huruvida detta kommer fram beror på om omgivningen tillåter och underlättar det eller sätter hinder i vägen – alltså kapitalism eller inte kapitalism.

Tacka kapitalismen för det ä….
…ekonomisk frihet som minskar korruption
Avreglering är det ”magiska” ordet – det är det effektivaste medlet.
…ekonomisk frihet som ger välstånd
Orsak och verkan. Det är tydligt att de minst ekonomiskt fria länderna har också minst BNP per capita.
…ekonomisk frihet som ger tillväxt
…ekonomisk frihet som ökar levnadsstandarden
…ekonomisk frihet som ökar meddellivslängden
…ekonomisk frihet som ökar jämlikheten
…ekonomisk frihet som minskar fattigdomen

Vi ser hur…
…inkomster och levnadsstandard går hand i hand
…välstånd gynnar de fattiga
…tillväxt gynnar de fattiga
…u-länderna exporterar mer fabriksvaror
…u-landslönerna stiger
…u-länderna får mer kapital
…kapitalism och demokrati går hand i hand
…storbolagens dominans minskar!
…välstånd ger mer miljöregleringar och miljöslitaget minskar!

Så, om du nu är en av dessa kritiker av kapitalism och globalisering som begagnar dig av diverse enfaldiga anklagelser, kanske dags tänka om? Dags säga - "Jaha, där ser man...."

(Uppdaterad) För att förekomma invändningar att de fattiga länderna inte kan komma ifatt de rika, att detta skulle vara ett problem:

"När många länder nu öppnar sina samhällen och ekonomier, med hjälp av kommunikationer som har förbättrats dramatiskt, kan de genom kulturutbyte och handel omedelbart dra nytta av idéer och teknik som det tagit oss många generationer och enorma resurser att utveckla - mobiltelefoner, mediciner, maskiner. Det är därför fattiga länder som har stabila och liberala institutioner nu kan skapa utveckling mycket snabbar än vad vi gjorde en gång i tiden. Det är alltså inte ett problem för fattigare länder att att det finns andra som är rikare, det är tvärtom en fördel om de väljer en öppen och liberal politik."

1200 Miljarder

Har du ännu inte sett filmen - gör det!

Karl Marx, igen

När sitter och läser Johan Norbergs bok "När människan skapade världen" slås jag av det jag skall citerar nedan, att det direkt bör länkas samman med ett tidigare inlägg, ett inlägg där jag orerade lite om Karl Marx, den stollen. Jag sade ju där att inte bara personen Marx är död utan även hans idéer. Av vad som följer finner jag ingen anledning ändra den åsikten.

(Några uttalanden av Marx jag kommenterat finner du in detta inlägg.)

Nå, till Johans ord då:

"På ett ögonblick i historien tog vi oss från fattigstuga och till välfärdssamhälle. Var kommer allt detta välstånd ifrån? Många föreställer sig att tillvaron är ett nollsummespel, att den enes vinst måste innebära någon annans förlust. Privat är det få som omhuldar den teorin, för då skulle de aldrig gå till butiken och handla - om de inte tror att butiken blir fattigare ju mer de köper från den. Men många bygger sin världsbild på den föreställningen. Om de hade rätt skulle det inte finnas någon anledning att glädjas över våra ekonomiska och sociala framsteg, för då har det gått ut över någon annan. Över vem? Menar dessa kritiker att vi i västeuropa har stulit våra bostäder, datorer och bilar från de fattiga i södra Afrika och Centralasien?

Kommunismens grundare Karl Marx noterade det välstånd som höll på att bryta fram i världen av slutet av 1800-talet. Han var imponerad över processen, men menade att den var ohållbar. Han trodde att den kapitalistiska ekonomin var ett nollsummespel. Kapitalägarna fick det bättre för att de exploaterade arbetarna allt hårdare. På sikt skulle medelklassen utarmas och proletariseras, och de skulle göra uppror och i stället bygga socialismen - en socialism som antogs avskaffa slöseriet i konkurrensekonomin och därför producera långt mer åt alla.

Sällan har en teori blivit mer grundligt motbevisad, och det redan medan Karl Marx levde. Det var inte medelklassen som proletariserades i kapitalismens västvärld. I stället kunde proletärerna börja leva som medelklass, och medelklassen som överklass. Och det var det mest liberala landet, Storbritannien, som angav riktningen. När Marx dog 1883, var en genomsnittlig engelsman tre gånger rikare än när han föddes 1818.

Motsatt process drabbade de stater som blev kommunistiska efter Marx död, och där staten fullständigt kontrollerade det ekonomiska livet. Förtrycket lyckades inte generera utveckling. Initial tillväxt ersattes snart av stagnation när förnyelse och innovationer blockerades."

"Den skillnad som politiska och ekonomiska system innebär syns tydligast om man jämför de länder som splittrades i en kapitalistisk och kommunistisk del. Det var samma folk, samma kultur och samma traditioner. Bara politiken skiljde. Men det räckte."

Jag tror att kommentar är överflödig.

Välfärd

Tänk hur det är. Vad kort minnet måste varit och vad väl det har hållits borta från folks vetskap.

Uttrycket "laissez faire" som får allt från de mest rabiata socialister till socialliberaler att förfasas, tänk att vi har just den - "lämna-mig-ifred-ekonomin" - att tacka för västerlandets utveckling. Ja, inte minst i Sverige.

Tänk att Sverige har upplevt äkta laissez-faire-kapitalism! Liksom som på många andra ställen lyckades liberaler att kasta bort ok ditlagda av kyrka och adel och idel kontroll, lagar och galenskaper. Fri- och rättigheter infördes, inte minst rätten att starta företag och för dem att handla - utan tullar och regleringar! - med vem man så önskade. Tänk att detta var vad som fick Sverige att förvandlas från ett av europas fattigaste länder, till ett av de rikaste.

Sådant var det. Från mitten av 1800-talet fram till 1950-talet. Det var så den svenska välfärden skapades - ett välfärdssamhälle, inte en välfärdsstat. Politiker hade inget med detta att göra, politiken skapar som sagt inget, det gör däremot driftiga människor. Politiken kan endast skapa, eller förhindra, möjligheter till skapande. Det enda som politiken har med välfärd att göra är att fördela resurser - dessa resurser är dock skapade. Inget av det vi ser fanns innan det skapades.

Det fanns innan mitten av 1800-talet inga resurser att fördela - de var ännu inte skapade. När Sverige sedan nått fram till att vara ett världens rikaste länder, vid 1950-talet, så slog det slint, då börjades fördelningen. Skattetrycket och den offentliga sektorn var då mindre än i USA! Sedan började dock konfiskeringen... Beskattningen ökade och utbetalningar av bidrag.

Låt dig dock inte luras - det staten då började stjäla för att dela ut i form av bidrag - av att där finns någon god välfärdstat att tacka för vårat välmående. Allt det som staten - efter stölden - började att betala ut i bidrag har sina rötter hos den fria kapitalistiska ekonomin vilket var den miljö som exempelvis Magnus Ericsson (LM Ericsson), Sven Wingquist (SKF), Alfred Nobel, Gustaf Dalén (AGA) hade att agera i.

Utan laissez-faire hade det inte funnits någon för SAP att fördela. Välfärdsstaten kommer efter att ett välfärdssamhälle skapats. Just det skapats! En välfärdsstat har inget med skapande att göra - det handlar om bevakande.

Sedan har folk - och vissa politiker - mage att förfasas över att det finns dem som väljer att flytta sitt företagande utomlands. Sitt. Förfasas. Med vems rätt kan man förfasas över något man inte äger?! Skaparen har rätt till sitt eget - inte bevakaren!

Det som laissez-faire gjorde var att skapa framtidstro. Framtidstro gav utveckling. Att reglera och beskatta denna tro blir till ett hinder för framtidstro och därmed skapandet, när inget skapas minskar tillväxten, välfärdsutvecklingen avtar och välfärdsstaten - som den bluff den är - visar sitt sanna omöjliga ansikte. Dess anhängare söker rädda den med ytterligare pålagor.

Tillväxt är utveckling eftersom tillväxt är att skapa. Tillväxt handlar om flera möjligheter att tillfredsställa våra intressen - inte fler saker som folk felaktigt anmärker.

Således måste statens roll vara att förhindra hinder - inte att skapa dem - för tillväxten och vår välfärd. Precis som laissez-faire då lyfte Sverige ur armod och elände är mer frihet även nu den enda vägen att slå in på.

Verkligheten har talat och talar för sig själv - den får vara sitt eget vittne.

Norbergskt citat om kapitalismkritiker

Följande citat av Johan Norberg, ur "När människan skapade världen", säger en del.

Citatet avser de moderna kommunikationerna vilka vara resultat av människors skapande givna av de möjligheter kapitalismen ger och de möjligheter som därmed givas kapitalismens motståndare.

"Tack vare teknisk utveckling och avregleringar kan vem som helst flyga nästan vart som helst i Europa för några hundralappar, och antikapitalistiska studenter har råd att åka till andra sidan jordklotet och protestera mot teknisk utveckling och avregleringar."

Sickna stollar va? He he.

Och hör sen!

"Trots att liberaler har betraktats som ett borgerligt klassintresse var det de som började strida för att arbetarklassen skulle få uttrycka sig fritt, organisera sig fackligt och få lika demokratiska rättigheter. Den tidiga arbetarrörelsen var liberal. Praktiskt taget varje annan epok och varje annan kultur har präglats av rasism och främlingsrädsla. Men liberalerna förklarade att alla har samma rättigheter och bekämpade kolonialism och imperialism.


Under 1800-talet lyckades de åstadkomma att slaveriet, som dessförinnan funnits nästan överallt, utplånades nästan överallt. Och under 1900-talet för också kolonialväldena och andelen av världens länder som är demokratier med allmän och lika rösträtt ökade från noll till mer än 60%.


Intellektuella kritiker av västvärlden skjuter in sig på vår skamliga historia av slaveri, kolonialism, rasism och kvinnoförtryck. Det är bra att de kritiserar sådant. Vår landsmän i tidigare epoker har horribla dåd på sitt samvete, som vi bör minnas för att det inte skall upprepas. Men när vi gör det får vi inte glömma att det historiskt unika med västvärlden inte är att den har ägnat sig slaveri, rasism och kvinnoförtryck - det har alla civilisationer gjort. Det unika är att det i denna del av världen uppstod idéer som fördömde slaveri, rasism och kvinnoförtryck, och som började bekämpa dem som omoraliska kränkningar."


"Anledningen till att vår förfäders Sverige tog sig ur misären var att också vi inspirerades av denna utveckling och började nedmontera de kontroller so hindrade människans skaparkraft. Vissa politiker vill gärna ta åt sig äran för att Sverige lämnade fattigdomen bakom sig. De menar att utvecklingen från svältens 1870 till dagens överflöd är resultatet av välfärdsstatens fördelning av resurser. Men politik kan inte skapa något nytt, bara ge oss individer möjlighet att skapa, eller att förstöra dessa möjligheter. Staten kan inte trolla fram välstånd, den kan bara fördela välstånd. Det förutsätter att någon redan har skapat det. Om vi hade fördelat alla inkomster och egendomar som fanns i Sverige 1870 så hade det inte gett oss ett liv i välstånd, utan vi hade levt på Mocambiques nivå."

Tack Johan Norberg för dessa ord.

Politiker skapar inget - det är den enskilde individen som gör förutsatt han får ha friheten att göra det. Politiker skapar ingenting och rikedom är inget konstant. Amerikanerna har ett bra uttryck för detta, att skapa rikedom - "make money". Ja, rikedom går att skapa - rikedom är inget konstant. Ekonomi är inget nollsummespel, den enes bröd är inte den andres död.

(Så detta med klass också. Igen. Klass är ett nonsensbegrepp. (Inte minst frågor som "Var går gränsen och varför etc etc?" visar på det). Nonsens för det finns ingen borgarklass som suger ut någon arbetarklass. De som kallas för borgarklass står ju för den fria individens rättigheter, en fri individ tillhör inte någon klass. Nonsens för att grupper inte har rättigheter, endast individer har rättigheter.)

Frihet är en rikedom i sig men friheten skapar också rikedom för fria individer att njuta av - friheten att njuta frukten av sin skapelse.

Karl Marx

Karl Marx...

....är död. Inte bara personen utan även hans idéer. I själva verket har hans idéer aldrig varit levande, de har inte med levande människor att göra.

Tufft sagt?

Många vill nog påstå det. En kommentar jag nyligen fått som är vanlig, som jag också själv givit uttryck för och ansett är att hans idéer inte är döda utan att de har missbrukats.

Missbrukats....

Ja, varför inte. Det är väl en rimlig tanke. Eller....? Sovjet, Kuba, Nord Korea...... Stalin, Mao, Pol-Pot...... Listan kan göras lång men vad tusan - låt oss testa en gång till!

Missbrukats..... ja ni....

Kan inte låta bli att fundera i mitt inre hur en idé kan missbrukas så mycket - vad är det för en sorts idé som tillåter det? Låt oss sätta det i relation till hur förträfflig människor finner Marx vara i relation till misslyckandet - skaplig diskrepans må jag säga! Vad jag vill säga är - hur kan något förträfflig bli så fruktansvärt fel? Bara Stalin bär ansvaret för mellan 90-120 miljoner liv, Hitler är ju en pojk-scout i jämförelse - dock, 1 oskyldig eller 120 miljoner gör mig detsamma.

Missbrukats......

Nej. Här finns inget missbruk. Endast obeklagligt mass-bruk! Ingen rök utan eld brukar man säga och i detta fallet är det en sanning - UTAN modifikation vill jag påstå.

Hur?

Om en idé sätter ett kollektiv över fria individer är det dömt att misslyckas. Idén förutsätter rättigheter för kollektivet och ett kollektiv kan inte ha rättigheter - det är endast en individ som kan rättigheter. Således blir också allt prat om klasskamp nonsens - en grupp har inga rättigheter att kämpa för då en grupp inte kan ha rättigheter. Därför blir klasskampen en kamp om rätt till döden vilket är rätten till makt över individen. Inte ens en nation kan ha rättigheter, det är endast individerna i en nation som har rättigheter vilka nationen är till för att skydda.

Karl Marx sätter individen åt sidan, därmed är hans idé - kommunism/socialism - dömd att misslyckas. Allting vi ser idag, allt skapat som inte fanns innan det blev skapat, härrör ur någon människas tanke - inte ur någon grupps påstådda "kollektiva medvetande", ett nonsensbegrepp som det ju med nödvändighet är.

Det är därför som kommunism och socialism blir kontrollerande samhällen. Det är en 'plikt' (detta förhatliga ord) att sätta kollektivet - "det samhälleliga bästa" - före individen. Därmed måste individerna med nödvändighet kontrolleras så att "det allmänna bästa" efterlevs, ja, kontroll blir nödvändigt då det inte är naturligt för människan att mot sin vilja låta sig underordnas någon eller något. Det står helt enkelt i strid med hennes intellekt, hennes förnuft och förmåga att skapa, ja, det förhindrar det.

Några exempel på Marxiska uttryck finns i mitt inlägg Svammelsurium.

Så?

Kontentan blir att endast en idé som sätter människan i första rummet är en idé som kan lyckas. Eftersom det är den enskilda människan med sitt förnuft som bär utvecklingen framåt.

Det finns en idé som till fullo sätter den fria individen främst - kapitalism. Det var med kapitalismens entré på mänsklighetens arena som västvärlden tog sig ur årtusenden av förtryck, fattigdom och elände. Låt mitt förra inlägg där jag citerar Johan Norberg stå som exempel. Det är globaliseringen av kapitalismen som dragit och drar upp resten av världen. Jämför det med vad som sker - idag - Hugo Chavez Venezuela och du ser skillnaden mellan socialism och kapitalism. Venezuela är ett land som kommer att sugas ner i det svarta hål socialismen är.

I mitt inlägg Allting början försökte jag redogöra för att allting har sin början i människan. Således är det också så att den idé som - till fullo - bär den fria individen och låter henne vara fri är den som kommer att lyckas, det är den enda som kan lyckas.

"Marx" v.s. Kapitalism....

Skillnaden är ju allt för uppenbar och utgången av en sådan kamp är på förhand given - vinnaren är kapitalismen. En kollektivistisk idé kan aldrig vinna, de som borde vara vinnarna, individerna, är intet i en kollektivistisk idé. Bara en idé som lyfter fram den enskilde individen kan vinna, då det just är den enskilde individe som är vinnaren.

Dessutom finns en skillnad till, för att knyta an till inledningen. "Marx" idéer kan inte missbrukas eftersom de inte kan brukas - "Marx" idéer är dömda på förhand då de förnekar den förnuftsbärande individen. Kapitalismen kan dock missbrukas - och har så gjorts - skillnaden är att kapitalismen som idé fortfarande oantaslig står kvar i all sin fullkomlighet.

Kapitalismen missbrukas när man börjar anamma kollektivistiska och altruistiska ideer. Kapitalismen missbrukas när man försöker skapa blandekonomier.

I ärlighetens namn - inte häller du väl vare sig socker eller grus i en motor?! Det är dock vad som sker där idéer, de kollektivistisk-altruistiska idéerna, sipprar ned och accepterars som sanningar - trots att de går stick i stäv med det sant mänskliga. Man kan inte vara för människor och samtidigt neka dem dess frihet - en människa som är inlåst i ett rum är inlåst oavsett hur stort du försökt göra rummet.

Frihet eller tvång

Intressant att se är hur demokrati och frihandel(kapitalism) går hand i hand världen över och lossar folk från allehanda bojor. Länder som blivit demokratiska ser en tilltagande handel - de fri- och rättigheter demokratin för med sig tillåter det. Sen finns det länder där en tilltagande handel, vilket öppnat dörrar (för individerna) mot omvärlden, startat eller vidareutvecklat en demokratisering.

I totalitära regimer finns inga fri- och rättigheter och dess ekonomier förtjänar inte jämföras med de fria staterna.

Demokratier har aldrig gått i krig med varandra. Det har aldrig förekommit massmord eller svältkatastrofer i en demokrati. Jämför med totalitära stater.

Dags runda av. För mer om totalitarism har jag en "serie" inlägg från februari som heter "Totalitarism och liberalism". (Sedan de inläggen skrevs har jag blivit mer liberal, betecknar mig libertarian).

Något kort dock som väl knyter ihop säcken. Det totalitära rötterna står att finna i den franska revolutionen - så även Marx. Det var där som begreppet "den sanna folkviljan" dök. Den sanna folkviljan är något som är det sanna vare sig folket självt är medvetet om det, således har - de som vet och förstår det - rätt att ta makten och uttrycka den sanna folkviljan. Marx talade om "falskt medvetande" vilket då var vad som dolde den sanna folkviljan, "det falska medvetandet" kan sägas utgöra uppfattningar påverkade av borgerligheten. "Religion är opium för folket" sade Marx, alltså att religion var ett medel att hålla folket i schack - alltså att dölja dem från sanningen - som Karl Marx förstås visste vilken den var!

Citat från "Terror och liberalism - del 5" angående detta då, "Den sanna folkviljan":

"Denna nya form ”av feltänkande eller förljugenhet” har sin början i den franska revolutionen. Bonapartes cispadanska republik fick se sina goda demokratiska föresatser grusade då folkviljan inte visade motsvara förhoppningarna. Folket, denna okunniga massa, var således inte pålitlig varför den lagstiftande viljan, på anrådan av direktoratet, skulle uttryckas av herr Bonaparte allena. Således blev det ”möjligt att undertrycka den i val uttryckta folkviljan under hänvisning till den ’verkliga’ folkviljan”.

Skillnaden mellan liberal demokrati – politisk frihet och allmän rösträtt - och totalitär demokrati – ”folkviljan är en och en odelbar enhet och denna vilja skall härska” - kan således inte bli mer klar än så.

Till den diktatoriska och despotiska folkviljans försvar hänvisades till sådant som att denna var uttryck för ”att den stod i överensstämmelse med det mänskliga förnuftet”; ”den naturliga ordningen eller motsvara mänsklighetens intressen”; en ”allmängiltig moral”. Därmed hade man också förskanskat sig rätten att agera som man gjorde, och som det totalitära sedan dess också fortsatt att göra, eftersom att handla ”i enlighet med denna allmänna vilja var frihet.”

Denna tidens terrorns teoretiker, Robespierre och Saint-Just, talade för diverse metoder att förverkliga mänsklighetens förnuft och intressen - naturens ordning – eftersom ”folkviljan måste äga samma beskaffenhet som deras egen vilja”. Den sanna folkviljan uppnås när ”trygghet och välstånd vunnits, en viss allmänbildning säkrats genom obligatorisk skolgång, och, framförallt, onda inflytelser – det vill säga all opposition – undanröjts.” Alltså behöver man under en tid ha en elit eller bättre vetande som s.a.s. håller i trådarna.

Intressant är att se hur annorlunda den amerikanska revolutionen tog sig uttryck, demokratin uppfattades där ”genomgående i de grundläggande skrifterna som en överideologi, en ram, inom vilka skilda intressen och åsikter skulle kunna i fred och frihet få tävla om styret.”

Karl Marx är död. Om det är vi ense. Är det inte dags att acceptera att hans idéer också är, ja, att de aldrig varit levande - hans idéer har inte med levande människor att göra. Han talade om falskt medvetande och har samtidigt önskat ålägga människor just detsamma!

Jag antar att du - liksom mig - vill leva ditt liv som du vill. Du vill leva ditt liv utan att önska inkräkta någon annans liv, utan bliva inkräktad av någon annan. Var då ärlig mot dig själv, gå till botten med dina åsikter och värderingar och se om de går ihop med dessa dina önskningar. Det är något alla bör göra för att se om man bär på falska idéer vilka faktiskt är döda.

Några Norbergska kloka ord

Med anledning av mina inlägg av senare tid vill jag taga tillfället i akt att till det citera något ur Johan Norbergs bok "När människan skapade världen". (Fet stil är min markering.)

"Om vår förfäder kunde se hur vi lever idag skulle de förundras. De skulle förvånas över att de flesta barn inte längre dog före föräldrarna. Och de hade inte trott sina ögon om de fick se vår läkarvård, våra mediciner och våra datorer. Men framför allt skulle de nog förundras över att det bekväma liv som de med blod, svett och tårar bidrog till att ge oss mottogs med sådan nonchalans och otacksamhet av generation som får njuta av det.

När jag växte upp ägnade jag inte vår civilisation ens en minut av tacksamhet. Men det borde jag ha gjort, för inget av det detta är skapat av naturen, det fanns inte från början. Manna regnar inte från himlen och skapandeprocessen fortsätter inte automatiskt. Allt finns här för att tidigare generationer har tänkt och kämpat, arbetat och skapat. De har kommit på lösningarna, odlat upp landet, rest husen, dragit rälsen, lagt vägarna och ledningarna, förädlat träet och malmen. Och de har gjort det i kamp mot bevakare och kontrollanter, mot fiender som sagt att det är girigt, brottsligt, farligt och övermodigt, och mot vänner som har avrått: det är ingen idé.

Välstånd är något helt nytt i vår värld, därför att friheten är ny. Under de tusen åren av fundamentalism, slaveri och feodalism fram till 1820 ökade genomsnittsmänniskans inkomster med bara 50%. Under de knappt 200 åren därefter har det ökat med 900%.

På ett ögonblick i historien har världen blivit som ny. Bakgrunden är upplysningsfilosofin och vetenskapen som började bryta igenom under 1600-talet. Upplysningens filosofi gjorde gällande att tillvaron var logisk och att människan är en förnuftsvarelse med möjlighet att skaffa information och sluta sig till vad hon kan och ska göra. Liberalismens politik blev den naturliga följden: att individen också borde ha rätt till att leva efter eget huvud så länge hon inte utövade tvång mot andra. Den gav i sin tur upphov till industrialismens ekonomi, där nya värden skapades på löpande band - bokstavligen - som gav människorna mat på bordet och tak över huvudet. Detta fortsätter idag med globaliseringen som knyter ihop världen med handel och kommunikation."

"Plötsligt blev framtidstron möjlig - hoppet om att kunna lämna en bättre värld i arv åt sina barn, något som inspirerade reformer som näringsfrihet, frihandel och skydd för äganderätten. De mest fantastiska resultatet av denna kapitalistiska revolution var den mentala revolution som bestod i att man bevisade att människor inte är varandras fiender. Den traditionella föreställningen var att människans egenintresse var farligt. Människan var ett bestialiskt djur, vars drifter ständigt måste hållas i schack av kyrka, artistokrati och stat. Liberalerna hävdade tvärtemot att människornas egenintresse kunde vara en positiv kraft. Nu gav samhällsutvecklingen dem rätt. När människor fick frihet kunde de förbättra världen. Girigheten hade väl alltid funnits där, och i ett kontrollsamhälle gjorde den att man tävlade om makten att få suga ut andra, men i ett liberalare samhälle tävlade man om att erbjuda det andra ville ha. Nu fanns inte längre välstånd genom att kungar och riddare tävlade om att stjäla folkets bröd och kött, utan genom att bagare och slaktare tävlade om att ge folket bröd och kött till så god kvalitet och så bra priser som möjligt."

Låt därför människan vara ifred.

EGentligen emot EU

Kan inte annat än instämma i Ingerös inlägg att EU inte är vad det bör vara, en frihandelsgemenskap.

Den ursprunliga tanken om frihandel rör sig allt mer mot sin motsatt yttrelighet - en superstat - något som EU också - med våra pengar - propagerar för.

EG var nog varmed jag EGentligen är emot EU.

Egoism och kärlekshandel

Under en kort promenad idag fick jag följande saker att falla på plats avseende detta med kärlek. Här är en kortare redogörelse av tankarna.

Den syn jag har på kärleken är, till skillnad mot tidigare verklighetsfrånvänd uppfattning jag haft, att den inte är något osjälviskt. Min syn är att kärleken är - och måste vara - själviskt. Den osjälviska synen är förödande, den gör kärleken opersonlig (det ligger ju redan där i begreppet 'osjälvisk') och urholkar, som en naturlig följd, dess innehåll och innebörd.

Jag tror att för att kärleken skall bli sann - få sitt fulla innehåll och innebörd, leva upp till att vara det värde vi håller det för - så måste vi med nödvändighet först älska oss själva. Vi måste tillåta den egenkärleken och hålla den som det högsta av värden!

Den osjälviska kärleken
Jag har alltså tidigare sett på kärleken som något osjälviskt och något uppoffrande. Min syn på kärlek har varit att alla bär omkring på en ryggsäck varur man öser kärlek, att alla öser och ger varandra och bekräftar varandra. Häri ser vi altruismen.

Men hur kan man få bekräftelse och det samtidigt går ut på att - i första hand - ge andra bekräftelse? När är man mottagare? Vad är det du tar emot - och ger - om du gör det av 'plikt' snarare än av fri vilja?

Frågan är berättigad. Vi känner ju alla till vem som är en av de stora ledarna i landet - herr Jante! Herr Jante säger ju till dig att DU ska inte tro att du är något.

Herr Jante och altruismen är det ondaste av kärlekspar och deras avkomma, kollektivismen, är idel oäktingar och bastarder.

Vad ser vi? Ser vi inte människor som öser ur sina ryggsäckar utan att ta emot något? Eller är det ens så att man tar emot, vem är DU att ta emot och vad har väl DU att ge - DU skall ju inte tro att DU är något! Oavsett om folk nu tömmer sina ryggsäckar till höger och vänster eller inte tömmer alls - det spelar ingen roll - så vill jag komma till det att det ting som må ligga och skrota i människors ryggsäckar, eller utanför, är något som är helt värdelöst.

Om ingen har gett det ett värde finns inget värde, det är värdelöst.

DU är inget, DU är inte ens den enskilde individ som du är. VAD kan väl DU ha att ERBuJDA? Det du erbjuder, VAD kan väl det ha för VÄRDE?!

Nå, jag tror nu att du ger av det du har. Det är ju din plikt - mot de andra, alla andra. Tyvärr är det du ger dock helt värdelöst. Att det värdelöst erkänns och bevisas inte minst av att du ger bort det, inte byter, du skänker det - DET är GRATIS! Om du ger bort något du inte värderar, då är det också VÄRDELÖST!

Där inte individen är det högsta är kollektivet det högsta. Ingen skall leva för sin egen skull, utan för andra - alla andra - för 'allmänhetens bästa'.

Hur kan kärleken bestå under sådana här omständigheter, om den består vad är då dess innehåll och innebörd?

Den själviska kärleken
Det som nu kommer har redan - i stort - framkommit i tidigare inlägg denna månad.

"Älska din nästa såsom dig själv" säger det så klart. Om du inte älskar dig själv, kan du då älska andra?

Ayn Rand säger så här:

"Att älska är att värdera. Bara en rationellt självisk människa, en människa med självkänsla, är kapabel att älska - därför att hon är de enda människan som kan ha fasta, konsistenta, kompromisslösa, lojala värden. Den människa som inte sätter värde på sig själv kan inte värdera något annat eller någon annan."

Summerar det jag varit inne på ovan. Kärleken är ett värde, för att värdera kärleken måste du vara självisk. De referensramar du sätter upp är ju dem du har för att bedöma din omvärld. Egenkärlekens ramar bestämmer din kärlek av andra.

Låt säga du har en ryggsäck. Låt oss då bestämma att
i) det är DIN ryggsäck,
ii) det är DITT innehåll.

Det är kärleken till dig själv som ger kärleken (innehållet i din ryggsäck) dess VÄRDE. Eftersom det är VÄRDEFULLT sprider du det inte vind för våg - du ger väl inte bort det du värderar högt till vem eller vill vad som helst? Nej, du handlar med det - som med vilket värde som helst. Du bjuder på din kärlek i den mån du får ett värde tillbaka - är du riktigt rik, ja då kan du vara mer frikostig.

DU är någon - tro det och var stolt. Därför - älska dig själv!
DU är först och främst din egen - aldrig någon annans slav. Därför - lev aldrig ditt liv för någon annans skull, och låt aldrig någon annan leva sitt liv för din skull.

Att älska sig själv är att värdera kärleken. Därmed är egenkärleken den enda förutsättningen för att kunna älska någon annat eller något annat. Egoism är således inte något ont -tvärtom! Bejaka dig själv och dina värden, du är din egen och dina värden är dina att hushålla med bäst du själv önskar.

När du nu bett herr Jante fara åt helvete och vänt ryggen åt altruismen kommer du att få se kollektivets overkliga och tillika diaboliska murar falla. Du kommer då att upptäcka den gömt indivder, dessa indiver kommer du då att se att förvandlas från att vara bastarder och oäktingar till att bli dina fria medmänniskor med vilka du kan handla med dina värdefulla värden.

Alltings början....

Alltings början

Med alltings början menar jag inte hur universum kom till och sådant. Avser här kort och gott ungefär hur människan kom att kliva ur björnfällen och grottan och in i ett par Levi's och in i ett kedjehus.

Vad är och vad ligger i utgångspunkten för denna mänsklighetens vandring och utveckling?

Vad är alltings början?

Var börjar människans liv? Vad är den gemensamma utgångspunkten för var och en av oss?

Sanningen är enklare än man tror. Det är jag - jag är mitt livs början och utgångspunkt. Vi är alla våra egna utgångspunkter och inom oss finns verktygen. Du är utgångspunkten och inom dig finns verktygen för klivet vidare. Inom dig finns dina förmågor. Där är med ditt intellekt och ditt förnuft som ditt liv tar sin början och det är med detsamma som tagit dig dit där du är. Din vandring genom livet bärs av allt det här och hur du begagnar det - genom ditt fria val - avgör också konsekvenserna. Du väljer konsekvenser.

Omständigheterna då?

Omständigheterna är vad de är. Detta måste du acceptera vare sig din situation är att betrakta som rättvis eller ej. Livet är nämligen inte rättvist. Livet är dessutom farligt. Det måste man acceptera.

Är omstänigheterna oföränderliga?

Nej.

Vad vill jag ha sagt?

Omständigheterna är vad de är - de väljer du inte. Du väljer inte dina föräldrar, du väljer inte ditt kön, du väljer inte vilket land du föds, på landsbygd eller stad. Det är fakta att acceptera, det är oföränderliga fakta liksom att jorden snurrar runt solen.

Din inställning till omständigheterna är dock inte - har aldrig varit, är inte och kommer aldrig vara - oföränderligt. Dina förmågor, ditt intellekt och förnuft är det redskap du - och alla människor - utrustats med vilka är föränderlighetens redskap. Du är herre över ditt liv, du väljer ditt förhållande till din omgivning och till dig själv.

Med sagt påstår jag inte att det behöver vara enkelt. Vi har olika ramar. Är du uppväxt i en förmögen familj i västerlandet är dina ramar annorlunda jämfört med om du växer upp i en familj på landsbygden i ett u-land. Inom dessa ramar är dock din vilja alltid möjlig.

Tvivel - Om du väljer att tvivla på dina egna förmågor, ditt intellekt och förnuft. Då har du givit upp dina möjligheter, då har du givit upp ditt liv.

Syndabock - Om du väljer att skylla på omständigheterna ifrågasätter du även då dina egna förmågor, ditt intellekt och förnuft. Även då har du har du givit upp dina möjligheter, även då har du givit upp ditt liv.

Oavsett vilket sätt du väljer att giva upp på, eller båda, blir följden densamma. Konsekvenserna låter inte vänta på sig. Konsekvenserna blir negativa såväl materiellt som psykologiskt.

Återigen så är vi alla våra egna utgångspunkter och inom oss finns verktygen. Med start hos var och en av oss med våra förmågor, vårat intellekt och förnuft tar allas våra liv sin början. Således är det genom användandet - eller icke-användandet - av förmågorna, intellektet och förnuftet som bär oss dit vi kommer - eller inte kommer. Vad som blir, eller inte blir, kommer av hur vi begagnar de givna resurserna. Våra val ger oss konsekvenser, vi väljer således konsekvenser.

Alltings framsteg

Alltings framsteg kommer därmed också som ett direkt av att vissa människor nyttjat sina resurser framgångsrikt. Allt skapat är en direkt följd av användandet av förnuftet. Det spelar alltså ingen roll hur många s.k. "proletärer" du har inne i en fabrik eller hur många tjänstemän det sitter på ett kontor - deras arbete är avhängigt den människa av vars förnuft en idé eller vision tagit form.

Inga som helst "proletärer", eller tjänstemän för den delen, hålls i någon som helst sorts förtryck, slaveri eller något liknande nedlåtande och missvisande. Absolut inte. Inga som helst "proletärer", eller tjänstemän för den delen, hålls i något som helst negativ och orättvist beroendeförhållande.

Var och en av "proletärerna" och tjänstemännen var fria att ingå anställningsavtal, var och en av dem har också rätt att när som helst avsluta sin anställning. Detta är deras rätt. Deras enda rätt.

I själva verket är det tack vare vissa människors användande av förnuftet som idéer uppstår, idéer som sedan tar konkret form, konkreta former som kräver logistik för produktion, produktion som kräver arbetsinsats då, han eller hon som är grund till allting inte kan göra allting själv. Det är förnuftet som slutligen emanerar i möjligheter till sysselsättning och inkomst för andra.

Vem har vem att tacka?

Uppfanns hjulet när en samling håriga vildar satt i en ring och slog planlöst på några stycken trä? Nej, det krävdes att någon, genom att använda sin hjärna, brukade sitt intellekt och förnuft tänkte ut hjulet. Hjulet är hans skapelse. Likaså är alla andra efterkommande hjul - vare sig skaparens hand varit närvarande vid produktion eller ej - produkter av hans skapande.

Det bakvända resonemanget - den bakvända åskådningen

Allting vi människor påstår/anser/håller för sant har en filosofisk förankring - så är det vare sig vi vill det eller ej, vare sig vi är medvetna om det eller ej.

Det bakvända resonemanget - det som i stort hävdar precis tvärt emot vad som här framkommer - är också det något som har en filosofisk förankring. Den bakvända åskådningen vill jag dock jag påstå att den är direkt belamrad med en direkt felaktig och illvilligt lögnaktig filosofi vilken helt saknar verklighetsförankring. Dess grundläggande filosofiska antaganden - grundlösa påståenden snarare - som via diverse "grubblare" har kommit att sammanställas i diverse program och agendor har via illvillig propaganda kommit att tränga in i människors medvetande.

Dessa läror är förkastliga. Inte minst dess förakt för människan. De vilar inte på någon stabil objektiv grund utan på idel svårbegripligt kvasifilosofiskt orerande vilka omformuleras till rena rama känsloresonemangen för att locka med dess utvalda publik till vanvettiga och verklighetsfrämmande och -kränkande krav.

Det talas om orättvisa villkor. Världen är världen är orättvis och farlig. Orättvisa är dock inte självvald och i den bemärkelsen inte påverkbar. Den bakvända åskådningen vill - till varje pris - söka komma åt detta genom fördelning. De som anses ha störst behov skall ha rätten att avkräva dem med störst förmåga sådan de inte har förtjänat. Oförtjänsten blir rätten. Som jag i ett annat inlägg sagt kan man nu inte skapa frihet genom att inkräkta på någon annans, det är självbedrägeri.

Den bakvända åskådningen skapar dock just ett sådan samhälle som är baserat på behov och bidrag, vilket ju också därmed är slaveri och stöld. Vem har väl rätt att kräva något av någon annan? Vilken uppfattning har de "behövande" om de förstår att skapande och förtjänst är till för andra - att förtjänst blir till oförtjänst? Vilken uppfattning får de driftiga människorna när de ser att alla andra har rätt dennes förtjänst?

För att nyare och rättvisare villkor skall bli till måste människor tillåtas leva sina egna liv. Människor måste tillåtas att fritt använda sitt förnuft - det är ju ur det som utveckling emanerar till gagn för alla. Rättvisa är ju i dess grundläggande form ATT få leva sitt eget liv.

Det spelar ingen roll om vissa personer är eller blir astronomiskt rika, det är dem som skapat, det är följden av dessa skapelser som givit oss överflöd och den sanna välfärden. Det är detta som drar med sig resten av världen.

Rikedom är inget statiskt, den enes bröd är inte den andres död. Rikedom är något som skapas. Inte fanns väl allt vi ser nu, all rikedom omkring oss, redan innan vi såg den? Inte heller kan vi se rikedom som något som alla bidragit till att skapa.

De som resonerar bakvänt tänker inte så. Frågan är om de alls tänker.... De ser inte till människans förnuft utan ser allt arbete som likvärdigt, alltså att allas bidrag är lika viktigt, därför måste också - för det allmännas bästa - det skapade överflödet måste fördelas.

Vad man vill är ju, kort och gott, att försöka i) förändra det "oföränderliga" och ii) förneka det föränderliga d.v.s. föränderlighetsförmågan hos människan.

Detta går inte. Det går inte att först försöka förändra det oföränderliga och sedan förvänta sig att utvecklingen (som annars - utan inblanding av staten - sker naturligt) skall ske av sig själv per automatik. Dock, är detta vad de som driver de fördelningspolitiska ideologierna tror.

De fördelningspolitiska ideologierna åstadkommer endast det motsatta, eftersom de, i sin påstådda humanistiska nitiska rättviseiver i själva verket förnekar den skapande människan. Människan betraktas inte som självtillräcklig utan som en del av något större. Det är det "allmänna bästa" som har företräde och går före individen - detta kallas kollektivism. Sedan skall människan även, först och främst, leva för andra - alla andra. Människan skall rätta sina förmågor till att stå i behovets tjänst - detta kallas altruism.

Detta samhälle man då får - de valda konsekvenserna - är ett samhälle anpassat efter den sämste. I detta samhälle är förnuftet slav under behovet. Följden blir folk stänger av förnuftet, varför använda något som blir till en belastning och börda för dig? Storleken på din förmåga avgör storleken på de behovbördor du måste bära! Ironiskt nog är det alltså så, något som fördelningsivrarna/konfiskerarna vägrar inse det, att hela det skapade systemet står och faller med de förnuftiga och framgångsrika.

Detta samhälle bygger på en tanke om allas lycka, den stora massans lycka, och individens lycka är avhängig detta. Men, kan en grupp känna lycka? Nej, bara en individ kan känna lycka. Eftersom individen förnekas och kollektivet upphöjs, följer att - eftersom en grupp inte kan känna lycka - allt prat om lycka blir motsägelsefullt och självmotsägande, ja, helt enkelt nonsens. Konsekvens: minsta möjliga lycka till största möjliga antal.

Både altruismen och kollektivism är självförnekelse. Målet är 'de andra', alla de andra, och detta medför ofrånkomligt och oemotsagt självförnekelse - altruism. Kollektivet går före individen vilket också innebär självförnekelse - kollektivism.

Att förneka sig själv är avsäga sig sitt förnuft. Att avsäga sig sitt förnuft avsäger förmågorna. Att avsäga förmågorna stoppar utvecklingen och framåtskridandet, när motorn stannar upphör det osjälviska och omöjliga tillfredsställandet av de oförtjänta behoven. Altruismen och kollektivismen skapar inte annat än död.

Döden är en logiskt följande stagnationen och mänsklig olycka och lidande. Den automatiska utveckling - fördelningsivrarna/konfiskatorerna - tror sig bana vägen för blir till intet. Orsaken till denna verkan: De har stängt av världens motor - det mänskliga förnuftet.

"När duktiga industriidkare skapade förmögenheterna på en fri marknad (d v s utan att använda våld och utan vare sig hjälp eller annan inblanding från statsmakterna) skapade de nytt välstånd - de stal den inte från de människor som inte hade skapat den. Om man tvivlar på detta behöver man bara ta en titt på "samhällets totala produktion" - och levnadsstandard - i de länder där sådana människor inte har tillåtits existera."
Ayn Rand

Rättigheter, moral och lycka

Till ovan nämnda skall nämnas att vad gäller rättigheter har inga grupper några som helst rättigheter. Det är bara individer som kan ha rättigheter. Kollektiva rättigheter är en självmotsägelse således och individuella rättigheter blir ett överflödigt begrepp. Den grundläggande rättigheten som människan har är rätten till sitt eget liv och då blir den logiska följden att kollektivism och altruismen är omöjlig.

Det "allmännas bästa" - kollektivismen - blir till ett kriminellt antibegrepp som det inte går att leva upp till. Det kriminella är allt för uppenbart eftersom de, vilka är de enda som kan ha rättigheter, individerna, tvingas leva för andras skull. Altruismen är även den omöjlig och kriminell, som en sorts normbärare är den i själva verket ledstjärnan och idealet till och för självförnekelsen.

Utifrån rätten till sitt liv är den enda moral människan har att leva efter är att sträva efter sin egen lycka och detta gör hon genom att leva i enlighet med sina önskemål, mål och värderingar vilka är okränkbara. Detta får inte kränkas av någon, varken individ eller kollektiv, inte heller får denna sträva kränka andra.

En grupp, ett kollektiv, kan inte känna lycka. Endast en individ kan känna lycka. Att kunna känna lycka förutsätter nu - logiskt - att få leva i enlighet med sina önskningar och värderingar. Således, återigen, är kollektivismen och altruismen omöjlig. Den förnekar både den grundläggande rättigheten och därmed då den följande moralen att sträva efter sin egen lycka.

Jag anar en invändning här, att detta skulle innebära att man inte bryr sig om andra. Denna invändning faller ihop av sig självt av två anledningar:
1. Altruismen och kollektivismen är INTE detsamma som att bry sig om andra - där går andra per defenition, av tvång och moraliskt åläggande plikt, före din egen önskan om att bry sig om andra. Din önskan är en sorts andra värde - oavsett om du bryr dig om andra eller inte, måste du bry dig. I själva verket tror jag att följden blir det motsatta, du slutar bry dig och går in i dig själv på ett negativt sätt, då du förnekar andra tillsammans med dig själv.
2. Att leva i enlighet med sina önskningar och värdering är INTE detsamma som inte bry sig om andra. Du måste inte ha med andra att göra men du får bry dig om vad och vem du vill, det är ditt val att välja, inte någon annans. Att få leva sitt liv ifred öppnar för äkthet utåt - därför är äkta själviskhet, eller egoism om du vill använda det begreppet, något grundläggande gott och positivt.

"Älska din näst såsom dig själv" sammanfattar innebörden väl. Den egna lyckan är inte bara viktig utan det mest fundamentala. Om du inte själv är lycklig, hur skall du då annars kunna värdera lyckan i sig och förstå eller vilja den för något eller någon annan.

"Att älska är att värdera. Bara en rationellt självisk människa, en människa med självkänsla, är kapabel att älska - därför att hon är de enda människan som kan ha fasta, konsistenta, kompromisslösa, lojala värden. Den människa som inte sätter värde på sig själv kan inte värdera något annat eller någon annan."
Ayn Rand

Allting - har sin början hos individen.
Allting - startar hos det intellekt, förnuft och skaparförmåga hon har.
Allting - alla variationer av framsteg kommer ur individernas förmågor.
Allting - allting vi ser är summan av de konsekvenser som människan valt.

Välj inte andra före dig själv - det är självförnekelse.
Välj inte andra före dig själv - du avsäger dig ditt intellekt och förnuft.
Välj inte andra före dig själv - du avstår från dina rättigheter.
Välj inte andra före dig själv - du överger din moral vilken är att sträva efter din egen lycka.
Välj inte andra före dig själv - det gör dig till medskyldig till anhopandet av alla negativa konsekvenser.

Välj dig själv - låt dina framgångar vara dina, du är hjälten i ditt liv så var var stolt!
Välj dig själv - och du kommer tackla alla motgångar som eventuellt kommer.
Välj dig själv - och du är INTE medskyldig till anhopandet av negativa konsekvenser.
Välj dig själv - du är fri, så var fri och slåss för din och andras frihet.

Välj dig själv - säg 'Lämna mig ifred!'

-----------------------------------------------