Så, dags för årets första inlägg som får bli en kort summering av året som gick.
2009
Det var alltså i början på förra året som jag började blogga. Antalet inlägg har i antal och ofattning varierat ganska mycket liksom även de områden som jag berört. Dock har det mesta, i storts sett åtminstone, berört människans - individens frihet - som är ett av de värden som är högst att hålla.
Tanken med bloggen var från början att uppehålla mig kring demokrati och frihet, har ju förvisso hållt mig till det men det tog sig en liten annan riktning än jag tänkt.
Det jag började blogga om blev sedan inledningsvis om totalitarism. Totalitarism är totalitarism är totalitarism brukar jag säga. Så kallar du det fascism, nazism, kommunism/socialism eller radikal islamism så säger du egentligen totalitarism. Själva anledningen till att jag började blogga var dock den "konflikt" som bröt ut i Gaza vid slutet av 2008, en ganska uppenbar schism mellan totalitära krafter och en liberal demokratisk stat.
Totalitarism
Utspritt över tiden skrev jag en serie blogginlägg under titeln "Terror och liberalism" vilken är titeln till den bok jag i stort utgick ifrån, Paul Bermans "Terror och liberalism". En bok jag varmt rekommenderar. Till detta tema har återkommande knutit an flera andra inlägg.
Gaza
Det var den övermäktigt obegripliga responsen på vad som skedde i Gaza. Krig och våld skall så klart kraftigt reageras på, det är en ständigt återkommande smutsfläck på människans historia, tyvärr. Det jag reagerade mot då, som så många gånger innan, var den avskyvärda och helt förkastliga tvetydigheten i reaktioner.
Gazakonflikten bröt inte ut när Israel klev in över gränsen. Den bröt de facto ut flera år innan. I själva verket straxt efter att Israel lämnat Gaza.
Israel hade alltså lämnat Gaza, varmed den s.k. ockupationen av det området inte längre var. Kvar lämnades en intakt och väl fungerande infrastruktur. Vad som hände var sedan att, förutom att infrastrukturen demolerades, de hos palestinierna militanta allahuakbaristerna per omgående - som tack för det egna terriroriet och dess kvarlämnade värden - började kasta in raketer över Israel. Detta pågick inte under timmar, inte under dagar, inte under veckor, inte under månader utan under år - utan reaktion från omvärldens fega pascifister och dess hantlangare i media.
Reaktionen lät vänta på sig tills när, förståeligt nog, Israelerna tröttnade på det hela, klev över gränsen och såg till att klämma åt detta militanta mördarband. Då, då reagerade världen. Då var det invasion, då var det terror och då var det synd om oskyldiga civila. Civila oskyldigt dömda är alltid beklagligt, "collateral damage" till trots.
Civila. Kvinnor och barn. Oskyldigt dödade. Propaganda och lögner. Vad sägs om följande axplock:
* Hur kommer det sig att man aldrig visat oskyldigt dödade och skadade civila i Israel under de åren som gick innan responsen?
* Jämför 2.290 dagar av dagliga raketanfall mot en 21 dagars respons för att få stopp på raketanfallen.
* Jämför 1.177 dödade i Israel av dessa raketer - alla civila - med 1.200 döda palestiner varav 2/3 med vapen i hand.
* Propaganda: Palestinerna hävdar att 1.338 dog och att 2/3 var civila när det alltså rörde sig om 1.200 döda och "endast" 1/3 civila.
* Oproponiellt våld kallas det för. 2.290 dagar med 1.177 döda, det "gills inte". Man kan ju då undra om det under de 21 dagarna hade dödats lika många civila israeler om det då varit OK? Rimligt och obefängt således.
Glöm för all del inte att flera av de dödade civila palestinierna föll offer som civila sköldar och för att de mindre modiga soldaterna hade sina raketramper monterade bland bebyggelse och ofta var dessa stationer belamrade, med tvång säkerligen, av civila.
Glöm för all delen inte heller att Israelerna innan förestående attack mot dessa mål meddelade dessa genom radio, genom högtalare från helikoptrar och flygblad.
Mycket finns att säga om detta. Nu får det dock vara nog. Detta är dock ett bra axplock ur den ondskefulla bråte som totalitarismen är. Där målet helgar medlen har inga indider någon plats eller rätt, ingen frihet och inget värdigt liv.
Ovanstånde är vad som än idag får det att hetta till inom mig. Dock finns där åtskilligt annat som får det också. Så snart den lilla människans frihet är hotad reagerar jag.
Den fria individen
Med människans frihet avses då människans rätt till sitt eget liv. Mitt liv är mitt med allt vad det innebär - det har ingen annan något som helst med att göra. Jag har rätt att göra, tycka och tänka vad jag vill så länge det inte skadar någon annan, alltså inkräktar på någon annas liv. Tanken därför att ta av mig för att fördela till någon annan är djupt omoralisk - man kan inte värna någon annans frihet genom att kränka en annans.
Den fria individen är utgångspunkten och "målet" i sig. Således är också den liberala demokratin att betrakta som ett samhälle utan mål, detta skiljer dem ifrån det totalitära vilka har sina tydliga mål - om än nyckfulla då nästa diktator kan ändra dem hur som - vilka helgar vilka som helst medel. Människan är där inte fri, hon har inget värde.
Individualism är således det enda möjliga. Kollektivism är förkastligt. Kollektivism är motsatsten till individualism och hör totalitarismen till. Hur mjuk socialismen än må te sig - uttryckt våld behöver inte synas - så är den likt förbannat av ondo. Hur så? Jo, eftersom ett kollektiv inte kan ha rättigheter, det är endast en individ som kan det, så kränks individen när tankar och idéer om kollektiv sätts i första rummet.
Libertarianism
Således har min resa under det gågna året också inneburit än mer av transformation för mig. Egentligen vill jag kalla det för evolution. För mig har steget från min socialdemokratiska uppväxt, och hävd, till mer liberala värderingar för ett år sedan i sig varit en befrielse. När omvändelsen skedde såg jag mig mer som socialliberal - det kollektivistiska och alturuistiska oket hängde ännu kvar som en börda på mina axlar. Med tiden, med än mer läsande och ifrågasättande såg jag socialliberalismen som lika omöjlig som min tidigare ståndpunkt. Till sist kom jag under året att kalla mig för libertarian.
Ayn Rand
Grundläggande för min liberarianism var i mångt och mycket diskussioner och pratstunden med en vän till mig vars intellekt och kunskaper jag högt värderar. Det var också han som bad mig att läsa Ayn Rands bok "Och världen skälvde". Detta var det avgörande. Maken till omvälvande bok har jag aldrig varit med om. Det sägs att denna bok för ett antal år sedan i USA var den bok som, efter Bibeln, påverkat folk mest. Det säger en hel del.
"Och världen skälvde" är det bästa jag läst, alla kategorier!
Några korta punkter om blogginlägg i libertarianismens följd.
Skatter
Här hemma i Svea rike konfiskeras min inkomst.
Alliansen har gjort mycket gott men mer finns att göra. Tack för jobbskatteavdraget, tack för att jag får behålla mer av MINA pengar vilka INTE är några satans allmänna medel. De lär dock ryka all världens väg om Mona Svamlin o Co (kommunister i regeringen.....) vinner valet.
SAAB
Pengar önskas ju ryka all världens väg till soptippar för bränning om det är så att de rödgröna kommer till makten. Det har de ju klart visat i sin iver att rädda SAAB. Mina skattepengar skulle ju alltså användas för att rädda ett företag vars bilar ingen ville köpa. Ett vinstår på 21 år! Hallå, det var dags lägga ner långt före all den uppståndelse som var!
Ärligt talat, hur fan kan man tycka att jag skall betala för en bil som jag inte innan betalade för. Jag betalade inte för en SAAB för jag inte ville han nån, Mona tycker dock jag skall betala för något utan att få något. Känns tryggt om sådana ekonomiska snillen ska ta hand om statsfinanserna, ja, de där allmänna medlen ni vet vilka härrör ur folks plånböcker.
Nej, ve det säger jag och bort med tassarna!
Klimathotet
Till sist - klimathysterin. Det har väl inte undgått någon?!
Hur härligt var det inte att de där mejlen kom fram som visar på alarmisternas hyckleri och galenskaper.
Märkligt är dock att folk ändå fortstätter att tro på uppvärmingen. Ja, det är märkligt att man tycka det bli varmare när det uppenbart inte blir så. Där är många som uppenbarligen förfrusit hjärnan! I dagarna har man ändå kunnat fått köldskador uppvärmning till trots, dock tror jag inte att en mössa hjälpt föregående förfrusna.
2010
Detta år tror jag blir ett minst lika spännande som det förra. Valår som det ju inte minst är.
Så, får vi då en ny regering, en regering med såväl totalitarister,kommunister, och krypare inför/vurmare av/medlöpare av den samman, totalitarismen, eller kan vi få fortsätta på vägen mot mer individuell frihet? Blir den nya statsminister den person som vi stolt och nöjd såg deltagandes under terrorgruppsflagg?
Kommer Sverige efter valet att kastas in i kylan och ännu mera pengar fara iväg till skatter. Inte bara till att betala för klimathot som inte finns utan även för att rädda företag och industrier som inte klarar sig själva.
Själv har jag börjat året som förra året. Läser just nu F A Hayeks klassiker "Vägen till träldom". En cirkel kan sägas ha slutits och börjat om på nytt. Dock på en högre nivå, mot nyare och mer kunskaper och än mer "evolutionär" personlig utveckling!
God fortsättning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar