Mycket intressant av Sakine. Förtjänas att citeras i sin helhet!
Högerlycka? Några tankar.
Lena Andersson har skrivit en kolumn om att nyliberaler är lyckligare än vänstermänniskor. Min personliga bekantskapskrets bekräftar det antagandet. Men nu syftar jag mer på libertarianer än konservativa. (Konservativa kanske också är väldigt lyckliga, det har jag svårt att säga något om.) Lena Andersson verkar som så många andra fast i det ofta förvirrande högerbegreppet. Eller så ser det bara cool ut i rubrik.
Hur som helst; hon har fel när hon utgår från att lyckan beror på att "högern" har vunnit. Jag känner inte en enda nyliberal som känner sig ha "vunnit" en ideologisk strid i ett land när Nya Moderaterna & Co styr. Skattetrycket ses som perverst högt. Statens storlek likaså.
Svaret beror nog mer på vad det är för slags kultur i respektive gäng. När jag var yngre och med i Luf fanns ett politiskt ungdomsförbund där representanterna inte hälsade eller skakade hand "med andra". Ung vänster. Helst skulle de se jävligt sura och "äkta" ut. Alla vänsterut är förstås inte lika sekteristiska. Jag är uppväxt i en näraliggande politisk kultur; spel och nöjen är inte lika fint som bildning och solidaritetsgalor med förtryckta folk. Både vänstern och konservatismen har tydliga och starka normer. Nyliberaler eller libertarianer har inte det på samma sätt. Frihet från strikta normer är befriande. Toleransnivån höjs. Ingen tävlar om att vara mest altruistisk eller flitigast kyrkobesökare. Dessutom har de senare alltid varit förhållande vis få, sett till antalet. Då funkar det inte att "hata alla andra".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar