Sjukt lönsamt

Med anledning av tidigare inlägg där jag citerade Munkhammar,

Två talande rubriker. I Aftonbladet står just nu på nätet:

Sjuka ska bli friska - med de rödgröna

...och så här är det att vara sjuk - med Alliansen

Kampanjjournalistik onekligen. Som har glömt att det var med de rödgröna som människor förvarades i systemen och att Alliansens reformer syftar till att få sjuka att bli friska och återgå till arbete.

följer jag nu upp med inlägg av Dick Erixon som säger

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill återgå till Göran Perssons politik: det ska vara lönsamt att vara sjukskriven — och olönsamt att arbeta.

Människor ska åter i hundratusental förtidspensioneras och gömmas undan från arbetslöshetsstatistiken. Det är en politik som undergräver ekonomin och välståndet. Alla kan inte leva på bidrag. Någon måste betala.

Överbudspolitiken har kommit tillbaka. S, V och MP lovar allt, högre bidrag och snällare regler. Men talar inte om vem som ska stå för notan.

Illa. Mycket illa.

Mer illa är dock att oppositionen kanske står som segrare efter valet. Inte nödvändigtvis pga av oppositionen själv - de har ju inte redovisat så mycket av vad de skall göra - som av Alliansen egen jäkla oförmåga att ta tillvara på situationen som någon sorts inomallianslig gordisk knut de knutit. HAX säger om Alliansen:

Det mullrar inom den borgerliga alliansen. Småpartierna lever farligt, man tappar mark till oppositionen och valet närmar sig snabbt. Håglösheten breder ut sig, nervositeten ökar och the Blame Game håller på att dra igång redan innan valet. Ingen verkar riktigt veta hur de skall tackla det här.

Well. Om jag får spekulera lite, så kan det till viss del hänga ihop med avideologiseringen av den svenska borgerligheten.

Om de inte kan tala om vart de vill och varför – varför skall man då rösta på dem? Om deras strategi tycks vara att utplåna sin egen själ – varför skall man då alls bry sig om dem? Om de, i praktisk handling, gör slarvsylta av klassiska borgerliga värden som integriteten – varför uppmuntra dem?

Det finns ingen vision. Det finns ingen framtidsberättelse. Det finns ingen glöd. Allt sådant kräver nämligen en ideologisk klangbotten. Och ideologi är något de borgerliga partierna, som sagt, inte vill kännas vid. Något som de aktivt försöker skaka av sig.

Alliansens haveri är inget att förvånas över.

Fast nu verkar det gå hett till i partiledardebatten. Har Alliansen månne vaknat? Följande, bland annat, sägs på Facebook av Johan Hedin:

Statsministern bitchslappar vänstern!

Och på tal om slapp bitch verkar Mona Sahlin ännu lysa med frånvaro av något som helst konkret. Vad annat att vänta....? Mitt favoritcitat igen:

"Jag är nog en av bloggosfärens ettrigaste Sahlin-kritiker. Jag anser att hon är en politisk avelsprodukt, därtill svårartat banal och generande okunnig. Hennes intellektuella innehållslöshet toppas endast av hennes politiska dito. Hennes spetskompetens är att lägga huvudet på sned, utnämna "jätteviktiga" frågor och kräva att "något" görs."