Byråsverigekrati

Ett inlägg tänkt som en uppföljning till de tre tidigare inläggen ”Är det konstigt att man vill ha färre politiker?”. Detta med anledning av inlägg av HAX ”EU, demokratin och våra myndigheter”.

Har ju en åsikt om att våra förmynderisamhälle är helt uppåt väggarna – för många myndigheter, för mycket byråkrati och för lite frihet. Att dessa myndigheter sedan lever ett eget liv borde ju var och en ha begripit vid det här laget samt att detta, således också är ett demokratiskt problem.

Om just detta skriver HAX:

”Det är inte bara i EU:s ministerråd som svenskarna friflyger emellanåt.

EU har också ungefär 250 stående komittéer, drygt 1.000 "specialistgrupper" och mer än 3.000 "expertgrupper".

I ministerrådet företräds Sverige som regel av ett statsråd, en politiskt utsedd topptjänsteman eller någon annan hög chef från respektive department.

I kommittéerna, specialist- och expertgrupperna ser det annorlunda ut. Här finns i och för sig allsköns särintressen och intresseorganisationer representerade. Men vem representerar Sverige?

Jo, som regel fullständigt ansiktslösa, hårt specialiserade byråkrater. Vilket kan bli ett problem. Deras motsvarigheter från andra länder kommer ofta med en politisk agenda, som är förankrad på hög nivå. I Sverige har vi ingen direkt politisk styrning av myndigheterna. Men det innebär inte att våra representanter saknar en agenda...

När vi sänder byråkrater från till exempel Vägverket, Folkhälsoinstitutet eller Tullverket till möten i EU – då kan vi bara hoppas att de drar åt samma håll som de folkvalda i riksdagen. Men man kan inte utgå från att det sker. På dessa möten företräder de, i bästa fall, bara sin egen myndighets särintresse.

Det är därför politikerna tappar greppet och vi får en massa konstiga regler som går ut över grönsakernas form och ångmaskinstillverkare. Byråkraterna bara jamsar med när deras utländska kollegor vill reglera ditt eller förbjuda datt. När inte svenskarna själva är drivande för reglering, krångel och förmynderi vill säga.

Detta är ett problem. Och vi kan inte göra speciellt mycket åt saken – om vi inte ifrågasätter den svenska linjen om att inte ha ministerstyre av förvaltningen. Vilket är minerad mark, som jag kommer att återkomma till i en senare bloggpost.”