Torde väl vara en självklarhet att det skall löna sig att jobba, väl....? Förtjänst.
Hittills har jobb varit något som bestraffats.
Synd bara att så många avgifter är dolda - inte minst på lönekuvertet. Följande är ett uttdrag ur Agenda 2010 hos Munkhammar:
Alliansregeringens jobbskatteavdrag är en minst sagt omfattande reform. En sjuksköterska i Surahammar med en månadsinkomst på 20 000 kronor har fått 1 200 kronor mer i månaden att ha kul för. Inkomstskatteuttaget har minskat med närmare 75 miljarder. Bortsett från jobbeffekten vill säga. Om vi räknar in jobbeffekten har skatteuttaget ökat. Det kan jämföras med andra väldiskuterade reformer som avdraget för hushållsnära tjänster, omkring tre miljarder, och avskaffandet av förmögenhetsskatten, omkring fem. Problemet är bara att folk inte vet om att de fått något jobbskatteavdrag. Enligt en opinionsmätning från Sifo har två av tre inte märkt av att de fått någon inkomstskattesänkning. Man kan till och med läsa lönespecifikationer upp och ner, utan att hitta något jobbskatteavdrag. Det är först på den förtryckta deklarationsblanketten det slutligen går att utläsa kryptiska och väl undangömda “skattereduktion för arbetsinkomster”. De sänkta bidragen och avdragen har däremot blivit mer synliga. De är mer specifika. Kanske är det därför som hela 45 procent av väljarna upplever att de missgynnas av regeringens politik, enligt en undersökning som Synovate gjort åt tidningen Fokus sommaren 2008. Bara 33 procent upplever att de gynnas.
Denna bild förstärks av en rad undersökningar kring skatter som genomförts under åren. Människor vet helt enkelt inte om hur mycket skatt de betalar. I SAF-tidningen Näringsliv från september 1999 går att läsa följande: ”63 procent av personerna från 18 till 74 år svarar helt fel på frågan om hur hög den totala skatten på en intjänad hundralapp egentligen är. De tror att skatten tar 50 procent eller mindre. Av svenskarna svarar 40 procent till och med så fel som 35 procent eller mindre. Rätt svar är 65 procent, vilket 24 procent visste. 13 procent trodde att skatten var 75 procent. Opinionsföretaget Skop hade särskilt introducerat skattefrågan med att understryka att den gällde det samlade skattetrycket av
många olika skatter: inkomstskatt, egenavgifter, moms, bensinskatt och andra punktskatter samt arbetsgivarens löneskatter/sociala avgifter.” När Forskningsgruppen för Samhälls- och Informationsstudier (FSI) 2007 frågar svenskarna om vilka skatter de helst vill se sänkta nämner de matmoms, fastighetsskatt, energiskatt och bensinskatt. Gemensamt för de alla är just synligheten. I jämförelse med till exempel inkomstskatt och arbetsgivargift, trots att dessa står för en väsentligt större del av den totala skatten.
Rävsaxen är uppenbar. Det står ganska klart att den som vill sänka skatterna och trimma bidragen kommer missgynnas. “Den” är i det här fallet Alliansregeringen. Hemligheten ligger i att vända på steken. Synliggör skatterna. Skattebetalarna kommer på så vis vara mer benägna att hålla nere skatterna så mycket som möjligt. Samtidigt som man skulle ställa större krav på vad ens pengar gick, eftersom alternativet att behålla dem blev mer uppenbart. Under mandatperioden förda diskussioner om besparingar på försvarsmateriel, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar skulle således troligen förflyta något mer odramatiskt. Detta skulle också leda till att väljarna föredrog partier med hög trovärdighet vad det gäller att förvalta Sveriges ekonomi. I dag är det allianspartierna, med betoning på moderaterna. (FSI 2007)
Som skattebetalare ska man veta vad man betalar för. Man ska få valuta för pengarna. Det är rimliga principer man har som konsument, principer som borde vara lika naturliga för en som skattebetalare. Att synliggöra skatterna handlar också om “öppenhet” och “transparens”. Värdeord de flesta torde ställa upp på när det kommer till principer för den statliga förvaltningen. Något som också skulle göra det svårt för en eventuell framtida vänsterregering att vrida det hela tillbaka.
Reformförslag
* De osynliga skatterna rör framför allt de sociala avgifterna som dras från lönen. Det sker utan att den totala summan syns någonstans. Idag redovisas inkomstskatten på lönespecifikationen.Som följd finns också en kännedom om inkomstskattens storlek. Genom att alltid låta arbetsgivaravgiften redovisas på lönespecifikationen öppnar man för en ökad kännedom även kring den.
* Vi ska inte underskatta betydelsen av ord och begrepp. Namnet arbetsgivaravgift är egentligenväldigt vilseledande. Det är oklart vad avgiften avser och vilken den statliga motprestationenskulle vara. Dessutom drabbar den - namnet till trots - den enskilda löntagaren. En “extra inkomstskatt” el. dyl. skulle helt klart väcka mer av antisympati än en “arbetsgivaravgift”.
* Det verkar bara gå att hitta en logisk förklaring till uppdelningen av inkomstskatt och arbetsgivaravgift. Den är ett givet exempel på den allmänna mystifieringen av skattepålagorna i högskattestaten. Låt därför arbetsgivaravgiften bli en del av inkomstskatten. Eftersom arbetsgivaravgiften beräknas på lönesumman och vältras över på den totala lönekostnaden fungerar den helt parallellt med den vanliga inkomstskatten på arbete. Det är den enskilda löntagaren som bär hela bördan. Det bör framgå tydligare. Arbetsgivarna skulle samtidigt undgå bördan av att agera skattmasar.
* Ett ytterlighetsförslag är att låta folk betala in skatten själva. Tänk att först få ut hela lönen, exklusive avdrag för arbetsgivaravgift och inkomstskatt. Sjuksköterskan i Surahammar, som i dag får ut 14 937 kr i månaden efter skatt, skulle plötsligt få ut 26 484 kr i månaden. För att sedan, tillsammans med de andra räkningarna i slutet av månaden, glatt betala in skatten själv på 11 547 kronor. Tydligheten skulle vara total. Det är önskvärt att även förtydliga jobbskatteavdraget. Ett sätt vore att införa krav på att jobbskatteavdraget ska skrivas ut på lönespecifikationen. Ett annat alternativ vore att betala ut jobbskatteavdraget i specifika utbetalningar. Det samma sker redan i dag medskatteåterbäringen. Att få avdrag i särskilda utbetalningar är således inget konstigt. Skatteåterbäringen kommer en gång per år, jobbskatteavdraget skulle dock lämpligen även fortsatt komma med lönen en gång per månad.
* Ett sista exempel är särredovisning av moms, att det istället för att ligga inbakat i priset tillkommer vid betalning. Detta får dock ses som aningen opraktiskt vilket skulle riskera antisympati.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar