Det eviga pratet om SAAB

Pratet är evigt tycks det mig men huruvida inte SAABs dagar är räknade och bör så var är ju en annan fråga. Fungerar man inte på marknaden - utbud och efterfrågan - har man inget där att göra. Mer pengar - stulna av oss skattebetalare - ändrar intet på detta.

Att företag går under och nya uppstår tillhör verkligheten, det är dock tyvärr något vissa nattmössenissar inte verkar begripa. Dags vakna kanske och ta reda på fakta? Skrev ett inlägg om "Kreativ förstörelse" som just berör detta. Alltså om ett företag går under för att dess produkter inte längre efterfrågas är inget ont, även om det direkt drabbar vissa kommer dessa att få möjlighet till nya arbeten, eftersom de resurser och det kapital som då frigörs kan användas - och används - till annat istället.

Så att slänga mer pengar till SAAB är som att elda för kråkorna. Huruvida privata intressen vill detta - privat riskkapital - har jag inget att invända emot, det är dessutom enda chansen till någon genomgripande omvälvande förändring att rädda SAAB. Dock, att stjäla våra skattepengar - dina och mina surt förvärvade slantar - är en helt annan sak. Inte minst är det ett direkt straff för att vi inte köpt någon SAAB, det är också en vidrig åtgärd som bestraffar de företag som säljer bilar vi faktiskt efterfrågat - konkurrensen sätts ur spel. Till sist kommer verkligheten ändå ifatt och då är pengarna kastade i sjön.

Är skeptisk till om de privata pengar som nu diskuteras kommer att åstadkomma något.

Dick Erixon skriver:

Göteborgs-Posten säger exakt det jag tänker, Saab är långt ifrån räddat:

Så länge Koenigsegg inte visat att det finns pengar nog att tillverka de bilar som redan är utvecklade och produktionsklara finns ingenting.

Just så. Det krävs mer för att rädda en 20 årig förlustverksamhet.

Rekommenderar även att läsa Johan Norbergs artikel i Metro om detta, "Gräv inte i våra fickor efter pengar till SAAB". De två inledande styckena lyder som följer:

"På en punkt har socialdemokraterna varit glasklara om alternativet till regeringens politik. Om Mona Sahlin hade varit statsminister hade hon tagit 5 miljarder kronor från hårt arbetande svenska män och kvinnor för att ge till den amerikanska bilgiganten General Motors.

Så mycket krävde GM i början av året för att hålla varumärket SAAB kvar på vägen. För de pengarna hade varje SAAB-anställd kunnat få en Porsche, men de hade ändå bara räckt till att driva det förlusttyngda bolaget ett knappt år. GM hade snart varit tillbaka och krävt mer."

Ibland måste man inse att det är kört men samtidigt också inse att detta ger chansen till något nytt och bättre. Om bara handeln fick vara mer fri skulle sådant här än snabbare bli ett minne blott. Är det någon som saknar varvsindustrin idag? Nej, tänkte väl det. Dock är det tragiskt att det över den, redan döda, industrin ödslades mängder mer miljoner av våra skattepengar. Låt oss inte göra om det misstaget - låt rätt vara rätt.