Staden som - Ilmar Reepalu vare tack - lämnar en unken smak i munnen hyckleri och antidemoktraiskt och rasististkt vansinne i och med omständigheterna kring den där tennismatchen ni minns.
Staden som också lämnar övrigt att önska vad gäller lyckosam intregrationspolitik och samhällsfientliga krafter. Staden här blir dock begränsat till Rosengård där man väljer bränna saker för att sedan utsätta anländande polis och brandkår för fara. En dag går det över styr, en dag dör någon oskyldig - polis eller brandman alltså. En dag får de också nog och låter kanske låta bli rycka ut dit - av förståeliga skäl - när någonting riktigt inträffat. Kanske det då är någon av dessa ligisters nära och kära som faller offer i de konsekvenser de skapat?
Nå, det var inte om detta jag skulle skriva eller jo, i och för sig. Läste just inlägg av Dick Erixon - med andlening av inlägg i Sydsvenskan (läs. läs.) att vänsterextrema grupper nu knyter kontakter i staden. Läs artikeln och inlägget även om jag redan tror ni fattar sammanhanget. Dick avslutar om dessa ondskefulla grupper med orden:
"De här vänsterextremisterna är ett hot mot det demokratiska samhället och de borde behandlas därefter."
Det är rätt ofattbart saker och ting som hänt, händer och kommer att hända. Eller nej förresten. Vi har ju valt detta, vi är medskyldiga. Vi har valt att det skall gå så här långt. Vi har valt att låta dem som kommit hit att hamna i bidragsberoende istället för att ha ett samhälle som ger individer reella möjligheter att leva sina egna liv och utvecklas.
Vad är det för värde i skyddsnät och de inte hjälper dem som faller när de istället, i själva verket, är så många att de trasslar in människor i dem vilka inte kunna komma loss.
Dessa vänsterextrema krafter är en ytterlighet på skalan. De ser inte dig. De ser inte klart alls. De vilja undanröja demokratin och avskaffa den fria ekonomin. Det samhälle som idag stapplar skulle med dem falla död ner. För deras läror har inte med fria individer att förskaffa och därmed är de dödens företrädare. Hur länge skall vi då vänta innan vi sätter ned foten och säger att nu är det nog?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar