Kreativ förstörelse
I föregående inlägg sade jag att jag skulle skriva om kreativ förstörelse. Låter hemskt, att kapitalism skulle ha med förstörelse att göra. Det har den. Men det är inte hemskt. Tvärtom. Den förstörelsen är ju kreativ. Skulle det bara vara frågan förstörelse, utan kreativitet, ja då vore det hemskt. Sådan typ av ekonomi finns också, nämligen kapitalismens antagonist som leder till just enbart förstörelse. Jo, du tänker rätt – planekonomi heter det.
Handel
Låt oss börja med handel. Det vet vi ju vad det innebär i dess enkelhet - att byta värde mot värde. Kapitalism handlar om handel. Det gör inte planekonomi - det sägs ju i själva begreppet. Sen att planekonomierna också begagnat sig av pengar som ett värde är en trivilaitet i sammanhanget. Handel är mer fundamentalt mänsklig än vi vill tro.
"Människan konkurrerade för ca 30 000-40 000 år sedan om samma mat och områden med neanderthalaren, som var större och fysiskt starkare och kanske en bättre jägare. Egentligen borde neandertalarna trängt undan Homo sapiens. Men det blev tvärtom, och det finns forskare som hävdar att det berodde på att neanderthalrna aldrig upptäckte arbetsfördelningens och handelns fördelar. Handel är alltså kanske inte bara anledningen till att vi lever gott, utan även till att vi lever över huvud taget."
Arbetsdelning
Man kan ju enkelt tänka sig att en uppdelning i de första grupperna av människor leder till specialisering och utveckling. Om de som är bra på jaga får ägna sig åt det så får de också tid att utveckla jakten, andra får samma tid annan utveckling. Jägarna kan sedan byta sitt byte mot andra saker som de inte är bra på och tvärtom. Olika samhällen kan sedan göra likadant med andra samhällen. Alltså - man tar med sig det man kan producera och byter mot sådant som man inte är lika bra på att producera. Dessutom - detta är lika fundamentalt enskilda individer emellan som vid ett utbyte globalt. Detta är kärnan.
Om inte specialisering hade skett hade alla i gruppen gjort allting varmed alla lär sig samma sak, om och om igen. Inget nytt. Ingen utveckling.
"Poängen med arbetsdelning är alltså att vi kan dra nytta av enorma mängder kunskap som andra människor har och som vi aldrig kommer att tillägna oss."
Naturhushållning är således en dålig idé.
Frivillighet
För att denna arbetsdelning skall fungera förutsätter den frivillighet, alltså att individer själva "kontrollerar sitt arbete och sin egendom och väljer att byta resultatet mot andras egendom och arbete." Individer byter värden med varandra för att man känner att man tjänar på det - får mer än man ger bort. Dock, båda tjänar. Om inte så skulle man inte bytt.
Fram till kapitalismens genombrott fanns det inget som hette privat egendom eller fri handel. Det fanns heller inget välstånd således - det fanns ju ingen frihet vari det kunde skapas. De som då levde i lyx och flärd hade en levnadsstandard de lätt skulle byta mot vår idag. Några korta fakta bara för en liten hint:
* "I en enda svältkatastrof 1895-97 dog var nästan var femtonde svensk och det finns uppgifter om kannibalism."
* Gammalt fattigdomsbegrepp: "Om man hade råd köpa dagsbehovet av bröd var man inte fattig."
* "Under 1700-talet fick fransmännen och engelsmännen i sig färre kalorier än genomsnittet i den region som är mest plågad av undernäring i dag - Afrika söder om Sahara."
* "1870 var Sverige fattigare än Kongo är idag."
* Etc etc etc etc
Frihet och konkurrens
Frihet är således en ny idé. Och denna idé är vad som lyfte oss ur allt elände och som är orsaken till allt vår välstånd. Välstånd skapat av människan.
Den industriella revolution började i England - textilindustrin - då det där fanns ett utbrett lokalt självstyre som tillät möjligheterna till utveckling. Att jämföra med det europeiska fastlandet där exempelvis hantverkare i städerna kunde ge sig ut på landet och förstöra folks vävstolar.
Frihet är alltså A och O. Eftersom det inte är "arbetet som är den verkliga resursen - det är den som arbetar och hennes kunskap och förmåga."
Kunskap och förmåga. Det är den fria individen som bär utvecklingen framåt. Den initiativrike. Entreprenören. Kalla det vad du vill. Det är fakta.
Således är det så att lika lite som "arbetet är den verkliga resursen", lika lite är ett företag i sig en resurs om inte friheten finns. Du som individ söker ju dig till den individ som ger dig bäst värde - bästa produkt till bästa pris. Således kommer också pengar att gå till de företag som tillhandahåller de bästa produkterna till det bästa priset. Utbud och efterfrågan kallas det och detta kräver frihet till konkurrens för att just släppa loss människans hela kunskap och förmåga.
Konkurrens är inte något ont. Det är nödvändigt. Vår efterfrågan avgör vart pengarna går och de vars kunskap och förmåga möter upp detta är också dem som suger åt sig pengarna tills en ny konkurrent kommer på marknaden. Det må sedan vara frågan om en utveckling av en befintlig produkt eller tillkomsten av något nytt och bättre. Företaget Facit med sina skrivmaskiner och räkneapparater försvann ju som sagt helt för de inte anpassade sig till den nya marknaden där datorerna gjorde entré. Att Facits alla anställda efter det sedan aldrig mer skulle få något jobb är ju bara dumt att anta då det tillkommit nya företag - anpassade till marknaden - om kunnat efterfråga deras tjänster.
Förstörelse
I detta perspektivet är det således ganska lätt att se det vansinniga i kravet på statlig involvering i SAAB. Av flera skäl. Det ställer konkurrens på ända, dels för den belönar oförtjänst och straffar förtjänst, dels för att den därmed också belönar stagnation och bestraffar kunskap och förmåga. Det är slöseri med skattepengar på något som inte efterfrågas. Statlig inblandning är således inget att önska, således är planekonomi också en dödsdom för en fungerande ekonomi.
SAABs hopp står således till privata aktörer. Det är i en sådan aktion som nya idéer och förmågor kan förändra och utveckla, det är personer med dylika inititativ som har och visionerna att förändra, det är även de som tar riskerna. Hade de inom SAAB haft rätt visioner och idéer hade SAAB aldrig varit där de är.
Kreativ förstörelse
Vad jag vill komma fram till är att detta med att lägga ner ett företag eller omstrukturera ett företag är ingen katastrof eller något ont. Om ett bolag inte fungerar är det enda rätta att ta ut pengarna därifrån och investera dem någon annanstans med framtid - detta är en förbättring!
Kreativ förstörelse handlar i korthet om en ständigt pågående positiv förändring inifrån i den ekonomiska strukturen, det gamla förstörs för att hela tiden ge plats åt något nytt och bättre. Detta är vad hela vårat välstånd vilar på.
”Detta är kapitalismens hemlighet, det är detta som är orsaken till dess oöverträffade förmåga att skapa välstånd, och det är detta som gör den så avskydd.”
Rätt märklig egentligen denna avsky. Vore det inte för denna hemlighet skulle jag inte sitta här och skriva detta inlägg på en bärbar dator, ja ingen dator alls, och kunna lägga ut det på internet för allmän beskådan….
Det handlar alltså om att ta pengarna och flytta dem till något annat och bättre.
”En del av denna ständiga förbättring är att vi kan göra samma sak med mindre insats. Om metoderna blir fiffigare och maskinerna bättre kan vi producera en bil eller en bostad snabbare, till lägre kostnad och med färre inblandade arbetare än vi gjorde tidigare. Priserna sjunker, och de som utvecklar dessa metoder kommer att dra till sig kunderna och därför tjäna mer.”
För 150 år sedan arbetad 80 % av svenskarna i jordbruk och sidonäringar. Idag är det 3%. Har då 77% blivit arbetslösa? Nej. Frigörelsen av arbetare – när effektiva metoder tillkommit som effektiviserat jordbruket med ökad produktion, ökad livsmedelstillgång och lägre priser därav – har lett till att andra områden kunnat utvecklats för att tillfredsställa andra behov, osv osv. Det tog en familj 1 800 timmar/år av slit för att få ihop behovet av livsmedel, till skillnad från idag - kapitalismen vare tack - 260 timmar/år etc etc.
Effektivisering har betydelse även för den enskilde. ”Den kreativa förstörelsen är ett sätt att producera tid. Så blir vi rika: vi arbetar mindre för att få samma sak. Tänk på ditt eget liv. Om du går från att använda 100% av din lön till boende, mat och dryck, till att plötsligt bara behöva använda 50 % av lönen till detta, så har du plötsligt blivit rikare.” Du kan då efterfråga sådant som kläder, restaurangbesök, sjukvård etc etc.
What is real - vad är real?
Detta är således en ökning av din lön – reallöneökning. Om du tjänar 1.000 kr mer än föregående år men allt annat ökat i pris i samma utsträckning har din reallön ökat med exakt 0%.
Vilket är då värdet i sig är med de fackliga förhandlingarna? Är det i dessa förhandlingar som det viktiga för vårat lönekuverts innehåll avgörs, eller är det vad som de facto sker på arbetsplatsen som sådan och i de investeringsbeslut som företagen tar - vad tror du själv?
"Det är effektivare organisation och bättre produktion som ökar produktiviteten och sänker priserna på det vi vill köpa. Det gör att den konflikt som ständigt utmålas mellan arbetare och arbetsgivare egentligen är fiktiv [fet stil min anm.]. Inte för vi inte vill ha mer pengar från våra arbetsgivare än de vill ge oss - självklart är det så - utan för att även deras vinster kommer oss till godo. De används till största del för att investera i denna eller andra verksamheter. För de pengarna köper de bättre maskiner eller finansierar effektivare produktions- och distributionssystem. Det gör att priserna på varor och tjänster i ekonomin sjunker, och följaktligen att våra reallöner ökar."
Utmaning
"Den kreativa förstörelsen utmanar alltid de etablerade intressena, det är därför det är så ovanligt att den tillåts verka fritt."
Tyvärr förhåller det sig just så. Tyvärr är det därför som reallöneutveckling hålls tillbaka. Det sker genom den mängd av hinder som finns vilka just bevaka de etablerade intressena. Skatter, regleringar, LAS, kollektivavtal.... för vad gör väl allt det för frivilligheten och friheten?
Det är därför en planekonomi aldrig kan lyckas - den är ju i sig bara ett uttryck för ett etablerat intresse över människors huvud! Det är därför också en s.k. blandekonomi inte fungerar annan än som ett minsta möjliga gruskorn i motorn - motorn fungerar, ibland ganska väl också, men de fungerar inte optimalt och det är människorna i de samhällena som får sina möjligheter omskurna när det extra tillägget i lönekuvertet raskt äts upp av höjda priser.
Plant eller blandat eller fritt är vad vi har att välja på, vi väljer därmed också konsekvenserna.
Plant eller blandat eller fritt avgör i vilken grad vi väljer förtörelse, från förstörelse genom att förinta friheten och frivilligheten till förstörelse genom ge kreativiteten fritt utrymme.
Låt mig stanna till vid ordet kreativitets betydelse, så här säger wikipedia: "Ordet kreativitet kommer från latinets "creare", vilket betyder att skapa eller frambringa."
Att utmana de etablerade intressena kan få oanade positiva effekter.
"Taiwan var ett av de första u-länderna som bejakade äganderätt, småföretagande och handel. Det var också ett av de första u-länderna som blev rikt. Bara tio år efter inledningen av reformerna på 1960-talet hade antalet företag tredubblats och fattigdomen halverats."
Dess ekonomi hade "överträffat alla drömmar, genom att ständigt lägga ned det gamla och satsa på det nya. Mellan 1960 och 1990 ökade landets utrikeshandel 400-falt och inkomsterna nästa tiodubblades."
Intressant är att landets "ekonomiministerium tillhandahåller en lista med 'Births and Deaths of Companies in Taiwan', som stolt visar upp hur mycket som läggs ned och hur mycket som skapas nytt. Och det faktum att nya företag med hög produktivitet slår ut gamla företag med låg produktivitet svarar för ungefär hälften av de tekniska framstegen i många taiwanesiska branscher."
Som jag då redan var inne på i tidigare inlägg - Arbetslöshet - försvinner inte jobb bara för att något läggs ned, det är en falsk slutsats. Några siffror finns i det inlägget.
Effktivisering är inget hot. Liksom specialiseringen då för urmänniskan gav tid att utveckla kunskaper som tagit oss hit är det idag detsamma, det frigör resurser till annat skapande. Vår konsumtion är nämligen inte statisk - vi kunde inte efterfråga PCs och Laptops innan de fanns, och för att de skulle finnas krävdes det ju att möjligheter för dess tillblivande blivit till.
Återigen således:
"Det är inte arbetet som är den verkliga resursen - det är den som arbetar och hennes kunskap och förmåga. Om vi med mindre användning av människors tid kan skapa mer, så frigörs den verkliga resursen - förnuftet och arbetsförmåga - till att lösa nya problem och skapa nya varor och tjänster."
Därmed tror jag att det hela är sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar