Nationalekonomi

Ett spännande ämne som rör oss alla - och sannerligen upprör också. Ett svårt ämne? Både och tror jag. Att plugga ämnet kräver nog sin insats och koll på matematiken, så är det. Men i teorin som sådan tror jag nog att ämnet är ganska självklart. Oavsett den matematiska grekiskan som krävs för uträkningar så tror jag teorin är - och bör vara - enkel. Denna slutsats drar jag utifrån den sekundärlitteratur jag läst/läser som utgår ifrån teori och bevisar den med fakta, alltså inkomstökningar, tillväxt, levnadsstandard, arbetslöshet samt sådant som spädbarnsdödlighet, analfabetism etc etc.

Jag tror, vad det gäller nationalekonmiska teorier, att det, på en skala, finns bra och dåliga teorier. Ja, det torde ju vara en självklarhet

Har i dagarna börjat läsa ännu en spännande bok, en klassisker: "Economics in one lesson - The surest and shortest way to understand basic economics" av Henry Hazlitt. Jaha, en simpel grundläggande bok som förenklar tänker kanske någon. Och? säger jag. Jag tror att ju svårare och krångligare en teori är, desto mer verklighetsfrämmande är den. Sen tror jag man skall akta sig för ett sådant påstående om självaste F.A. Hayek säger så här om boken:

"It is a brilliant performance. It says precisely the things which need most saying and says them with a rare courage and integrity. I know of no other modern book from which the intelligent layman can learn so much about the basic truths of economics in so short a time."

Sanning på så kort tid.... Ja, 'in one lesson' till och med. Och 'the lesson' kan sammanfattas som följer:

"The art of economics consists in looking not merely at the immidiate but the longer effects of any act or policy; it consists in tracing the consequenses of that policy not merely for one group but for all groups."

1) INTE någon specifik grupp.
2) INTE kortsiktigt tänkande.

Detta sammanfattar de två huvudvillfarelserna inom mycket av ekonomisk teori. Dessa två villfarelserna skiljer bra ekonomisk teori och dålig sådan åt.

Härur följer sedan resten av alla villfarelser vilka jag hoppas kunna återkomma till vid tillfälle. Först läsa och begrunda, sen blogga.

Nå, redan där är det intressant att man kan se det enkla och självklara och faktiskt hålla med. Då torde man ju också i viss rimlighets namn reagera på allehanda idéer och förslag som politiker slänger sig med. Det gör vi dock inte. Mer om det längre ned.

Orsaken till villfarelserna är ganska lätt att förstå - dock skall de ingalunda för den sakens skull accepteras! Orsaken är intressen. Om vi jämför olika vetenskapliga discipliner åt ser vi detta klart. Ta exempelvis fysik och matematik - de disciplinerna kan svårligen kan vara föremål för personligt intresse. Dock är detta möjligt och tyvärr för vanligt förekommande när det gäller ekonomi. Villfarelsernas inträdde har med personliga intressen att göra.

1) Att ta hänsyn till en grupps specifika intressen leder också till konflikter mellan olika gruppers intressen.
2) Därför är det bara ett långsiktigt tänkande som kan ta hänsyn till alla grupper medan hänsyn till specifika grupper med nödvändighet innebär kortsiktigt tänkande.

Ett kortsiktigt tänkande får alltid negativa konsekvenser längre fram - om inte redan omgående. Det är lite som att äta godis och vräka i sig allt på en gång, det smakar först gott och man är nöjd men sen blir det bara besvärligt! Med ekonomi är det samma sak.

Av alla förslag som har en viss grupps intressen i blickfånget följer kortsiktigt tänkande före långsiktigt, den negativa konsekvensen är omedelbar för de övriga grupperna och alla därpå följande konsekvenser är negativa för alla.

En tanke som slår mig här kravet på 'statligt bidrag till SAAB'. Vad är positivt förutom att SAAB tills vidare får en konstgjord andning och dess arbetare får tills vidare arbeta kvar? Inget, till sist kvarstår faktum att SAABs bilar ändå inte efterfrågas varmed det positiva visar sig vara falskt. Annat negativt, på kort och lång sikt, är att skattepengar kastas i sjön, konkurrens snedvrids, resurser som kunde frigjorts till annan verksamhet blir kvar i icke lönsam verksamhet varmed dess spin-off-effekter förskjuts eller uteblir. Ungefär så.

Det finns således en klar skillnad i s.k. klassisk ekonomi och diverse nya synsätt med alla tänkbara inriktningar. Skillnaden ligger har sin grund i ovan nämnda två punkter och det är härrur resten kan sägas komma. Det är skillnande mellan god och dålig ekonomi ligger.

Hur kommer det sig då att detta inte kommer fram, att det inte belyses, så att folk får se detta?

Saken är dels den att man i.o.m. de kortsiktiga resultaten snabbt kan påvisa effekt och använda det som bevis för framtida förslag. De långsiktiga effekterna kräver en annan och större framställning. Således blir den dåliga ekonomin lättare i sig att plädera för jämfört med den goda ekonomin. Och eftersom det kortsiktigt resultatet är uppenbart blir argumentaionen vilande på en sorts halv-sanning där man dock inte tar upp den andra halvan - det långsiktiga. När så den goda ekonomin vill påvisa detta tillkortakommande, som ju kräver lite mer tankemöda, så bemöts man med icke-argrumentation - den blir ju omöjlig - utan istället med påhopp av ord som man lärt sig att skrämma med "kapitalismförsvarare", "laisse-faire" och annnat.

När man så i det politiska finner skickliga demagoger som för de dåliga ekonomiska synsättens talan blir det en konst i att - mer eller mindre populistiskt - dölja andra sidan av halvsanningen och endast berätta sådant som är idel godis för de öron i den grupp man företräder.

Hazzlits egna ord får runda av:

"But in themselves ignoring or slighting the long-run effects, they are making the far more serious error. They overlook the woods in their precise and minute examination of particular trees. Their methods and conclusions are often profoundly reactionary. They are sometimes surprised to find themselves in accord with seventh-century mercantilism, They fall, in fact, into all the ancient errors (or would, if they were not so incosistent) that the classical economists, we had hoped, had once and for all got rid of."