Uttryck som att "Nästa år tar vi makten" är något som får mig att bli så in i benmärgen arg! Ha därför tålamod med att jag nu skriver rakt av utan planerad struktur utan låter orden flöda så som de kommer till mig.
Makt. Vad innebär det? Jag är väl medveten om att ordet har många dimensioner, såväl sociologiska som organisationsteoretiska men tror också att det, i sammanhanget, till syvende og sidst har med dess sämsta innebörd att göra, att någon/något har makt över någon annan.
Vi. Vad är vi? Företräder man en grupp? Vad innebär det?
Rent nationalekonomiskt innebär det ju att företräda en grupps intressen vilka logiskt kommer att krocka med andra gruppers intressen - antagonism. Det betyder då att en grupps intressen kommer att föras på andra gruppers bekostnad. Majoritet eller ej så är detta ett faktum.
Eftersom, vilket jag tidigare påpekat, inte grupper har några rättigheter (inte ens nationer har det i den bemärkelsen) utan att det endast är individer som kan ha det blir ju hela resonemanget om att företräda en grupps intressen något som faller platt till marken. Det frångår ju individuella rättigheter och blir således också, enligt min mening, omoraliskt.
Den samhälleliga ekonomin måste således ha allas intresse i blickfånget. Detta nås genom långsiktighet, inte kortsiktighet. Därför är idén om skattepengar till SAAB också förkastligt av flera skäl, det handlar om en grupps intressen och det är alla andras pengar som skall betala detta kalaset. Mer om SAAB här.
Vad jag vill komma fram till är att politik så lite som möjligt skall handla om makt. För makt betyder makt över något/någon. Jag vill inte att någon skall ha makt över mitt liv.
"När vi kommer till makten" betyder just det. Makt över mig och mitt liv. Ge fan i det!
Vi. Det finns bara ett vi. Detta vi är "vi alla". Och om "vi alla" skall ha makt måste det med nödvändighet innebära makten över sitt eget liv. Således är all makt ovanifrån som styr eller rår över min vardag förkastligt.
Makten i mitt liv bör vara min egen, det är den enda moraliskt rättfärdiga makten. Således måste staten, som jag ser det, vara minimal.
Jag röstade på Alliansen i valet senast och på Gunnar Hökmark i Parlamentsvalet. Är ingalunda helt nöjd med Alliansen men alternativet är inget alternativ, det är ett steg bort ifrån individuell frihet.
"Vi tar makten." Ni tar inte makten. Ni får den (Förhoppningsvis inte!). Inte av alla men ni får den.
"Vi tar makten." När andra givit er den att ta min makt - utifrån era löften - skall jag också hålla er skyldiga för allt som ni återigen inte kommer att lyckas med.
Min önskan om en minimal stat är därför moraliskt rättfärdigad, en stat som endast omfattas av lag- och ordning men där mitt liv är mitt eget att leva som jag bäst finner det värt att leva. Det är en frihet som "Vi har makten"/Ni aldrig kan åstadkomma.
Lassez Faire - Lämna mig ifred!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar